och Närke till ungefär hälften af hvartdera, hvarjämte mellan dem å norra sidan Västmanland till en mindre del nedskjuter i sjön. Med en areal af 480 kvkm. håller den i längd (ö.-v.) omkr. 61 km. och i bredd (n.-s.) 21 km. på midten, där den kallas Stora H. Mot ändarna afsmalnar sjön och bildar två långa fjärdar, Östra H. (innanför Hjälmaresund) och Västra H. med Örebrofjärden, hvilkas bredd är inemot 3 km. Före sjöns sänkning (se nedan) låg dess vattenstånd i medeltal 23,16 m. ö. h. och varierade omkr. 1,4 m. (0,6 m. öfver och 0,8 m. under medelvattenståndet), och då djupet i medeltal är 12—15 m. (midt på Stora H. 18 m.), ligger bottnen i allmänhet öfver hafsytan, dock några meter därunder (i Östra H.) vid några branta berg. Öarna äro få: på Närkes-sidan Vinön, Hvalen, Björkön och Essön samt den lilla, historiskt bekanta Engelbrektsholmen, på Södermanlandssidan St. Tockenön och Lillön. Tillflödena äro hufvudsakligen följande: från Södermanland sjöarna Öljarens och Näshultasjöns vatten och från Närke Täljeån samt Svartån, som förenar sig före inloppet i sjön Toften med Laxån. Sjöns vattenområde är 4,210 kvkm., hvaraf 1,300 kvkm. komma på Svartåns och 700 kvkm. på Täljeåns. Utom Hjälmare kanal har H. blott ett utlopp, nämligen Hyndevadsströmmen (längre ned kallad Hyndevadsån och Eskilstuna- l. Torshällaån), som utfaller i Blacken, en fjärd af Mälaren. En stor del af norra och västra delen af nämnda vattenområde, den s. k. Hjälmardalen, utgöres af en nästan oafbruten slätt, som endast obetydligt höjer sig öfver därinom befintliga sjöar och vattendrag; stora fält (uppgående till omkr. 15,000 har), som hade sina höjdlägen inom gränserna för vattenvariationerna i närliggande vatten, ledo före sänkningen tidtals af öfversvämningar, hvarjämte klimatet blef frostländigt och mindre sundt. Enär stränderna voro bördiga och bygden sedan århundraden varit jämförelsevis tätt befolkad, föranledde dessa öfversvämningar kännbara förluster. Redan 1422 tog missnöjet sådan form, att Närkesbönderna under anförande af sin lagman Bengt Stensson Natt och Dag med våld utrefvo den vid H:s utlopp i närheten af nuv. regleringsdammen befintliga dammen. Olägenheterna fortforo och äfven klagomålen. 1757 företogs på statens bekostnad en rensning af utloppet från Hyndevad till dammen vid Rosenholm, men då vattenytan där låg 2 m. under H:s medelvattenstånd, var åtgärden overksam. För att genom strömrensning utöfva verksamt inflytande på sjöns flöden erfordrades rensning i den s. k. Kvislaån ofvanför Hyndevad, som på fyra ställen var så sammanträngd, att små fall där bildades, och under århundraden uppgrundats genom sten och grus, som isen fört med sig. Vid ofvannämnda förrättning utsattes ock två märken: ett strax ofvanför Hyndevadsfallet (nu ersatt med ett nytt) och ett i Arningeberget vid norra ändan af Värhultasjön (genom hvilken Hjälmare kanal är ledd), hvilket märke (omkr. 23 m. ö. h.) var afsedt att utvisa den höjd å H., vid hvilken den ej gjorde skada och som sedan dess varit den höjd, till hvilken alla mått rörande H:s höjdförhållanden hänföras. 