försvarsverk (jordvallar). I början af 1900-talet anlade norrmännen emellertid ett fort på H., som då ingick i Fredrikstensgruppen och blef högra flygelpunkten i gränsfästningskedjan samt hade till uppgift att beskjuta inloppet till Fredrikshald och den från Sverige till färjstället ledande vägen äfvensom Ringdalsvägen. H:s fort, ursprängdt i klippan, var bestyckadt med 2 st. 12 cm. kanoner i pansartorn och några kulsprutor bakom vertikala sköldar; för färjställets beskjutning var ett infanteribröstvärn af kallmur anordnadt, och uppställningsplatser för fältartilleri voro förberedda. Mot landsidan omgafs fortet af ett taggtrådsnät, som försvarades från infanteriställningar. I enlighet med konventionen mellan Sverige och Norge 26 okt. 1905 har H:s fort numera nedlagts och bestyckning samt pansarkonstruktioner bortförts. L. W:son M. Hjelmqvist, Anders Teodor, språkforskare, f. 11 april 1866 i Växjö, aflade 1884 mogenhetsexamen i Lund, där han 1891 vardt filos. doktor på afh. Naturskildringarna i den norröna diktningen och 1892 docent vid Lunds universitet i fornnordisk litteratur. Efter att i flera år ha verkat som lärare vid privata läroverk i Lund utnämndes H. 1904 till lektor i modersmålet och tyska vid Lunds högre allmänna läroverk. 1902 utbytte H. sin docentur mot en i nordiska språk. Från 1893 har H. varit medlem i redaktionen af Svenska akademiens ordbok. H. har varit flitigt verksam som språkvetenskaplig författare, förnämligast på isländskans och nysvenskans område. Utom en mängd textkritiska och ljudhistoriska uppsatser och artiklar i "Arkiv för nordisk filologi", "Språk och stil" m. fl. tidskrifter har H. offentliggjort En ny källa för vår fosterländska odling (1893), Om begagnandet af Svenska akademiens ordbok (1894), Modern lexikografi (1896) samt de synnerligen rikhaltiga onomatologiska arbetena Bibliska personers namn med sekundär användning i nysvenskan (1901), Förnamn och familjenamn med sekundär användning i nysvenskan (1903) och Bibelgeografiska namn med sekundär användning i nysvenskan (1904). R—n B. Hjelmseryd, socken. Se Hjälmseryd. Hjelmstjerne, Henrik de, dansk mecenat, f. 1 jan. 1715, d. 18 juli 1780, aflade teol. examen 1736 samt blef 1738 sekreterare i danska kansliet, 1744 assessor och 1776 justitiarius i Höjesteret. Han adlades 1747 (förut hette han Henriksen) och blef geheimeråd 1777. H. var en ifrig boksamlare och en vän af historien, hvars idkare han gärna understödde, blef 1742 sekreterare och 1776 preses i Videnskabernes selskab. Hans utmärkta samling af danska böcker och handskrifter öfverlämnades 1807 af hans måg grefve Rosencrone till det stora kungliga biblioteket, af hvilket den utgör en särskild afdelning. 1809 grundades Den Hjelmstjerne-Rosencroneske stiftelse, omfattande stora legat till främjande af vetenskapliga och filantropiska ändamål dels i Danmark, dels i Norge. 1907 var stiftelsens kapitalbehållning 2,440,000 kr. E. Ebg. Hjelsta, socken. Se Hjälsta. Hjelstad, socken. Se Hjälstad. Hjelstaholm, pastorat. Se Hjälsta. <img l>

Hjelt. 1. Otto Edvard August H., finsk universitetslärare, f. 18 april 1823 i Åbo, blef student i Helsingfors 1839, filos. kandidat och magister 1844 samt filos. licentiat 1846 och doktor 1847, sedan han s. å. utgifvit afh. In systema nervorum sympathicum Gadi Lotae observationes. Därefter egnade han sig åt medicinska studier samt blef 1852 med. kandidat och s. å. docent i anatomi på grund af arbetet De nervis cerebralibus parteque cephalica nervi sympathici Bufonis cinerei. Samtidigt förordnades H. att förestå prosektorstjänsten och utnämndes 1856 till ord. innehafvare af densamma, efter det han 1855 aflagt med. licentiatexamen och för doktorsgrad speciminerat med Bidrag till läran om det kalla vattnet såsom läkemedel. Efter att ha utgifvit undersökningen Om nervernas regeneration och dermed sammanhängande förändringar af nervrören var han 1859—85 professor i patologisk anatomi och statsmedicin. Bland H:s öfriga arbeten märkas Naturhistoriens studium i Finland under sjuttonde och adertonde seklet (1868), Minnestal öfver Alexander von Nordmann (s. å.), Den patologisk-anatomiska inrättningen vid det finska universitetet under åren 1859—1871 (1871) och 1871—1883 (1884), Öfversigt af ett tusen liköppningar (1872), Carl von Linné som läkare och hans betydelse för den medicinska vetenskapen i Sverige (1877, ny omarb. uppl. till Linnéfesten 1907), Olof af Acrel, den svenska kirurgins fader (1884), Svenska och finska medicinalverkets historia (3 bd, 1891—93), Naturhistoriens studium vid Åbo universitet (1896) och Finlands medicinska bibliografi 1640—1900, systematiskt ordnad (1905). Med stor ifver har H. vinnlagt sig om ordnandet af hälsovårdsangelägenheterna i Finland, och den finska hälsovårdsstadgan af 1879 är till största delen hans verk. Bland hans skrifter åt detta håll må nämnas Om handeln med gifter (1870), Bidrag till sundhetslagstiftningen i Finland (2 bd, 1873—75) och Finlands medicinalförvaltning (1882). Under sin verksamhet som universitetslärare samlade H. ett ganska vackert patologisk-anatomiskt museum, och på hans initiativ uppfördes en särskild byggnad för den patologisk-anatomiska institutionen (invigd 1878). H. blef led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg 1878, af Vet. soc. i Uppsala 1894, af Vet. akad. 1907 och promoverades till filos. hedersjubeldoktor vid Linnéjubileet s. å. 2. Edvard Immanuel H., den föregåendes son, kemist, ämbetsman, f. 28 juni 1855 i Vichtis, Nyland, blef student 1872, filos. kand. 1875, studerade 1875—77 i Tyskland särskildt teknisk kemi, 1878—79 i Würzburg samt 1880—81 i Strassburg organisk kemi. Han blef filos. licentiat 1879 samt docent i kemi vid Helsingfors' universitet 1880 och professor där 1882. Af hans större arbeten må nämnas Die intramoleculare wasserabspaltung bei organischen verbindungen (Finska Vet. soc:s Acta, 1888) samt Über die laktone (Stuttgart 1903). H. har utgifvit läroböckerna Grunddragen af allmännna organiska kemin (1883; 3:e uppl. 1895; öfv. till tyska och engelska), Lärobok i organisk kemi (jämte O. Aschan, 1893; 2:a uppl. 1900—01)