drifvas långsammare, omkring 1/2 m. i sek. Grufhissar gå däremot betydligt fortare och gifvas hastigheter af 5—6 m. i sek. vid personbefordran samt 15—20 m. i sek. vid uppfordring af malm och kol. Jfr Hissinspektion. J. L. H—n. G. H—r. Hissa, sjöv., med tillhjälp af en göling (se d. o.), talja e. d. upplyfta föremål i höjden. Skall däremot ett föremål förflyttas nedåt, är det oriktigt att säga "hissa ned"; man nyttjar då uttrycken fira l. hala ned, alltefter som föremålet är tungt nog att öfvervinna friktionen i blocktyget eller ej. — Hissa flagg i schau, på half stång, se Flagga, sp. 528. Jfr Fira och Hala. R. N.* Hissar ("fäste"). 1. Landskap i östra delen af Buchara, mellan 37° och 39° 15′ n. br. samt 66° 30′ och 70° ö. lgd, begränsas i s. af floden Amu (Oxus), i ö. af landskapen Karategin och Darwas, i n. och n. v. af Hissarbergen, en västlig fortsättning af Tian-schan, och i v. af landskapet Schehrisebz. Floderna Surchab l. Vaksj, Kafirnihan och Surchan, bifloder till Amu Darja, genomflyta det ganska fruktbara landet. I deras dalar ligga landets förnämsta städer, Kulab, Baldjuan, Kabadian, Hissar, Baissun m. fl. Invånarna äro till största delen usbeker, jämte tadjiker, zigenare, judar, hinduer och afgáner; vid stränderna af Amu finnas äfven några turkmenstammar. Landets produkter äro spannmål, ris, bomull, lin, får, salt och kopparmalm. Staden H., i en bidal till Kafirnihan, har 15,000 inv. och en rysk garnison samt är säte för en bej. Tillverkning af berömda damaskerade klingor, siden- och halfsidenvaror. H. annekterades af emiren i Buchara 1869—70, kort efter den ryska ockupationen af Samarkand. — 2. Distrikt i divisionen Delhi, Punjab, Indien. 13,372 kvkm. 781,575 inv. (1901). — 3. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid västra Jumnakanalen och Rajputanajärnvägen. 17,647 inv. (1901). Den anlades 1354 och förföll under 1700-talet. — 4. Stad i Mindre Asien. Se Afium-karahisar. 1—4. (J. F. N.) Hissarbergen. Se Hissar. Hissarlik, en kulle i Mindre Asien, ej långt från södra inloppet till sundet vid Dardanellerna, t. h. om floden Menderes, är enligt en gammal tradition platsen för det homeriska Troja. Schliemanns gräfningar där 1870—82 ge stöd åt traditionen. Jfr Grekisk fornkunskap. Hissbana, en i sådan bergstrakt framdragen, relativt kort järnväg, vid hvilken i anledning af banplanets stora lutning — öfverstigande 20 à 25 proc. — hvarken den vid en vanlig järnväg (adhesionsbana) alstrade friktionen eller den vid en kuggstångsbana (se d. o.) nödiga kuggstången äro tillräckliga för vagnarnas framdragande, utan andra mekaniska anordningar måst härför vidtagas. Den dragande kraften anbringas här medelst en järntrådskabel, som hissar upp vagnen, hvilken emellertid fortfarande med sina hjul rullar på en skenbelagd bana. I sin enklaste form består hissbanan af en järntrådslina, som vid öfre stationen är ledd omkring ett större, nära nog horisontalt hjul och hvars ändar äro fästa i de båda vagnarna, hvilka sålunda städse samtidigt röra sig i motsatta riktningar, mötas vid banans midt och anlända samtidigt, växelvis till den öfre och den nedre stationen. Drifkraften utgöres antingen af en yttre kraftkälla (fast ångmaskin, vattenmotor, dynamo etc.), som genom utväxling sätter det nämnda linhjulet vid öfre stationen och därmed vagnarna i rörelse, eller ock belastar man den nedgående vagnen så mycket mera än den uppgående, att den förras öfverskott af lefvande kraft åstadkommer rörelsen. I senare fallet är hvarje vagn försedd med en tank, hvari vatten vid öfre stationen intappas för att vid ankomsten till nedre stationen urtappas. Den mellan rälerna löpande järntrådslinan stödes på lämpliga afstånd af rullar. Är banlängden för stor, för att en enda sammanhängande lina bekvämt skulle kunna användas, anordnas flera lin- och vagnsystem ofvanför hvarandra med mellanstationer, där vagnombyte då sker. De allra flesta hissbanor ha en kuggstång (se Kuggstångsbana) som säkerhetsinrättning. Det under vagnen fritt löpande kugghjulet, som följer kuggstången, sitter på en bromsaxel, hvilken dels åverkas af mycket kraftiga handbromsar till hastighetens reglerande, dels kan vid för stor hastighet eller ett eventuellt linbrott automatiskt hindras att rotera och hvarvid sålunda i detta fall kugghjulet stoppar vagnen. På sista tiden har man emellertid byggt hissbanor, som sakna kuggstång och vid hvilka säkerhetsinrättningen utgöres af en tångartad bromsinrättning, som omfattar det vid dessa banor egendomligt formade rälshufvudet, hvarigenom vagnarna kunna omedelbart och automatiskt stoppas, när så fordras. De första hissbanorna byggdes dubbelspåriga hela banan upp; somliga ha äfven tre räler, så att den mellersta rälen, som befares af båda vagnarna, vid mötesplatsen utgrenar sig till två; men numera byggas de flesta enkelspåriga med ett utväxlingssystem för mötesplatsen vid banans midt. Vid hissbanor med stark stigning är bankroppen vanligen murad af sten och banöfverbyggnaden förankrad däri. Spårvidden är oftast 1 m. och hastigheten vid stora stigningar endast 5 à 6 km. per timme. De mekaniska teorierna för vagnarnas och linans rörelser fordra, att åt banplanet gifves en parabolisk profil, så att de starkaste stigningarna i regel tillhöra banans öfversta delar. Schweiz har ett stort antal hissbanor, af hvilka må nämnas följande. Banan från Lugano upp på Monte Salvatore är 1,517 m. lång med en höjdskillnad på 600 m. och en maximalstigning af 60 proc.; den har kuggstång, drifves med elektrisk kraft och befordrar årligen omkr. 35,000 pers. Banan från Stans upp på Stanserhorn midt emot Pilatus är 3,980 m. lång med en höjdskillnad af 1,383 m.; den är delad i tre linsystem, och maximalstigningen på öfversta sektionen är 62 proc., som torde vara den hittills största existerande banstigning; den drifves med elektrisk kraft och har ingen kuggstång, utan i stället en egendomlig rälstyp samt den ofvan omnämnda tångliknande säkerhetsbromsen. Banan från badorten Ragaz upp till hotellkomplexen Wartenstein ligger i en ovanligt svår terräng och har både tunnlar och viadukter; den har kuggstång och drifves med öfvervikt af vatten i vagntankarna. Banan mellan Territet och Glion (vid Montreux) vid Genèvesjön har en maximalstigning af 57 proc., drifves med vattenvikt, har kuggstång och en lina, som består af 133 st. trådar af 2 mm. tjocklek, hvilka äro fördelade i 7 parter sammanvirade till en kabel af 33 mm. diameter. Den befordrar årligen 85,000 passagerare. I Sverige finnas två hissbanor i trafik, en i Stockholm vid Skansen och en i Kiruna vid