och i Roscoe-Schorlemmers Ausführliches lehrbuch der chemie (bd V—VIII, 1896—1901) samt flera arbeten rörande kemiens historia. H. var universitetets rektor 1899—1907 (med undantag af hösten 1900) och gjorde sig under en upprörd tid förtjänt om dess lugn och förkofran. Universitetet röra hans arbeten Stipendier och stipendiefonder (1894; ny uppl. 1904), Statistiska uppgifter rörande den studerande ungdomen 1867—1905 samt Akademiska tal (1900—06). H. utnämndes i dec. 1907 till senator och biträdande chef för Ecklesiastikexpeditionen samt efter L. Mechelins afgång 1 aug. 1908 till vice ordförande i Senatens ekonomiedepartement. Då konflikten med de ryska maktegande ang. den olagliga ingressen till arrendelagen i mars 1909 uppstod, bidrog väl H. till promulgationen, men afgick likafullt jämte öfriga konstitutionella ledamöter. Han är led. af sv. Vet. akad. (1899) och af Fysiogr. sällsk. i Lund (1903). 3. August Johannes H., den föregåendes broder, statistiker, f. 29 juni 1862 i Tusby, Nyland, idkade efter aflagd filos. kandidatexamen statistiska och nationalekonomiska studier i Frankrike och Tyskland. Han blef andre aktuarie vid statistiska centralbyrån 1886, filos. licentiat 1887, aktuarie vid senatens justitieexpedition 1893, juris kandidat 1898 och direktor för statistiska centralbyrån 1902. Han har utgifvit Sveriges ställning till utlandet närmast efter 1772 års statshvälfning (1881), Det svenska tabellverkets uppkomst, organisation och tidigare verksamhet samt De första officiella relationerna om svenska tabellverket (i "Fennia", XVI, 1900), Rättsstatistiken i Tyskland, Österrike och Sverige (Jur. för:s tidskr., 1896), Den kommunala inkomstbeskattningen och inkomstförhållandena i Finland I—II (1904—05). På finska har han skrifvit en handbok i allmän statskunskap. H. har varit medlem af flera statistiska kommittéer samt har affattat 1889 års arbetarförsäkringskommittés statistik och betänkande rörande sjuk-, begrafnings- och pensionskassor samt olycksfall i arbetet. Tillhörande det suometarianska partiet invaldes han i den första landtdagen efter representationsreformen 1907 samt blef vid koalitionssenatens bildande 1 aug. 1908 chef för kammarexpeditionen. 1. R. T—dt. 2 o. 3. T. C. Hjemme og ude, dansk tidning. Se Goldschmidt, M. A., sp. 1432. Hjerkin l. Hjärkin (fno. Hjarðkinn), fjällstuga på Dovrefjäll, mellan Hamar och Trondhjems stift, på en höjd af omkr. 960 m. ö. h., vid nedgången till Foldalen. Den har efter Trondhjemsbanans anläggning sin väsentligaste betydelse som sanatorium. Under medeltiden fanns där ett hospitium, som anlagts 1107—10 af konung Eystein Magnusson och hade sin egen kyrka. I närheten ligga fjälltopparna Hjerkinhö (1,300 m.), Snehætta och Skreahö. O. A. Ö. Hjernarp, socken. Se Hjärnarp. Hjerpen, municipalsamhalle. Se Järpen. Hjerpe skansar. Se Järpe skansar. Hjerpås, socken. Se Järpås. Hjersås, socken. Se Hjärsås. Hjerta, svensk-finsk adlig ätt. Se Hierta. Hjertberg, Ernst Gustaf, donator, f. 21 mars 1831 i Stockholm, d. där 3 mars 1888, var sedan 1876 protokollssekreterare i Nedre justitierevisionen. Se vidare Vitterhets historie och antikvitetsakademien. Hjertbergsk amanuens. Se Vitterhets historie och antikvitetsakademien. Hjertén, Johan, präst, psalmförfattare, f. 1781 i Hjärttorp, Öra socken, Älfsborgs län, d. 1835, blef 1826 kyrkoherde i Hällstads pastorat af samma län. Han blef 1814 medarbetare i psalmkommittén och författade psalmerna n:r 129, 234, 255, 312, 382 och 445 i Sv. psalmboken af 1819. Han beskrifves som "en man med godt hufvud och ädelt hjärta" och som "mycket värderad af ärkebiskop Wallin". Flera af hans psalmer vittna enligt Schartau "om biblisk insikt och andlig kallelse"; Wieselgren räknar n:r 129 och 234 till psalmer "af första ordningen". Hjerting, dansk lastageplats i sydvästra delen af Jylland, vid Hjertingsbukten, omkr. 11 km. från staden Varde; nu utan betydelse. 400 inv., som lefva af fiske. E. Ebg. Hjertlanda, socken. Se Hjärtlanda. Hjertström, Ernst Johan Gustaf, psykiater, f. 1849, d. 1902, e. o. professor i psykiatri, öfverläkare vid Stockholms hospital (Konradsberg), författade åtskilliga afhandlingar inom ämnet psykiatri, hvaribland må nämnas Den epileptoida sinnessjukdomen (1883), Den cykliska sinnessjukdomen (1884) och Om indikationerna för sinnessjukas vård utom offentlig eller enskild anstalt (1891). G—s Hjertum, socken. Se Hjärtum. <img l>Fig. 1. Hjos vapen.

Hjo, uppstad i Skaraborgs län vid Vättern, där en liten bäck från Mullsjön utfaller, i den del af Västergötland, som för sin naturfägring och bördighet fått namnet Gullkroken. Stadens areal är 901 har, däraf 63 har vatten. Stadsjorden är satt till 3 1/4 mtl. Antalet tomter är 185, däraf 117 bebyggda. Taxeringsvärdet å hus och tomter var 1907 2,450,000 kr. samt å jordar 564,700 kr. Stadens tillgångar öfverstego vid 1907 års slut dess skulder med något mer än 100,000 kr. Folkmängden uppgick 1908 till 2,126 och hade på de sista 20 åren ökats med fullt 47 proc. I den planlagda stadens omedelbara grannskap har under de senaste åren ett antal smärre lägenheter utbrutits från de större till jordbruk använda jordarna och egnahemsidén därigenom vunnit en förhållandevis storartad tillämpning. Elektriskt ljus infördes för yttre belysning 1902, och vattenledning anlades 1906. Genom Hjo—Stenstorps järnväg står staden i förbindelse med statsbanenätet. Stadens hamn, byggd 1851—53, omkr. 3 m. djup vid lastbryggan, bildas genom en vågbrytare och tvenne i sjön utgående stenarmar. Under hela året, då isgång ej hindrar, uppehåller ett ångfartyg regelbunden trafik mellan. H. och den midt emot i Östergötland liggande lastageplatsen Hästholmen, och godstrafiken på denna linje kommer antagligen att få ännu större betydenhet,