I synnerhet på 1860-talet utvecklade han som lustspelsförfattare stor produktivitet. Hans stycken, dels original, dels bearbetningar, uppgingo till öfver ett hundratal och blefvo genom gladlynthet, fyndiga och aktuella kupletter och tidsfärg i allmänhet af publiken mycket omtyckta. Mest bekanta torde vara En söndag i det gröna (1861), Bort med stånden (1863), Fabriksflickan (1868), Familjen Trögelin, Herr Larssons Pariserfärd, Kamrer Peterssons nyårsvisiter, Syfröknarna (1868), Tre par skor (1881) samt först och främst folkkomedien Andersson, Pettersson och Lundström (1866), som ännu har kvar sin stora popularitet (jfr Nestroy). 1870 öfvertog H. redaktionen af skämttidningen "Söndagsnisse" och blef 1881 dess egare. Genom sin frisinnade läggning och sitt goda humör ("alla sätt äro bra utom de tråkiga" var valspråket) förvärfvade tidningen under hans ledning snart spridning och inflytande. T—s.

Hodgs., vid djurnamn förkortning för den äfven med zoologi (ryggradsdjur) sysslande engelske forskaren Brian Houghton Hodgson (se d. o.). Hodgson [hå'dʃsən], Brian Houghton, engelsk Buddha-forskare, f. 1800, d. 1894, var tjänsteman i Indien från 1818 och engelsk resident vid hofvet i Nepal 1833—43. Han upptäckte redan 1824 i Nepal buddismens på sanskrit affattade originalurkunder och skänkte kopior af dessa heliga skrifter till olika länder i Europa, hvarigenom en säker grundval lades för Buddhaforskningen. 1835 erhöll H. som gåfva af Dalai-lama i Tibet två exemplar (unika i Europa) af tibetanernas encyklopedi l. samfällda andliga och världsliga litteratur (i 334 bd). H. författade värdefulla filologisk-etnologiska och naturvetenskapliga arbeten. Se biogr. af W. W. Hunter (1896). Hodgson [hå'dʃsən], John Evan, engelsk målare, f. 1831, d. 1895, studerade från 1855 vid Londons akademi, målade genrer och historiska scener, men öfvergick sedermera efter en resa till norra Afrika till den etnografiska genren. Bland H:s alster må nämnas Tjufskyttens häktande (1857), Arabisk sagoförtäljare (1869) och Ormtjusaren (1872). (G—g N.) Hodie mihi, cras tibi, lat., "i dag (gäller det) mig, i morgon dig". Hodierna (Odierna, Adierna), Giovanni Battista, italiensk astronom, f. 15 april 1597 i Ragusa i Dalmatien, d. 6 april 1660 i Palermo, var präst i Palma på Majorca och matematiker hos hertigen af Palma. Han var den förste, som förutberäknat Jupitermånarnas förmörkelser. H. författade f. ö. åtskilliga arbeten i fysik (särskildt optik) och astronomi, hvaribland De systemate orbis cometici, deque admirandis coeli characteribus (1654), Menelogiæ Jovis compendium s. Ephemerides Medicæorum nunquam hactenus apud mortales editæ etc. (1656), De admirandis phasibus in sole et luna visis ponderationes opticæ, physicæ et astronomicæ etc. (s. å.). B—d Hodjent. Se Chodsjent. Hodkins sjukdom. Se Pseudoleukemi. Hodler, Ferdinand, schweizisk målare, f. 1853 i Bern, är en af samtidens mest omstridda konstnärer. Han studerade i Genève och framträdde 1874 med Skolgossen och Skyttefest. Den rasande (1884, Berns museum) och Krigaren väckte diskussion. Brottarnas tåg följde 1887, Mjölnaren, hans son och åsna 1889 (musée Rath, Genève). Den stora duken Natten (1891) väckte förbittring, men ock erkännande, likaså De lefnadströtte (1892, fem gubbar sittande på en bänk), Eurytmi (1895, fyra kvinnor gående efter hvarandra), Dagen (fem sittande nakna figurer), Beundran (en krets änglar, styfva som pinnar stående i luften, omgifvande ett litet barn), Våren (1901) och Impression (1906). Dekorativ enkelhet och linjerytm söker målaren, men hans teckning är ofta tillkonstlad till det oerhörda, kropparna onaturligt förvridna (exempelvis i Våren och Eurytmi), färgen rå och motbjudande. Hans väggmålningar med schweiziska krigartyper, bågskyttar, stridande, ha en kraftfull, energisk hållning, ett hårdt och brutalt, starkt dekorativt målningssätt. Vilhelm Tell (1897) och Slaget vid Näfels (s. å., i Basels museum) äro föregångare till väggmålningen Återtåget från Marignano (1900, i Landesmuseum i Zürich, kartong till målningen i Genève). H. målar äfven landskap. Hans landsmäns harm och löje inför hans konst ha på sista tiden vändt sig i erkännande, han omtalas nu som en af den samtida konstens starkaste krafter. Hans inflytande på de unge schweiziske målarna är stort. G—g N. Hódmezö-Vásárhely [hå̄'dmāṡȫ-vā'ʃārhäj], stad i ungerska komitatet Csongrád, på slätten vid Theiss. 60,824 inv. (1900), ungrare. Skyddad mot öfversvämningar genom höga vallar. Jordbruk och boskapsskötsel på dess vidsträckta, fruktbara område (761 kvkm.). K. B. W. Hodometer (af grek. hodos, väg, och metron, mått). Se Stegräknare. Hodonin, stad. Se Göding. Hodotermes, zool. Se Termiter. Hodža [hådʃa], Michal Miloslav, slovakisk författare, f. 1811, d. 1870, blef 1837 evangelisk pastor i Liptau, deltog lifligt i 1848—49 års frihetsrörelse mot magyarerna, förföljdes från katolskt och magyariskt håll för sin protestantiska ståndaktighet och slovakiska patriotism, fängslades 1867, afsattes från sitt ämbete och slog sig ned i Teschen (österr. Schlesien). Han grundade 1844 den litterära föreningen Tatrén och uppsatte 1845 den första politiska tidningen på slovakiska. Genom broschyren Der slowak (1848) sökte han göra Europa bekant med det slovakiska folket och gaf på ett folkmöte i Liptau 1848 dess politiska önskemål en formulering, som lades till grund för slovakernas "Memoranda" af 1861. Som lyrisk och episk poet gick H. i Kollárs panslavistiska fotspår med hjältedikterna Meč krivdy (Orättvisans svärd) och Matora samt diktsamlingen Vieroslavín och åtskilliga religiösa sånger. A—d J. Hoefer [öfä'r], Jean Chrétien Ferdinand, fransk vetenskapsman och litteratör, af tysk börd, f. 1811, d. 1878, anställdes i början af 1830-talet som handsekreterare hos V. Cousin,