1849 väcktes på initiativ af godsegaren kaptenen G. A. Coyet förslag om en effektiv sänkning af vattnet i Hjälmardalen. Genom sjösänkningar, invallningar och strömrensningar inom vattenområdet torrlades under årtiondena före 1875 omkr. 9,500 har. 1877—87 sänktes och reglerades H., och i sammanhang därmed torrlades sjön Kvismaren och kringliggande område. Det gällde därvid att vinna sandmarkernas torrläggning, segelledens bibehållande vid oförändradt djup och vattenverkens bibehållande vid deras förut innehafvande förmåner rörande vattentillgång i Eskilstunaån. Ett af strandegare bildadt bolag erhöll 1865 af K. M:t tillstånd att, i enlighet med ett af J. A. Sundmark och C. A. Olivecrona utarbetadt förslag, med ombyggnad af öfre delen af Hjälmare kanal och bibehållande af 2 m. segeldjup därstädes och i sjöns viktigaste farleder, sänka sjön 1,78 m. under medelhöjd. Fastställelse å arbetsplanen erhölls 1877, riksdagen beviljade s. å. ett lån å 2 mill. kr. mot 5 proc. ränta, och arbetet tog s. å. sin början. Flera samverkande omständigheter gjorde det emellertid omöjligt att följa den fastställda planen. Nya planer fastställdes af K. M:t under fortgången af arbetet. Segelledens fördjupning pågick 1878—84, Hjälmare kanal ombyggdes vintern 1879—80, i Eskilstuna ström nedanför regleringsdammen vid Tyskhyndevadsfallet utfördes arbetet med strömrensning och ombyggnad af dammar sommaren 1880. Det långsammaste och dyraste arbetet, Kvismardalens torrläggning medelst en öfver 20 km. lång kanal längs Täljeån, med i medeltal 17 m. bottenbredd och 3,6—4 m. djup under markens yta (vattendjupet är 1—1,8 m.), pågick 1879—87. Själfva sänkningen af H:s vattenyta verkställdes småningom under arbetets gång 1882—85. Hela den vunna arealen beräknas till 18,721,5 har, hvaraf 15,129,6 har torrlagda ängs- och mossmarker samt 3,592 har landvinningar och sjöslåtter. Af detta komma 14,223,7 har på Örebro län, återstoden på Södermanlands län. I direkta utgifter kostade sänkningen 2,945,738 kr., hvartill komma 1,133,023 kr. i räntor under arbetstiden. Bolagets lån af staten, hvilket 1896 utgjorde 2 mill. kr. i kapital och 850,000 kr. i räntor, skall genom annuiteter vara inbetaldt 1938, då staten sammanlagdt skall ha fått 5,240,212 kr. Resultatet af sjösänkningsföretaget, det största och mest kombinerade i Europa, har visat sig fullt tillfredsställande, ehuru kostnaderna betydligt öfverstigit jordens vanliga saluvärde. Segellederna i H. och Hjälmare kanal förbättrades väsentligt, i det att det bestämda djupet nu finnes äfven vid lägsta vattenstånd, hvilket förut ej var fallet. Längden af segellederna å H. och dess till- och afrinnande vattendrag ökades med 29 km. Vattentillgången för den betydande industrien i Eskilstuna har blifvit större och jämnare. Klimatet kring H. har i hög grad förbättrats, och H:s stränder ha blifvit vackrare och för bebyggande angenämare. Jfr tidskriften "Ymer", 1886: "Sjöarna Hjelmarens och Qvismarens sänkning" samt "Kungl. Väg- och vattenbyggnadskåren 1851—1901" (1904) af P. Laurell (arbetschef vid företaget). Se ock G. Nerman, "Hjälmarens vattenförhållanden åren 1889—97 samt 1898 och 1899" ("Ymer", 1898 och 1900). Wbg. Hjälmaresund, ett omkr. 1,350 m. bredt sund mellan den egentliga Hjälmaren och dess östra del, uti Öja socken, Södermanlands län. Färjställe. Hjälmbygel. Se Hjälm 2. Hjälmbäre, nord. myt., d. v. s. hjälmbärare, ett af Odens binamn. Th. W.* Hjälmgaller. Se Hjälm 1 och 2.