från hvartdera förmaket utgår en liten utbuktning, hjärtörat (auricula, fig. III; 4 vänstra och 5 högra hjärtörat). I högra förmaket inmynna öfre (fig. III,₁) och nedre hålvenen (fig. IV,₂ vena cava superior och inferior), i vänstra de fyra lungvenerna (venæ pulmonales). Från högra kammaren (III,₇) utgår lungpulsådern (arteria pulmonalis; fig. III,₃), från den vänstra (fig. III,₆) stora kroppspulsådern (aorta; fig. III,₂). Vid öppningarna emellan kamrarna och förmaken äro ställda ventiler, hvilka tillåta blodet att från förmaken tränga till kammaren, men däremot göra ett bestämdt hinder för blodets gång i motsatt riktning. Den högra ventilen består af tre flikar och kallas därför den tredelade valveln (valvula tricuspidalis; fig. IV,₃); den vänstra, biskopsmössevalveln (valvula mitralis; fig. IV,₄), har endast två flikar. Ventilernas gång regleras genom muskler, som springa upp från kamrarnas väggar och med sina senor fästa sig vid ventilernas kanter (musculi papillares; fig. IV,₅). Vid mynningen af de från hjärtat utgående stora pulsådrorna befinna sig likaledes ventiler, hvilka såväl vid lungartären som vid aorta utgöras af tre flikar; dessa ha på grund af sitt utseende kallats de halfmånformiga valvlerna (valvulæ semilunares; fig. IV,₆, tillhörande aorta). De äro anordnade på sådant sätt, att de ej hindra blodets strömning från hjärtat till kärlen, men däremot afhålla detsamma från att dit återvända. (Vid fig. IV,₇ skiljeväggen mellan båda kamrarna.) Hjärtats rörelser ske i följande rytm. Först sammandraga sig samtidigt bägge förmaken och drifva blodet i kamrarna; sedan sammandraga sig, likaledes på en gång, bägge kamrarna, ventilerna emellan förmaken och kamrarna slås ihop, och blodet drifves in i artärerna. När sammandragningen slutat, slås de halfmånformiga valvlerna till af det höga blodtrycket och afskära sålunda blodet från hjärtat. Därefter förblir hjärtat en tid i hvila, innan det på nytt börjar samma följd af rörelser. Hjärtats tillstånd af hvila, hjärtpaus, kallas diastole, dess sammandragning systole. En period af en systole med därpå följande diastole utgör ett hjärtslag. — Vid sin sammandragning blifva hjärtkamrarna, från att ha varit slappa, plötsligt styfva; på samma gång lyftes hjärtspetsen upp och närmar sig bröstväggen. Detta ger upphof till hjärtstöten, hvilken förnimmes tydligast i mellanrummet mellan 5:e och 6:e refbenet, något inåt och nedåt från vänstra bröstvårtan. Vid grafisk registrering af denna rörelse erhålles det s. k. kardiogrammet (se d. o.). Till sitt antal växla hjärtslagen betydligt hos olika individer och under olika förhållanden. I medeltal kunna de uppskattas till 70 à 80 i minuten. Hjärtats rytmiska verksamhet är orsaken till pulsen (se d. o.) i artärerna. Den ger sig dessutom till känna genom hjärttonerna (se d. o.), hvarjämte hjärtmuskeln liksom hvarje annan muskel vid sin sammandragning ger upphof till en aktionsström (se d. o.). Tillägga vi blodtrycket (se Blodomlopp), så ha vi anfört de viktigaste företeelser, som stå i omedelbart samband med hjärtverksamheten och hvilkas observation kan möjliggöra en kontroll beträffande densamma. — Angående utlösningen af hjärtslaget se Automati. Läran om hjärtats nerver hör till fysiologiens svåraste punkter, trots de mångfaldiga undersökningar, som under det senaste halfseklet egnats åt densamma. Till hjärtat föras nerver både från det cerebrospinala och det sympatiska nervsystemet; dessutom eger hjärtat i sin massa en mängd ganglieceller, som åstadkomma rytmiska sammandragningar hos hjärtat, äfven om det h. o. h. utskurits från kroppen. Bröderna E. H. och E. Weber upptäckte 1845 hos hjärtat det märkvärdiga, hittills fullkomligt oförklarade sakförhållandet, att retning af en i hjärtats muskler sig förgrenande nerv icke framkallar rörelse i detsamma, utan tvärtom bringar det till stillastående. Dessa nervtrådar ledas till hjärtat i stammen af lungmagnerven (jfr Hämmande nerver). Jfr Hjärtljud, Hjärtsjukdomar och Hjärtsprång. 1. L—e. 2. R. T—dt.* Hjärtatrofi, med. Se Mikrokardi. Hjärtats förkrosselse, teol. Se Förkrosselse. Hjärtblad (grek. kotyledon), bot., kallas det eller de blad, som ligga bildade i fröet och vid dess groning uppspira öfver jordytan (epigeiska) eller förblifva inneslutna i fröet (hypogeiska). Hjärtbladen äro två eller flera, kransställda, hos barrträd, två motsittande hos Dicotyledoneæ, ett hos Monocotyledoneæ. De epigeiska hjärtbladen äro gröna, assimilerande och ansluta sig till örtbladen. De äro hos dikotyledonerna vanligen ovala eller lansettlika, stundom runda (hos Labiatæ), äggrundt-hjärtlika (hos Malvaceæ), flikade (hos Convolvulaceæ, flera Cruciferæ, t. ex. krasse, och Geraniaceæ, lind), sneda (hos bohvete) o. s. v. De äro helbräddade, med eller utan skaft. Hos monokotyledonerna äro de vanligen trinda, från en bredare, slidomfattande bas afsmalnande. De hypogeiska hjärtbladen blifva ej gröna, utan tjänstgöra som upplagsplats för reservnäring eller som uppsugningsorgan. I det förra fallet (hos vissa dikotyledoner, som sakna fröhvita, t. ex. ek, kastanj, hassel, citron, ärt m. fl.) äro de tjocka och köttiga. I det senare fallet (hos vissa monokotyledoner, som ha fröhvita, t. ex. gräsen, palmer, Canna och många andra) uppsuger hjärtbladets spets reservnäringen i fröhvitan och kan därvid tillväxa betydligt, såsom hos kokosnöten; hos gräsen är det tjockt, sköldlikt (scutellum). Öfvergångsformer mellan epigeiska och hypogeiska hjärtblad finnas, t. ex. hos Phaseolus (bönor). Vanligast bortvissna och affalla de epigeiska hjärtbladen, sedan hos växten hunnit utvecklas örtblad, som assimilera, men stundom kvarsitta de samt deltaga i örtbladens ofvannämnda förrättning. Jfr Blad, sp. 617, 618, Groddblad med fig. och Groning med fig. G. L—m. Hjärtbladsväxter, bot. Se Cotyledoneæ. Hjärtborrar, zool. Se Tagghudingar. Hjärtbänsel, sjöv. Se Bänsel. Hjärtfel, med. Se Hjärtsjukdomar, sp. 868. Hjärtformig sköld (fr. coeur), her., en sköld, som har formen af ett hjärta. Den förekommer allmänt i Sverige såväl under medeltiden som i senare tider. B. S.*

Hjärtformig sköld.

Hjärtförlamning, med. Se Hjärtsjukdomar, sp. 870. Hjärtförmak, anat. Se Hjärtat.