Med densamma afsågs ursprungligen att i tryck återgifva historiska urkunder och skrifter, men den kom snart nog att till större delen inrymma afhandlingar, strödda meddelanden, litteraturöfversikter och recensioner. I bd 2—6 upptog den därjämte historisk bibliografi (för åren 1875—79) och i bd 3—5 en "Nordisk årsbok" (för åren 1876—78). De flesta årgångarna utgåfvos med statsunderstöd. Genom den utvidgning planen fick blef arbetet en föregångare till "Historisk tidskrift". Historisk tidskrift, en af Svenska historiska föreningen fr. o. m. 1881 utgifven kvartalsskrift, är afsedd att vara af intresse "ej blott för fackmän, utan äfven för hvarje historiskt bildad person, för en hvar, som älskar fosterlandets häfder". Tidskriften, som med lyckligt fullföljande af planen redigerats af Emil Hildebrand (1881—1905) och (från 1906) af Torvald Höjer (under medverkan af E. Hildebrand, S. Clason, N. Edén och L. Stavenow), omfattar f. n. (1909) 28 bd samt innehåller afhandlingar, strödda meddelanden och aktstycken, litteraturöfversikter och granskningar samt underrättelser (personal- och litteraturnotiser). Såsom bilagor meddelas regelbundet redogörelser för Svenska historiska föreningens årssammankomster samt historisk bibliografi (för åren 1880—89 af K. Silfverstolpe, fr. o. m. 1890 af K. Setterwall). 1890 och 1900 utkommo innehållsöfversikter öfver årgångarna 1881—90 och 1891—1900. Tidskriften lämnas åt föreningens medlemmar mot årsafgiften, 5 kr.; dess boklådspris är 2 kr. pr häfte, 8 kr. pr årgång. Historiskt presens, språkv. Se Presens. Historism, filos., uppfattning af allt från historisk synpunkt. 1. Den åsikt, som antager verkligheten ha sin grund och sitt väsen ej i naturen, utan i det andliga lifvet, sådant det framträder i historien. En sådan uppfattning har särskildt framställts af Hegel. Motsats: naturalism. — 2. Den åsikt, enligt hvilken vissa andliga företeelser, såsom begreppen eller rätten, icke tillhöra förnuftets ursprungliga, sig alltid lika innehåll, utan äro att förklara såsom produkter af utvecklingen. Motsats: apriorism eller rationalism. S—e. Histrion (lat. histrio), urspr. etruskiska dansare, sedan skådespelare i det gamla Rom. Ordet nyttjas numera i föraktlig betydelse: tarflig skådespelare, "komediant", Hit (forntidens Is), stad i asiatiska Turkiet, vilajetet Bagdad, på högra stranden af Eufrat. Omkr. 3,000 inv. Vid staden ligger en bitumenkälla, som flödat sedan urminnes tider och som, enligt Herodotos, lämnat material vid byggandet af Babylon. Af vatten, som bubblar upp i källans midt, beredes salt. Hita [i'ta], spanska skalder. Se Ruiz, J. och Pérez de Hita, G. Hitchcock [hi'tʃkåk], George, amerikansk målare, f. 1850 i Providence, lämnade sin befattning som jurist för att idka målarstudier i Paris och Haag. Han debuterade på Parissalongen 1887 med det holländska motivet Tulpanplantering, som rönte stor framgång. Ett annat tulpanmotiv blef inköpt af Dresdengalleriet. Unga flickor stående bland blommor har han målat i en mängd varianter — äfven de holländska dynerna med deras fuktiga luft, med fältarbetare, bondkvinnor och barn målar han. Bland hans målningar märkas äfven motiv sådana som Flykten till Egypten, Bebådelsen (där Maria står ensam, utan att ängeln synes, i solskenet framför ett träd med frukter), Besegrad (en riddare rider fram genom ett blomsterfält), Hemkomst från fältet (Maria, bärande sitt barn, går fram på stigen genom åkern). H. är bosatt i Egmond i Holland. G—g N. Hitchin [hi'tʃin], stad i engelska grefsk. Hertford. 10,072 inv. (1901). Halmflätning samt odling af lavendel och pepparmynta, hvaraf pressas oljor. J. F. N. Hiteren, ö vid inloppet till Trondhjemsfjorden, hör till Söndre Trondhjems amt (Norge). Areal 565 kvkm. 4,880 inv. (1900). Ön delas i 2 härad och 4 församlingar. O. A. Ö. Hiterö, ö i Lister og Mandals amt (Norge), utanför inloppet till Flekke- och Feddefjorden. Areal 20,3 kvkm. 1,237 inv. (1900). Ön har en god hamn, Rasvaag. På Hummernesaasen byggdes 1807 ett batteri, som iståndsattes 1814, men sedan fick förfalla. O. A. Ö. L. W:son M. Hitopadeça [hītopadetja], "nyttig undervisning", ett sanskritiskt fabelverk indeladt i fyra böcker (1. "förvärfvandet af vänner", 2. "splittring mellan vänner", 3. "krig", 4. "fred"), som anges vara författadt af Nārāyaṇa, förmodligen strax efter 1000-talet. H. är ett utdrag af Pañcatantra eller en recension (snarast çivaitisk) af detta verk. Liksom detta består det af en del fabler infogade i en ramberättelse och gående ut på att vara sedelärande och uppfostrande för unga furstesöner. De sedelärande sentenserna äro affattade i verser, och berättelserna utge sig som illustrationer ur lifvet och naturen. Om det litterära förhållandet till Pañcatantra se d. o. och Lanman, "Sanskrit reader". Den tidigaste öfv. är den af Ch. Wilkins till engelska (1787), första upplaga på sanskrit af Carey (1804). Sedan har en stor mängd uppl. och öfv. utkommit, t. ex. af A. W. v. Schlegel och Chr. Lassen (2 bd, 1829—31), Johnson (1847—48), Peterson (1887 i "Bombay sanskit series"), Godabole och Parab (3:e uppl. 1890). Öfv. i öfrigt af M. Müller (1844), Schönberg (1884), Fritze (1888) och Hertel (1895). En annan recension ligger till grund för Galanos' (ofullbordade) nygrekiska öfv. (1851). K. F. J. Hittarp, fiskeläge i Skåne, strax s. om Kulla-Gunnarstorp och vid Öresunds norra mynning. Vid H. uppfördes 1717 mot befarad landstigning af danskarna befästningar, som reparerades 1718, men sedan fingo förfalla. L. W:son M. Hittebarn, barn, som utsatts och öfvergifvits af sina föräldrar och sedermera funnits af andra, samt för hvilket det allmänna måste draga försorg, om icke föräldrar påträffas. Enligt antagna folkrättsgrundsatser räknas ett hittebarn som tillhörande det land, inom hvilket det hittats. Skulle framdeles föräldrarna påträffas och det därvid visa sig, att barnet på grund af börd bort tillhöra annat land, så må det öfvergå till den sålunda styrkta nationaliteten (jfr Lag om medborgarrätt 1 okt. 1894 § 9). — Det fattigvårdssamhälle, inom hvilket ett hittebarn påträffas, är skyldigt om detta draga omsorg; barnet anses nämligen, såvida dess härkomst icke kan styrkas, där ha hemortsrätt. I kyrkolagen (kap. 3 § 7) föreskrifves särskildt, att myndigheterna skola låta sig vårda om hittebarns "underhåll och uppfostring". K. H. B. Hittebarnshus äro anstalter, i hvilka hittebarn upptagas för att på allmän bekostnad uppfödas och