till välgörande ändamål och särskildt till fromma för sina trosförvanter i Ryssland, Galizien, Rumänien, Ungern och Orienten. Bland annat inköpte han ett stort område i Argentina och inrättade åkerbrukskolonier för de ur Ryssland utvisade judarna. Hans änka, Klara H. (f. Bischoffsheim 1833 i Antwerpen, d. 1899 i Paris), testamenterade 4/5 af sin förmögenhet (620 mill. frcs) till judiska bildnings- och välgörenhetsanstalter.

<img l>

Hirsch, Max, tysk socialpolitiker, f. 1832 i Halberstadt, d. 1905, grundlade 1859 en förlagsbokhandel i Berlin, men öfvertog 1862 efter sin faders död dennes betydande affär med landtmannaprodukter i Magdeburg. Samtidigt med affärsverksamheten egnade han sig åt politiken och återflyttade 1867 till Berlin för att helt egna sig åt det offentliga lifvet. Hans arbete att skapa tyska arbetarfackföreningar efter engelskt mönster kröntes till en början med mycken framgång. Hösten 1868 bildades de första föreningarna af denna art, vanligen efter H. och hans medhjälpare Duncker kallade de Hirsch-Dunckerska fackföreningarna (se Fackförening, sp. 1237), och de vunno i början en snabb och stark anslutning. H. blef deras ombudsman och utgifvare af föreningsorganet "Der gewerkverein" (från 1868) och utvecklade i denna ställning en betydande organisatorisk verksamhet. 1869 insattes H. i Nordtyska förbundets representation och valdes till medlem af tyska riksdagen 1877, 1881 och 1890, där han slöt sig till "framstegspartiet". Sedan 1898 var han medlem af preussiska deputeradekammaren. H. författade en hel del socialpolitiska skrifter, bland hvilka må nämnas Die gegenseitigen hilfskassen und die gesetzgebung (1875), Die hauptsächlichsten streitfragen der arbeiterbewegung (1886), Die arbeiterfrage und die deutschen gewerkvereine (1893), Die entwickelung der arbeiterberufsvereine in Grossbritannien und Deutschland (1896) och Leitfaden zum gewerbegerichtsgesetze (1902). J. R. N. Hirschau. Se Hirsau. Hirschberg, stad i preussiska reg.-omr. Liegnitz (Schlesien), vid Bober. 19,316 inv. (1905), tre fjärdedelar protestanter. Evangelisk kyrka (sedan 1709) och evangeliskt gymnasium. Tillverkning af bomulls- och yllevaror, spetsar, konstgjorda blommor, maskiner, papper, porslin och cement. Handel med spannmål, vin m. m. Staden är ryktbar för sina romantiska omgifningar. (J. F. N.) Hirschberg, Aleksander, polsk historiker, f. 1847, d. 1907, blef 1875 docent i historia vid Lembergs universitet, grundade 1881 folkupplysningsförbundet Towarzystwo oświaty ludowej och beklädde till sin död posten som kustos i Ossilinski-biblioteket i Lemberg. Bland hans många skrifter rörande Öst-Europa på 1500- och 1600-talen märkas Dymitr Samozwaniec (Den falske tronpretendenten Dmitrij, 1898) och Polska a Moskwa w I:ej polowie wieku XVII, 1901 (en materialsamling till historien om de polsk-ryska förbindelserna under Sigismund III). Resultaten af en studieresa till svenska bibliotek utgåfvos 1896 under titel Z wycieczki naukowej do Szwecyi (Från en vetenskaplig utflykt till Sverige). A—d J. Hirscher, Johann Baptist von, tysk teolog, f. 1788, d. 1865, var 1817—37 professor i moralteologi vid katolsk-teologiska fakulteten i Tübingen och sedan 1837 professor vid universitetet i Freiburg. Hans liberala åsikter i fråga om den katolska auktoritetstron och celibatet ådrogo honom förföljelser från det ultramontana partiets sida. Bland hans många arbeten förtjäna främst nämnas Erörterungen über die grossen religiösen fragen der gegenwart (1846—55; 2:a uppl. 1865) och Die kirchlichen zustände der gegenwart (1849); vidare Ansichten von dem jubiläum (1826; 2:a uppl. 1829 under titeln: Die katolische lehre vom ablass, pragmatisch dargestellt; 6:e uppl. 1855), Die christliche moral (1835—36; 5:e uppl. 1850—51), Geschichte Jesu Christi (2:a uppl. 1845), Das leben der seligsten jungfrau und gottesmutter Maria (7:e uppl. 1899) samt några mycket lästa predikosamlingar. Hirschfeld [-fält], Heinrich Otto, tysk historiker, urkundsutgifvare, f. 16 mars 1843 i Königsberg, 1872 professor vid tyska universitetet i Prag, 1876 i Wien och 1885 i Berlin, har utgifvit bl. a. Die getreideverwaltung in der römischen kaiserzeit (1869), Untersuchungen auf dem gebiete der römischen verwaltungsgeschichte: I. Die kaiserlichen verwaltungsbeamten bis auf Diokletian (1877, ny omarbetad och mycket utvidgad uppl. 1905, utan öfvertiteln), Lyon in der römerzeit (1878), Zur geschichte des lateinischen rechts (i "Festschrift zur fünfzigjährigen gründungsfeier des archäologischen institutes in Rom", 1879), Gallische studien (3 hftn, 1883—84), Die rangtitel der römischen kaiserzeit (1901). Sedan 1872 är H. medarbetare och efter Mommsens död 1903 ledare vid utgifvandet af "Corpus inscriptionum latinarum", hvarvid han själf bearbetat "Inscriptiones Galliæ Narbonensis" (1888), "Inscriptiones Aquitaniæ et Lugdunensis" (1899) och "Inscriptiones Belgicæ" (1904), jämte suppl. H. har äfven verkat som medutgifvare af arkeologiska och epigrafiska tidskrifter i Wien och Berlin. G. W—k. Hirschfeld [-fält], Oscar Gustav, tysk arkeolog och geograf, f. 4 nov. 1847 i Pyritz i Pommern, d. 20 april 1895 i Wiesbaden, företog 1870—75 vidsträckta resor i Italien, Grekland och framför allt i Mindre Asien, ledde 1875—77 de tyska utgräfningarna i Olympia samt blef 1877 e. o. och 1879 ord. professor i arkeologi i Königsberg. H. torde ha varit en af sin tids bästa kännare af Mindre Asien, hvars utforskande ur arkeologisk, epigrafisk och geografisk synpunkt han egnade sina förnämsta arbeten (Paphlagonische felsengräber, 1885, Die felsenreliefs in Kleinasien und das volk der Hettiter, 1887,