I kyrkligt afseende är H. ett imperiellt pastorat af 2:a kl., hörande till S:t Michels prosteri af Nyslotts stift. O. I. (A. G. F.) Hirvikoski, by i Finland vid Kymmene älfs västra utloppsgren, 20 km. ofvanför dess mynning. I maj och juni 1712 lät Lybecker befästa H., öfver hvilket vägen från Broby ledde norrut. I aug. s. å. drog han sig tillbaka hit från Högfors och försvarade sig sedan här från 2 sept. under flera dagar, men då han slutligen hotades att blifva afskuren, gick han tillbaka. I maj 1790 besattes H. än af ryssarna, än af svenskarna under öfverstelöjtnant v. Knorring, som slutligen behöll det och byggde ett batteri, från hvilket han besköt ryssarnas verk midt öfver älfven. 11 juni beordrades han rycka fram mot Stor-Kuppis och Broby med större delen af sin styrka. L. W:son M. <img l>

Hirzel [hi'rtsel], schweizisk släkt i kant. Zürich. 1. Hans Kaspar H., läkare och filantrop, f. 1725, d. 1803, 1747 praktiserande läkare och 1761 arkiater i Zürich, fick genom sin filantropiska verksamhet tillnamnet "Der menschenfreund" (människovännen). Bland hans många i filantropiskt ändamål författade skrifter märkas hans världsberömda Die wirtschaft eines philosophischen bauers (1761; tillökad uppl. 1774; i fransk öfv.: "Le Socrate rustique"), en mängd minnesbilder (Sulzer, 1778, m. fl.) samt afh. Zur beförderung der landtwirtschaft und der häuslichen und bürgerlichen wohlfart (1792) och Hirzel, der greis, an seinen freund Heinrich Meister über wahre religiosität (1800). I stiftandet af det patriotisk-vetenskapliga Helvetische gesellschaft (1761) tog H. en betydande del och var faktiskt dess förste ordf. — 2. Hans Kaspar H., den förres son, läkare och filantrop, f. 1751, d. 1817, understödde kraftigt fadern i alla hans sträfvanden och blef 1803 hans efterträdare som arkiater i Zürich samt utmärkte sig genom införandet af skyddskoppympningen och förbättring af barnmorskeväsendet samt genom sina sträfvanden för döfstummas vård. — 3. Salomon H., bokhandlare, f. 1804, d. 1877 i Halle, var först delegare i den stora Weidmannsche buchhandlung i Leipzig, men grundlade 1853 eget förlag, som omfattade vitterhet, betydande historiska arbeten och andra vetenskapliga verk. H., som egde ett ytterst rikt Goethebibliotek, lämnade en bibliografiskt betydande katalog öfver detta (1874; flera uppl.). — 4. Bernhard H., orientalist, f. 1807, blef 1833 privatdocent i sanskrit i Zürich och 1837 kyrkoherde i Pfäffikon. Då den mot ortodoxien fientlige teologen D. F. Strauss af Zürichs regering kallades till professor, ställde H. sig i spetsen för en upprorisk folkhop och tvang styrelsen att afskeda Strauss (1839). 1845 lämnade H. sitt pastorat och bosatte sig i Zürich som privatdocent, men måste inom kort, till följd af växelförfalskning, fly till Paris, där han 1847 beröfvade sig lifvet. H. öfversatte från grundspråket till tyska "Çakuntala" (1833), "Urvaçi" (1838), "Höga visan" (1840) samt "Meghaduta" (1846). — 5. Ludwig H., litteraturhistoriker, f. 1838, d. 1897 i Bern som professor i tyska språket och litteraturen, skref bl. a. Schillers beziehungen zum altertum (1872), Goethes beziehungen zu Zürich (1888) och utgaf Hallers dikter och dagbok m. m. 4. (K. V. Z.) <img l>

His, Wilhelm, schweizisk anatom, f. 1831 i Basel, d. 1904 i Leipzig, blef professor i anatomi och fysiologi i Basel 1857 och i anatomi i Leipzig 1872. H. verkställde viktiga undersökningar rörande hornhinnan, lymfkärlen och lymfkörtlarna samt författade värdefulla embryologiska arbeten: Die entwickelung des hühnchens im ei (1868), Unsere körperform und das physiologische problem ihrer entstehung (1874), Anatomie menschlicher embryonen (1880—85) m. fl., i hvilka han försöker göra gällande en mekanisk uppfattning af orsaken till kroppsformens bildning. Med anledning af denna sats råkade han i en häftig strid med Hæckel. Jämte Rütimeyer utgaf H. 1865 ett stort arbete öfver kranieformerna i Schweiz, Crania helvetica. Bland hans öfriga skrifter må framhållas endast den förträffliga historiska framställningen (i "Archiv für anthropologie", 4:e och 5:e dln) af teorierna för djurens fortplantning samt hans undersökningar öfver blodets, blodkärlens, bindväfnadens och nervsystemets utvecklingshistoria, af hvilka de flesta äro tryckta i "Abhandlungen der sächsischen gesellschaf der wissenschaften". Äfven deltog H. i utarbetandet af den nya, enhetliga anatomiska nomenklaturen och utgaf densamma med inledning och förklaringar, Die anatomische nomenklatur, nomina anatomica (1895). 1875—76 utgaf H. tills. med W. Braune "Zeitschrift für anatomie und entwickelungsgeschichte", hvilken 1877 uppgick i den af dem bägge redigerade anatomiska afdelningen af "Archiv für anatomie und physiologie". H. var medlem al Fysiogr. sällskapet i Lund (1874), Vet. soc. i Uppsala (1885) och Vet. akad. (1892). Jfr Embryologi. R. T—dt. Hischam, namn på flera kalifer af omajjadernas dynasti, bland hvilka H. I, som regerade 724—743, är den mest bekante. Se Kalifat. Hise [ha͡iṡ], Charles Richard van, amerikansk geolog. Se Van Hise, C. R. Hishult, socken, delad med större delen, 9,256 har, 1,682 inv. (1908), å Hallands län, Höks härad, och med en mindre del, 1,468 har, 250 inv. (1908), å Kristianstads län, Norra Åsbo härad, tillsammans 10,724 har, 1,932 inv. H. bildar med Fagerhult ett konsist. pastorat, af hvilket H. tillhör Göteborgs stift, Laholms kontrakt, men annexet Lunds stift. Hising. Se under Hisinger. Hisingen, näst Orust den största af de många öar, som bilda bohuslänska skärgården, begränsas i ö. af Göta älf, i n. och n. v. af dess förgrening