utkommer, redigerad af G. Steinhausen, "Archiv für kulturgeschichte". En stort anlagd öfversikt öfver den historiska litteraturen lämnar den af Berlins "Historische gesellschaft" med biträde af vetenskapsmän i många länder utgifna "Jahresberichte der geschichtswissenschaft" (från 1878). Bland numera upphörda tidskrifter märkes "Historisches taschenbuch", 1830 grundad af A. von Raumer och fr. 1882 till dess upphörande 1892 utgifven af W. Maurenbrecher. I Österrike märkes Wienakademiens "Archiv für kunde österreichischer geschichtsquellen", numera utvidgad till "Archiv für österreichische geschichte" (2 bd, årligen sedan 1848), samt "Mittheilungen des instituts für österreichische geschichtsforschung" (1880 grundad af E. Mühlbacher, 1 bd årligen). I Ungern utger Budapests historiska förening tidskr. "Szá zadok" ("Sekler") från 1867 och "Történelmi Tár" ("Historiskt magasin") från 1855. Den schweiziska historieforskningen har haft till organ "Archiv für schweizerische geschichte" (20 bd, 1849—76), som därpå fortsatts af "Jahrbuch für schweizerische geschichte" (1876 ff.). Från 1870 utgifves dessutom i Bern "Anzeiger für schweizerische geschichte". Nederländernas förnämsta historiska tidskrift är "Bijdragen voor vaderlandsche geschiedenis en oudheidkunde", som 1836 grundades af J. A. Nijhoff och senast utgifvits af P. J. Blok och P. L. Muller. I Belgien märkas den sedan 1839 i Gent utkommande "Messager des sciences historiques" och den 1899 grundlagda recensionstidskriften "Archives belges". Englands enda större historiska tidskrift är "English historical review", grundad af M. Creighton 1886, 1891—1901 utgifven af S. R. Gardiner och R. Poole, från våren 1901 af den sistnämnde ensam. Engelsk historia behandlas äfven i rätt stor utsträckning i "American historical review", som utkommer sedan 1895 och är centralorganet för Förenta staternas historieskrifning. I Frankrike märkas främst "Revue historique", utg. af G. Monod (1876 ff.) och den på katolsk ståndpunkt stående "Revue des questions historiques" (1866 ff.), till 1902 utg. af G. du Fresne de Beaucourt och sedan af P. Allard. Senare ha tillkommit "Revue d'histoire diplomatique" (fr. 1887), "Revue d'histoire moderne et contemporaine" (fr. 1899) och "Revue de synthèse historique" (fr. 1900). Den 1834 grundade tidskriften "Investigateur" uppgick 1865 i "Revue de la société des études historiques", som numera bär titeln "Revue des études historiques". Med fransk medeltidshistoria syssla "Bibliothèque de l'école des chartes" (fr. 1839, 1 bd årligen) och "Le moyen-âge" (fr. 1888). Italiens förnämsta historiska tidskrift är "Archivio storico italiano", grundlagd 1842 af G. Capponi och länge utgifven af C. Paoli, nu af A. del Vecchio. Vidare märkas "Studi storici" (från 1892), "Rivista storica italiana" (från 1881, numera endast recensionstidskrift) och "Bulletino dell' Istituto storico italiano" (från 1886). Spaniens största historiska tidskrift är "Memorial historico español", från 1851 utg. af Academia de la historia i Madrid. I Ryssland utgifves sedan 1867 den synnerligen omfångsrika "Sbornik imperatorskago russkago istoritjeskago obsjtjestva" ("Kejserliga ryska historiska sällskapets magasin") och från 1880 "Istoritjeskij vjestnik" ("Historisk tidskrift"). V. S—g. Historisk geografi, den geografiska framställningen af jordens länder under förgångna historiska perioder. Den brukar delas i gamla tidens, medeltidens och nya tidens geografi och är i hufvudsak en hjälpdisciplin till filologi eller historia. Den historiska geografien uppstod på 1500-talet, då det starka intresset för den klassiska forntiden framträdde äfven i försöket att geografiskt skildra det gamla romerska riket. Som denna vetenskaps grundläggare brukar man anse tysken Philip Clüver (1580—1623), hvilken utgaf dels vidlyftiga monografier öfver gamla romerska provinser och Germania, dels en allmän Introductio in universam geographiam tam veterem quam novam, som utkom efter hans död (1629). Af hans efterföljare på detta område äro de viktigaste Christopher Cellarius (Keller, 1638—1707), som författade Notitia orbis antiqui (1701), och Bourguignon d'Anville (1697—1782), som utgaf en mycket betydande Géographie ancienne abrégée (1768) med karta, Atlas antiquus major, P. Gosselin (1751—1830), som skref en Géographie des grecs analysée, K. Mannert (1756—1834), författare till ett arbete i 14 dlr, Géographie der griechen und römer (1788—1825), F. A. Ukert (1780—1851), hvars arbete i 3 dlr har samma titel (1816—46), och A. Forbiger (1798—1878), som utgaf en vidlyftig Handbuch der alten geographie (1842—48, i 3 dlr). Något modernt verk af liknande omfattning med dessa äldre finnes icke, men väl många mindre, bland hvilka H. Kieperts Lehrbuch der alten geographie (1877—78) torde vara det mest framstående. I Handbuch der klassischen altertumswissenschaft af Iwan Müller finnas af olika vetenskapsmän utarbetade öfversikter af de antika ländernas geografi med vidlyftiga litteraturanvisningar. Vid sidan af dessa allmänna arbeten finnes en mängd monografier öfver olika provinser i romerska riket. Den aflägsna Östern behandlar V. de Saint Martin i Études de géographie ancienne et d'éthnographie asiatique (1850—54), A. Cunningham i Ancient geography of India, hvarjämte Sprenger skrifvit en Alte geographie Arabiens och Brugsch en Dictionnaire géogr. de l'ancienne Égypte. Vida mindre rik är den historisk-geografiska litteraturen för senare tider. J. Lelewel skref en Géographie du moyen-âge (4 bd, 1852—57) jämte Epilogue, E. A. Freeman en Historical geography of Europe (1881), Kneisel, Leitfaden der historischen geographie (1874—76), W. Götz Historische geographie (1904); eljest föreligger en mängd specialarbeten öfver olika länder eller provinser. Bland dem må nämnas Knüll, Historische geographie Deutschlands im mittelalter (1903), Kretschmer, Historische geographie von Mitteleuropa (1904) och C. G. Styffe, Skandinavien under unionstiden (2:a uppl. 1880). Kartografisk framställning af den historiska geografien finnes i s. k. historiska kartverk, af hvilka det förnämsta är Spruner-Menkes Historischer handatlas. J. F. N. Historisk grammatik. Se Grammatik, sp. 102. Historisk principlära. Se Historiens filosofi. Historiskt bibliotek, en periodisk historisk publikation, som i tvångsfria häften utgafs af Karl Silfverstolpe 1875—80 i sammanlagdt 7 bd.