Modern elektrisk personhiss.

sålunda bildade blocktyget. Manövreringen sker med en linledning till kolfvens pådragsventil, som i olika lägen insläpper, utsläpper eller afstänger tryckvattnet. — De hydrauliska hissarna utträngas alltmer af de elektriska hissarna, som äro billigare i drift och lättare att manövrera. Den vanligaste anordningen af maskineriet för elektriska hissar är följande. En elektrisk shuntmotor för likström bringar en direkt till densammas axel kopplad snäckskruf i rotation. Skrufven drifver medelst ett motsvarande skrufhjul lintrumman, vid hvilken de linor äro fästa, som uppbära hisskorg och motvikt. Då motorn roterar i sådan riktning, att hisskorglinorna pålindas och motviktlinorna aflindas, går hisskorgen uppåt och tvärtom. Hisskorgen utföres af trä och järn samt förses ofta med glaspartier, då hisschaktet är belyst. Motvikterna utföras af sådan tyngd, att de, förutom hisskorgens vikt, uppväga ända till hälften af den största last, för hvilken hissen är afsedd. Vid person- och varuhissar, manövrerade af förare, sker motorns pådragning inifrån hisskorgen medelst en genomgående lina fri eller ansluten till en häfstång eller ett ratthjul, eller ock användes elektrisk öfverföring till pådraget förmedlad af en böjlig kabel hängande under hisskorgen. Det senare sättet är vanligt å nyare personhissar med hastig gång. Den s. k. tryckknappsmanövreringen tillämpas vid hissar för långsam gång och innebär, att trafikanterna själfva sköta hissen genom att trycka på en mot den afsedda våningen svarande knapp, då hissen sätter sig i rörelse och automatiskt stannar vid ifrågavarande våningshöjd. Samtliga dessa anordningar ha det gemensamt, att i hissens maskinrum finnes en s. k. pådragsapparat med igångsättningsmotstånd, hvilken efter att ha blifvit påverkad af manöverapparaten tillför motorn ström. Vid tryckknappsmanövrering tillkommer dessutom en s. k. våningsregulator, som medelst kedjeutväxling förminskadt kopierar lintrummans och därmed äfven hisskorgens rörelse samt genom ett relä automatiskt bryter strömmen för hissens stannande. För undanröjande af de faror, som kunna uppstå vid hissars begagnande, utrustas de med säkerhetsapparater af olika slag. De viktigaste äro fångapparaten, som genom ingrepp i styrlisterna hindrar hisskorgen att nedstörta, om bärlinorna svika, samt bromsinrättningen, som träder i verksamhet, då manöverapparaten påverkas för afstannande eller kraftkällan af annan anledning afstänges. Till säkerhetsanordningar höra äfven låsinrättningarna vid schaktdörrarna samt de särskildt vid hissar utan förare viktiga dörr- och grindkontakterna. Nämnda anordningar ställas i mekanisk eller elektrisk förbindelse med hissmaskineriet på sådant sätt, att ingen dörr kan öppnas, utan att hissen befinner sig vid motsvarande våning, samt att å andra sidan hissen ej kan sättas i gång, utan att alla till hissschaktet ledande dörrar äro stängda. — En hisstyp för personbefordran, som i utlandet flerstädes användes, men i Sverige ej vunnit insteg, är den s. k. paternosterhissen. Den består af ett helt system af hisskorgar upphängda vid ett ändlöst kättingsystem, så anordnadt, att hisskorgarna befinna sig i oafbruten gång nedåt i schaktets ena hälft ock uppåt i den andra hälften. I hvar våning äro två ingångar till hissen, en för det nedgående och en för det uppgående korgsystemet. Hissar af detta slag måste ha en mycket långsam rörelse, men torde ändock ej utan fara kunna upplåtas för allmän trafik. Deras fördelar äro billig, bekväm drift och stor transportförmåga. Den hastighet, hvarmed hissar drifvas, är ganska olika på olika platser och under olika förhållanden. I Sverige torde personhissar med förare inom byggnader vanligen gå med en hastighet af omkring 1 m. i sekunden samt varuhissar och personhissar manövrerade af passagerare