talrika fynden i de schweiziska pålbyggnaderna visa. Äfven i Skandinavien odlades hirs under stenåldern. Hirs användes mest till gröt och bröd, i Rumänien beredes däraf en alkoholhaltig dryck, braha, hos oss användes den endast till föda åt burfåglar. Hirsskal inblandas ej sällan i fodermedel i bedrägligt syfte. Finmalda hirsskal, s. k. matta, användes förr mycket till förfalskning af malen hvitpeppar. G. L—m. Hirsau (Hirschau), fabriksby i württembergska kretsen Schwarzwald, vid Enz' biflod Nagold. 807 inv. (1900). Luftkurort och sanatorium för nervsjuka. Byn hade fordom ett ryktbart benediktinkloster, grundadt omkr. 830. Sitt största anseende njöt detta under abboten Vilhelm (1069—91), som 1077 införde kluniacens-regeln, under benämningen hirsauregeln, sedermera antagen i en mängd kloster i Tyskland. Klostret sekulariserades 1556 och uppbrändes 1692 af fransmännen. Endast klosterkyrkan kvarstår och begagnas till sockenkyrka. Det i klostret författade historieverket Chronicon hirsaugiense (1559; 2:a uppl. under titeln "Annales hirsaugienses", 1690) innehåller till största delen legender; mera tillförlitlig är Codex hirsaugiensis (1887), som mera är ett urkunds- än ett historieverk. (J. F. N.) Hirsch, Abraham, krigare. Se Cronhjort. <img l>

Hirsch, Abraham, musikförläggare, f. 16 aug. 1815 af judiska föräldrar i Stockholm, d. där 23 febr. 1900, öfvertog 1833 Östergrenska musikhandeln i Stockholm, med hvilken förenades lånbibliotek, instrumenthandel och förlag, ända tills musikhandeln 1874 öfvertogs af J. Bagge, instrumenthandeln 1880 af sonen Ivar H, och förlaget 1884 af sonen Otto H. H. främjade den svenska tonkonsten, i det han under ett halft sekel hufvudsakligen vinnlade sig om utgifvande af inhemska tonsättares arbeten (A. F. Lindblad, O. Lindblad, Wennerberg, Josephson, Norman, Hallström, Söderman m. fl.). Han var dessutom medstiftare af Musikaliska konstföreningen, Svenska bokförläggarföreningen m. m. H. blef led. af Mus. akad. 1864. A. L.* Hirsch. 1. Theodor H., tysk historiker, f. 1806 vid Danzig, d. 1881 i Greifswald, var 1833—65 lärare i historia vid gymnasiet i Danzig och sedan 1850 stadsarkivarie därstädes samt utnämndes 1865 till professor i Greifswald. H. författade en mängd uppsatser rörande Danzig och dess förhållanden, bl. a. Danzigs handels- und gewerbegeschichte unter der herrschaft des Deutschen ordens (1858), var medutgifvare af "Scriptores rerum Prussicarum" (5 bd, 1861—74), och utgaf bd 9 af "Urkunden und aktenstücke zur geschichte des kurfürsten Friedrich Wilhelm von Brandenburg" (1879). 2. Ferdinand H., den föregåendes son, tysk historiker, f. 1843 i Danzig, filos. doktor i Berlin 1864, blef 1867 lärare vid Königstädtisches realgymnasium därstädes och erhöll senare professors titel. Han har författat bl. a. Das herzogtum Benevent bis zum untergange des longobardischen reiches (1871), Byzantinische studien (1876), Die ersten anknüpfungen zwischen Brandenburg und Russland unter dem grossen kurfürsten (2 bd, 1885—86), Der österreichische diplomat Franz von Lisola und seine tätigkeit während des nordischen krieges in den jahren 1655—60 (i Sybels "Hist. zeitschr.", 1888), Der winterfeldzug in Preussen 1678—79 (1897) och Brandenburg und England 1674—79 (2 bd, 1898—99), hvarjämte han utgifvit bd 11, 12, 18 och 19 af "Urkunden und aktenstücke zur geschichte des kurfürsten Friedrich Wilhelm von Brandenburg" (1887, 1892, 1902, 1906) och "Das tagebuch Dietrich Sigismund von Buchs 1674—83" (2 bd, 1904—05). H. redigerar sedan 1878 Historische gesellschafts i Berlin tidskrift ("Mitteilungen aus der hist. litterat.") och är sedan 1883 dess ordförande. 2. F. Arnheim.* Hirsch, August, tysk läkare, f. 1817, d. 1894, blef 1843 med. doktor och bosatte sig 1844 som praktiserande läkare i Elbing, flyttade 1846 till Danzig och började där sina historisk-geografisk-patologiska studier, hvars mest betydande frukt, Handbuch der historisch-geographischen pathologie (1859—64, 2:a uppl. 1881—86), föranledde, att han 1863 kallades till med. professor i Berlin. Där anförtroddes honom många viktiga uppdrag vid utbrott af epidemier; bl. a. instiftades på hans och Pettenkofers initiativ 1873 kolerakommissionen för Tyskland. H:s egna arbeten öfver koleran ha äfven med hänsyn till skyddet mot detsamma ledt till viktiga positiva resultat. Af H:s skrifter böra ytterligare nämnas Ueber die anatomie der alten griechischen aerzte (1864), Ueber verhütung und bekämpfung der volkskrankheiten (1875), Geschichte der augenheilkunde (1877), Geschichte der medizinischen wissenschaft in Deutschland (1893) samt en stor mängd mindre afhandlingar öfver läkekonstens historia. Därjämte utgaf han Heckers arbeten öfver medeltidens stora folksjukdomar i ny bearbetning (1865) och redigerade sedan 1866, jämte Virchow, "Jahresbericht über die fortschritte und leistungen der medizin". (R. T—dt.) Hirsch, Adolph, schweizisk astronom och geodet, f. 21 maj 1830 i Halberstadt, d. 16 april 1901 i Neuchâtel, kallades 1858 att upprätta det nya observatoriet i Neuchâtel, hvars förste direktor han blef, och utnämndes till professor i astronomi vid akademien i Neuchâtel vid dess grundläggning 1866. Då Schweiz 1861 anslöt sig till den internationella jordmätningen, blef H. en af de verksammaste medlemmarna af den schweiziska geodetiska kommissionen, hvars president han blef 1893. Särskildt ledde han, tills. med Plantamour, den schweiziska precisionsnivelleringen. Då den internationella geodetiska associationen konstituerades 1886, blef han dess ständige sekreterare; han var äfven sekreterare i den internationella kommittén för mått och vikt. I båda dessa företag tog han en synnerligen verksam och betydelsefull del. B—d. Hirsch, Moritz von, baron, judisk finansman och filantrop, f. 1831 i München, d. 1896 på sitt gods O'Gyalla i Ungern, förtjänade en kolossal förmögenhet på järnvägsanläggningar i Turkiet och andra gynnsamma finansiella spekulationer samt använde stora summor (nära 15 mill. mk)