vattenhaltigt ferro- och ferrisilikat, som i form af körtellika partier finnas vid flera grufvor, t. ex. Riddarhyttan, Långban, Bersbo, Tunaberg o. s. v. H. är sannolikt en förvittringsprodukt af augitiska mineral. P. T. C.* Hisings härad. Se Västra Hisings härad och Östra Hisings härad. Hiskia (hebr. Hizkijja och Jehizkijja l. -jahu), konung i Juda rike, Ahas' son och efterträdare, samtidig med profeterna Esaias och Mika (från slutet af 8:e årh. till inpå 7:e årh. f. Kr.). Genom faderns okloka beteende hade Juda rike alltifrån hans dagar stått i beroende af Assyrien, men H. ville i likhet med andra småfurstar i närheten göra sig oberoende. Esaias har utan tvifvel haft en stor del däri, att denna afsikt icke kom till förverkligande förrän efter den assyriske konungen Sargons död (705), då H. i förening med flera andra vasaller och i förhoppning om hjälp från Egypten afföll från Assyrien. Sanherib ryckte nu in i Syrien och besegrade de med H. förbundne (feniciske och filisteiske) furstarna vid Elteke. Sedan den assyriske konungen eröfrat en mängd städer i Juda och bortfört en del af dess befolkning, lät han innesluta H. i Jerusalem genom sin här, medan han själf stannade i Lakis. Hit sände nu H. en stor summa pengar: 30 talenter guld och 300 talenter silfver för att köpa sig fri, hvarpå Sanherib aftågade (2 Kon. 18: 13—16). Detta inträffade 701. Enligt några var det först senare (omkr. 689) som Sanherib för andra gången hotade Jerusalem, men träffades då af den af Esaias förutsagda straffdomen, i det att en pest utbröt i hans här (2 Kon. 19: 35). — H. tillskrifves en reform af gudstjänsten (2 Kon. 18: 4), och under hans tid har sannolikt Siloakanalen (se Siloa) utförts. E. S—e. Hispalis, i forntiden handelsstad i bætiska Spanien (Hispania bætica), vid floden Bætis (Guadalquivir). Af Cæsar erhöll den namnet Colonia Julia Romula l. Romulensium. Några få ruiner finnas vid det nuv. Sevilla. Hispaner (lat. Hispani) kallades af romarna Pyreneiska halföns (Hispanias, se d. o.) inhemska befolkning. Denna utgjordes af iberer och kelter. De förre synas ha varit den äldre befolkningen, som dels undanträngts af, dels blandat sig med kelterna, hvilka invandrat från Gallien. Namnet keltiberer på en talrik och krigisk folkstam i halföns mellersta del häntyder på denna blandning. Genom feniciska och grekiska nybyggen vid halföns södra och östra kuster spred sig tidigt en viss civilisation i dessa trakter, medan däremot barbariet länge förblef härskande i de inre delarna af landet. Tapperhet och ridderlighet voro i allmänhet utmärkande drag i det hispaniska folklynnet. Hispanerna voro, liksom gallerna, delade i en mängd af hvarandra oberoende fylken, som ofta lågo i krig med hvarandra. Detta underlättade deras underkufvande först af kartagerna (237—221 f. Kr.), sedan af romarna, som därmed gjorde början under andra puniska kriget (218—201 f. Kr.), men först efter långvariga och hårdnackade strider, i synnerhet med lusitanerna, under Viriathus, och med Numantia, omsider lyckades underkufva halfön (omkr. 133 f. Kr.) och sedan till största delen romanisera den. I de baskiska provinsernas bergstrakter har dock till våra dagar den iberiska urbefolkningen bibehållit sitt högst egendomliga språk och sin nationalitet (jfr Basker). S. F. H.* Hispania, romarnas benämning på Pyreneiska halfön och sannolikt denna halfös äldsta namn. Enligt W. v. Humboldt är ordet af baskisk (iberisk) rot och betyder "strandlandet". Sedan 205 f. Kr. delades det i H. citerior ("hitre H.") i n. ö. och ö. och H. ulterior ("bortre H.") i s.; från Augustus' tid i de tre prov. Lusitania, Bætica och Tarraconensis samt från Diocletianus' tid i 7 provinser. J. F. N. Hispania citerior, lat. Se H. C. och Hispania. Hispania ulterior, lat. Se Hispania. Hispaniola, nylat. (sp. Isla Española), "lilla Spanien", Columbus' benämning på ön Haïti. Hiss (fr. si dièse, eng. b sharp), mus., den med en half ton höjda tonen h, förväxlas enharmoniskt med c. A. L.* Hiss l. Elevator (se d. o.) kallas i vidsträckt mening hvarje mekanisk anordning för förflyttning af personer eller varor i vertikal riktning. Emellertid inskränker man vanligen benämningen "hiss" till att omfatta endast fullständigare hissanordningar, där lasten anbringas å en plattform eller i en korg, hvars bana bestämmes af fasta ledare, s. k. styrlister l. gejder (se d. o.). Hissar finnas af många slag och för en mängd ändamål, från den enkla mathissen till stora komplicerade transporthissar i grufvor och fabriker samt personhissar inom byggnader och hissar för personbefordran i allmänna trafikleder. Hissar indelas med afseende på sättet för deras drifvande i handkrafts-, transmissions-, hydrauliska och elektriska hissar. Handkraftshissar förekomma numera i regel blott vid liten hisshöjd och små belastningar i form af mathissar å restauranger, bokhissar i bibliotek, brödhissar i bagerier m. m. De utföras på enklaste sätt som en axel med två linskifvor af olika storlek. I spåret på den mindre skifvan ligger bärlinan, hvars ena ända bär hisskorgen och den andra motvikten; i den större skifvans spår ligger den ändlösa draglinan, som nedledes på ömse sidor om hisschaktets öppningar. — Vid transmissionshissar öfverföres kraften till hissmaskineriet från en axel medelst remledning. Dylika hissar äro vanliga i fabriker, där axelledningar finnas för drift af andra maskiner. Hissen drifves ofta af en skruf, kopplad till remskifvans axel och ingripande i ett skrufhjul fastsatt på lintrummans axel. Från hisstrumman gå linor till hisskorgen och den motvikt, som uppväger korgen. Hissens manövrering upp och ned sker därigenom, att en rak och en korsad rem ömsevis medelst remledare placeras på remskifvan och draga densamma i ena eller andra rörelseriktningen. Då båda remmarna placeras på en lös nollskifva, löpande fritt på samma axel som remskifvan, står hissen stilla. — Hydrauliska hissar sättas i verksamhet genom vattentrycket på en kolf, rörlig i längdriktningen af en cylinder. Vid de hydrauliska hissar, som äro direkt verkande, uppbäres hisskorgen direkt af denna kolf; vid de indirekt verkande, med hvilka större lyfthöjd ernås, är kolfven placerad vid sidan af hisschaktet och förbunden med linskifvor anordnade som ett blocktyg för åstadkommande af önskad utväxling. Hisskorgen hänger i linor gående i det