Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 823-824 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjälmaresund ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hjälmhvalf, bygnk. Se Hvalf.

Hjälmkrans (lat. diadema tortile, fr. bourrelet,
ty. wulst), her., en bindel, hopvirad af
band af flera olika färger, vanligen de i
skölden förekommande. Den bäres af de flesta
svenska adliga släkter ofvanpå hjälmen (se
fig.). Understundom brukas i stället adliga
kronor, dock mest af utländska i Sverige
naturaliserade ätter.
B. S.*


Hjälmprydnad (lat. apex, fr. cimier,
ty. helmkleinod), her., en eller flera figurer,
som stå på den heraldiska hjälmen öfver hjälmkransen
eller kronan, om sådana finnas.
B. S.*


Hjälmseryd, socken i Jönköpings län, Västra
härad. 17,871 har. 2,958 inv. (1908). H. bildar
med Stockaryd ett konsist. pastorat i Växjö
stift, Västra härads kontrakt.

Hjälmsnabben. Se Älfsnabben.

Hjälmsäter, gods i Medelplana socken, Skaraborgs
län, med hufvudgården vackert belägen på västra
sidan af Kinnekulle, vid Kinnekulle—Lidköpings
järnväg. 1 7/8 mtl, tax. till 163,000 kr. (1908). —
H. är en mycket gammal gård. Det egdes under
hela 1500-talet och senare af släkten Roos,
som skref sig till gården, öfvergick sedan
till släkten Soop och har under ett århundrade
tillhört grefliga ätten Hamilton. Nuv. egare är
grefve Wathier Gilbert Hamilton.

Hjälmtak, bygnk. Se Hjälm 4.

Hjälmtrimul, nord. myt.,
en i eddan omnämnd yalkyrja.
Th. W.*

Hjälmtäcke (lat. lamiæ, fr. lambrequin,
ty. helmdecke), her., ursprungl. ett täcke eller
mantel, som hängde omkring hjälmen. Sedermera
delades täcket i två delar, en på hvardera
sidan om hjälmen, hvilka framställdes i olika
bladformiga slingor. Längre fram blefvo slingorna
allt större, och därur utvecklades det s. k.
löfverket, som ock kallas hjälmtäcke och
hvilket från 1500-talet, då det äfven hette
mussering l. skraffering, omsluter de flesta
svenska adliga vapen. Samtidigt, men i synnerhet
på 1700-talet, brukades hjälmtäcket, då kalladt
vapentäcke, så stort, att det omslöt
hela skölden. Det var då uppbundet med snören
och tofsar, kantadt med fransar samt invändigt
vanligen af metall och utvändigt färgadt.
B. S.*


Hjälpbardun, H.-brass, H.-stag o. s. v.,
sjöv., tåg, som för tillfället uppsättas för att förstärka
resp. barduner, brassar etc. Jfr Borg, sjöv.
R. N.*

Hjälpceller, bot., detsamma som synergider
(se Embryosäck, sp. 474).

Hjälpdagsverke, kam. 1. De äldre
s. k. mantalsdagsverken, hvilka på 1600-talet
inlades i grundräntan. — 2. En förmån för
kungsgårdar, kungsängar och boställen. — 1789
upphörde staten att fastställa nya dagsverken
af sistnämnda slag, och de redan då häfdvunna
ha därefter småningom genom afskrifning
eller förvandling i penningar upphört att
utgå med personligt arbete. Se Dagsverke.
Kbg.

Hjälper, ridk., sätt, genom hvilka ryttaren
inverkar på hästen medelst händer, ben, säte och
öfverlif samt medelst sporre, spö eller röst
och genom hvilkas ändamålsenliga användande
han förmår behärska hästen och ge honom en
för ändamålet lämplig "form". Händerna verka
genom tyglar och bett, i första hand på hästens
framdel och i hufvudsak förhållande. Skänklarna
utöfva sin starkaste inverkan på bakdelen
och företrädesvis framåtdrifvande. Säte och
öfverlif inverka i första hand på ryggen,
fördelande ryttarens vikt. Hjälperna skola
samverka och afpassas efter ändamålet, hästens
olika känslighet och grad af utbildning.
B. C—m.

Hjälpgallring, skogsv. Se Gallring 2.

Hjälpkassor (eng. Friendly societies,
fr. Sociétés de secours mutuels, ty. Hilfskassen)
kallas de, vanligen för arbetsklassen afsedda,
på ömsesidighet och själfhjälp fotade
föreningar, hvilka lämna försäkring eller
understöd vid sjukdom, invaliditet, olycksfall,
dödsfall ("begrafningshjälp"), äfvensom vid
arbetslöshet. — I åtskilliga länder finnes
särskild lagstiftning för hjälpkassor. Så
t. ex. i England, Frankrike, Belgien, Tyskland,
Österrike och Sverige. I dessa länder skiljer
man mellan inskrifna (erkända, registrerade)
och icke-inskrifna kassor. De förra underkasta
sig i större eller mindre mån statens uppsikt
samt normativbestämmelser i fråga om reglemente,
revision m. m. I ersättning åtnjuta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>