Fig. II. Sagittalsnitt af en broskfisks hjärna.

Fig. III. Sagittalsnitt af en benfisks hjärna.

Fig. IV. Sagittalsnitt af en amfibies hjärna.

Fig. V. Sagittalsnitt af en fågelhjärna.

tunt, under det att det främre genom rikliga ansamlingar af ganglieceller och nervtrådar har nått en ansenlig tjocklek. Kanalen är jämförelsevis vid och kallas den fjärde hjärnkammaren (ventriculus quartus). Framför förlängda märgens tunna tak vidtager en buktig, fristående förtjockning (4), lilla hjärnan (cerebellum). I hjärnkammarens botten, motsvarande lillhjärnans läge, finnes ett område, som hos däggdjuren omgestaltar sig till en på ytan framträdande tvärställd vulst (3), varolsbryggan (pons Varoli). Framför lillhjärnan och läget för varolsbryggan vidtager ett område af hjärnan (5), som utmärkes af en ansenlig förtjockning af kanalens både tak, sidoväggar och botten, i följd hvaraf kanalens vidd betydligt förträngts. Kanalen kallas här Sylviska kanalen (canalis l. aquæductus Sylvii). Det förtjockade taket har hos däggdjuren på ytan två par halfklotformiga uppdrifningar, ett främre och ett bakre. Området kallas därför hos dessa djur fyrhögarna (corpora quadrigemina). Hjärnpartiet framför fyrhögarna (6) utmärkes genom förtjockade sidoväggar, synhögarna (thalami optici) — ej synliga på sagittalsnittet —, samt genom tunt tak och säckformigt utstjälpt, äfvenledes mycket tunt bottenlager, tratten (infundibulum), 7 på fig. Kanalen kallas tredje hjärnkammaren (ventriculus tertius). I bottnen framför infundibulum framträder på sagittalsnitt ett förtjockadt ställe (8), betingadt af synnerverna, hvilka här korsa hvarandra från båda sidor, för att på yttre sidan om synhögarna löpa bakåt in i fyrhögarna. Framför nämnda område slutligen framträder ett tjockt buktigt parti (9), betingadt af rika ansamlingar af ganglieceller. Detta hjärnparti är starkast utveckladt åt sidorna och benämnes stamganglion (corpus striatum). Sammanhängande med stamgangliets bottendel skjuter hjärnan framåt två utskott (10), hvilka träda i förbindelse med luktsinnets perifera organ eller luktgroparna (näshålorna). Dessa utskott benämnas luktlober (lobi olfactorii). — Fig. III visar gestaltningen af ett motsvarande snitt genom hjärnan, tillhörande en benfisk. Vid 1 har hjärnan skilts från ryggmärgen. Man återfinner förlängda märgen (2), läget för varolsbryggan (3), lillhjärnan (4), fyrhögarna (5), synhögarna (6) med infundibulum (7) och synnervskorsningen (8), — alla dessa hjärndelar till sitt hufvudsakliga utseende erinrande om samma delar hos broskfiskarna. Den främsta ändan af hjärnan har dock undergått en väsentlig förändring. Hjärnans hålighet fortsätter framåt öfver stamganglierna (9), och synhögarnas tunna tak utbreder sig öfver stamgangliernas öfre hvälfning som en tunn slöja eller mantel, hvilken icke innehåller några ganglieceller och därför ej heller har någon nervös funktion att fylla (11). Motsvarande stamgangliernas pariga karaktär delar sig i själfva verket äfven förlängningen framåt af hjärnans hålighet i en förlängning eller utvidgning åt hvardera sidan. Dessa sidohåligheter öfver stamganglierna kallas hjärnans sidokamrar (ventriculi laterales). — Fig. IV återger ett sagittalsnitt genom hjärnan tillhörande en amfibie. Vid 2 är förlängda märgen lätt igenkännlig, vid 3 läget för varolsbryggan; 4 visar en svagt utbildad lillhjärna, 5 fyrhögarna, 6 synhögarna med infundibulum (7) och synnervskorsningen (8). Hjärnans område vid främre ändan visar mera vidtgående omgestaltningar. Uppdelningen i en parig hjärndel är fulländad. Stamganglierna äro fullständigt skilda från hvarandra (9, å fig, synes blott det högra af de två), hvart och ett täckt af en mantel (11), pallium. Denna senare har ej den tunna slöjartade karaktären som hos benfiskarna, utan är förtjockad till följd af utvecklingen af ganglieceller och nervtrådar inom densamma och har således nervösa funktioner att fylla. Det framträder en parig storhjärna (cerebrum), en hemisfärhjärna med sina båda identiska hälfter, hemisfärer, som en påfallande del af hjärnan. Vid 12 å fig. synes ett hjärnbihang, tallkottkörteln (glandula pinealis) af okänd betydelse. — Fig. V visar utseendet af ett sagittalsnitt genom en fågelhjärna. Vid 2 förlängda märgen, vid 3 läget för varolsbryggan, vid 4 den mäktigt utvecklade och på tvären starkt veckade lillhjärnan, vid 5 de äfvenledes starkt utvecklade fyrhögarna, vid 6 synhögarna med infundibulum (7) och synnerven (8). Storhjärnshemisfärerna äro