med hjärtstock" uppgöres elden ofvanpå denna
stock och ledes genom densamma. Då detta
stundom kan vara rätt besvärligt, göres
hjärtstocken någon gång af en knippa väl hopbundna
gärdsel.
3. W. E—n.
Hjärtstöt, anat. Se
Hjärtat, sp. 863.
Hjärtsäcken (lat.
pericardium),
anat.,
en från alla håll tillsluten säck,
som inrymmer hjärtat och början af de
från detsamma utgående stora blodkärlen.
R. T—dt.*
Hjärttoner, fysiol. Om man lägger örat till
bröstväggen, hör man, hvarje gång hjärtat
sammandrager sig, två tätt på hvarandra följande
ljud. Af dessa är det första doft och utdraget
samt sammanfaller i afseende på tiden med
kamrarnas sammandragning; det senare är kortare
och klarare samt höres omedelbart efter slutet
af kamrarnas systole (sammandragning). Efter den
andra hjärttonen uppstår en paus, motsvarande
hjärtats diastole (hvila). Den första hjärttonen
antages allmänt ha sin grund dels i det ljud,
som framtränger vid hvarje muskelsammandragning
(jfr
Muskelljud), dels i ett ljud, som uppstår
genom svängningar af ventilerna emellan förmaken
och kamrarna, då de vid kamrarnas systole
plötsligt slås tillsammans och spännas. Den andra
hjärttonen uppkommer genom de halfmånformiga
klaffarnas tillslutning. Tiden emellan
begynnelsen af den första hjärttonen och den
andra motsvarar således den tid, som kamrarnas
sammandragning kräfver. Alldenstund den första
hjärttonen framträder såväl i den högra som i den
vänstra hjärtkammaren och den andra uppstår såväl
vid lungartären som vid aortas ursprung, så äro
hjärtljuden till antalet egentligen fyra, ehuru
de två och två sammanfalla till följd däraf, att
bägge kamrarna sammandraga sig på en gång. För
diagnosen af hjärtats sjukdomar äro hjärtljuden
af utomordentlig vikt; deras betydelse i detta
hänseende framhölls först af
Laënnec. Jfr
Hjärtat.
R. T—dt.*
Hjärtum, socken i Göteborgs och Bohus län,
Inlands Torpe härad. 13,297 har. 3,145
inv. (1908). H. bildar med Västerlanda ett till
egaren af säteriet Ström patronellt pastorat i
Göteborgs stift, Älfsyssels södra kontrakt.
Hjärtums skans, i Bohuslän, Hjärtums socken,
vid Göta älf, snedt emot Tysslanda, anlades 1657
af norrmännen under Iver Krabbe som stöd för
dennes tillämnade infall i Västergötland. Vid
H. blef en svensk trupp under Erik Stenbock
27 sept. 1657 slagen af en norsk under Krabbe
samt förlorade 100 man i döda och sårade,
några fångar, en fana och två kanoner. Harald
Stake intog emellertid H., nedhögg 29 och
tillfångatog 50 af den till 100 man uppgående
besättningen samt förstörde skansen. Se Stille,
"Fälttåget i Skåne och Halland 1657" (1905).
L. W:son M.
Hjärtvapen l.
Hjärtsköld,
her., det förnämsta
vapnet i ett af flera fält sammansatt vapen,
innehåller stamvapnet och är placeradt i
midten. (Se fig., där 1 är hjärtvapen.) Vid
beskrifning af ett vapen nämnes alltid
hjärtvapnet först.
B. S.
Hjärtvapen.
Hjärtöra, anat. Se
Hjärtat.
Hjärvard. Se
Hjorvard.
Hjässa, anat., den öfre, hvälfda ytan
af hufvudet. Regionen är icke i hvardaglig mening fullt bestämd,
men torde kunna sägas ligga mellan pannan, nacken
och yttre öronen. Hvalfvet bildas till största
delen af de båda hjässbenen, hvilka förenas af
den i medellinjen längsåt löpande hjäss- eller
pilsömmen. I öfrigt ingå i hjässhvalfvet delar
af pann-, nack- och tinningben. Benen täckas af
en egendomlig, hårklädd hud,
hufvudsvålen (se
d. o.). Håren förete å hjässans bakre del mer
eller mindre stark hvirfling, och det är denna
trakt, som vanligen först visar glesnande hårväxt
eller skallighet (lat.
calvities, hvaraf hela
regionens namn,
calvaria). Se vidare
Hufvudskål.
G. v. D.*
Hjässloben, anat. Se
Hjärnan, sp. 832.
Hjördis, nord. myt., konung Sigmunds hustru och
Sigurds moder.
Hjörleifsson [hjöddleifsson],
Einar, isländsk
författare, f. 1859, student från Reykjaviks
latinskola 1881, studerade några år i Köpenhamn
nationalekonomi, utvandrade därefter till Canada,
där han redigerade en isländsk tidning i Winnipeg
("Lögberg"), återvände 1895 till Island och har
varit redaktör för tidningarna "Norðurland"
(1901—04), i Akureyri, och "Fjallkonan"
(1904—06), i Reykjavik. H. intar bland Islands
fåtaliga novellister en framstående plats
genom sina tre noveller
Vestan hafs og austan
(1901), men hans dikter,
Ljóðmæli (1903), höja
sig knappast öfver medelmåttan. H. har varit
led. af det sig så kallande demokratiska partiet
("Þjóðræðisflokkur") och utgifvit de politiska
agitationsskrifterna
Tildrög stjórnarbótarinnar
(Förloppet vid författningsreformen, 1902) och
Frjálst sambandsland (Ett fritt unionsland, 1907;
i dansk öfv. "Danmark og Island", s. å.). H. är
ifrig spiritist (
Dularfull fyrirbrigði,
d. v. s. Hemlighetsfulla företeelser, 1906)
och har lyckats bringa många, bl. a. flera
af det demokratiska partiets ledande män, att
hylla spiritismen.
R. N—g.
Hjörring, dansk stad i norra delen af
Nörrejylland, 49 km. n. om Aalborg,
vid järnvägen mellan sistnämnda stad
och Frederikshavn, med lastageplatsen
Lökken som hamn vid Västerhafvet. 8,800
inv. (1906). H. omgifves af en rik landsbygd
och drifver en betydlig, i stark tillväxt
varande handel. 2 banker, sparbank och flera
fabriker. Det är också en af de danska städer,
som på senare tiden gått mest framåt. Säte
för amtman och "amtstue". H. är en mycket
gammal stad (dess äldsta privilegier äro
från 1243) samt var hufvudstad i Vendsyssel
och sedermera i Börglum stift till 1554.
E. Ebg.
Hjörring amt omfattar den nordligaste
delen af Nörrejylland. 2,853 kvkm. 125,300
inv. (1906). Den sydöstra delen är högland,
med jutska Aas eller Allerups bakker, hvars
högsta punkt, Knösen, är 136 m., den norra
spetsen och den västra kuststräckan äro täckta
af flygsand, och i s. upptages landet af kärr
samt af "den store vildmose". Där flyta åt flera
håll större vatten, bland hvilka Ry-ån är 60
km. lång. 1901 voro 60,000 har ännu ouppodlade,
ehuru landtbruket på senare tiden gjort stora
framsteg; 93,000 har begagnades till odling af
säd, rotfrukter och handelsväxter, 95,400 har
till gräs och 11,700 har till skog. 1903 funnos
30,000 hästar, 131,200 nötkreatur, 86,000 får och
getter, 98,300 svin och 483,000 höns. Amtet, som
hör till Aalborg stift, har 4 städer (Hjörring,
