Hoffmeyer, Niels, dansk meteorolog, f. 3 juni 1836, d. 16 febr. 1884, blef löjtnant 1853, men tog afsked 1864 och var sedan 1872 föreståndare för det meteorologiska institutet i Köpenhamn. Som sådan utvecklade han stor verksamhet och åstadkom inrättandet af många observationsstationer, dels i Danmark, dels i dess nordliga biländer, samt införde omfattande och likformiga iakttagelser och dagliga väderleksrapporter. Därjämte verkade han för samarbete mellan de nordiska ländernas meteorologiska anstalter samt särskildt för upprättandet af de meteorologiska och magnetiska stationer i trakten af nordpolen, hvilka trädde i verksamhet 1882. Utom flera mindre afhandlingar (Étude sur les tempêtes de l'Atlantique septentrional et projet d'un service télégraphique international relatif à cet océan, 1880) utgaf H. sedan 1874 meteorologiska Maanedsoversigter och Aarböger; men särskildt är hans namn förbundet med de sedan 1877 utkomna internationella Cartes synoptiques journalières des temps för Nord-Amerika, Atlantiska hafvet, Europa och västra Asien. E. Ebg. Hoffory, Johan Peter Julius, dansk-tysk språkforskare, f. 1855 i Aarhus af en ursprungligen ungersk familj, d. 1897, idkade universitetsstudier i Köpenhamn, Berlin och Strassburg, blef filos. doktor i Köpenhamn 1883 och anställdes s. å. som docent i nordisk filologi och allmän fonetik vid Berlins universitet, där han 1887 utnämndes till e. o. professor i samma ämnen och sålunda blef den förste, som i Berlin beklädt en professur i nordiska språk. Redan 1889 måste H. emellertid på grund af sinnessjukdom upphöra att tjänstgöra. H:s om mycken begåfning vittnande många, men i allmänhet smärre, afhandlingar falla mest inom fonetik (Phonetische streitfragen, 1876, Tenuis und media, 1881, båda i "Zeitschr. für vergl. sprachforschung"), fornisländsk lingvistik (Oldnordiske konsonantstudier, 1883, i "Arkiv för nord. filologi"), mytologi och Eddakritik. I sistnämnda ämnen (Eddastudien, 1889) är H. en ifrigt intresserad lärjunge af Müllenhoff, detta äfven i så måtto, att han stundom med mer än nödig skärpa häfdar sina åsikter, en egenhet, som framträder äfven i H:s öfriga författarskap. För spridande af kännedom om nordisk litteratur i Tyskland var H. lifligt intresserad och verksam, bl. a. genom utgifvande af "Nordische bibliothek", hvari han själf öfversatt stycken af Ibsen och E. Brandes (1889), samt (tillsammans med P. Schlenther) af Holbergs "Dänische schaubühne" (1885—87). Ad. N—n. Hoffröken, ogift adlig dam, anställd som uppvaktande hos en drottning eller k. prinsessa. Hoffröknar ha lägre rang än statsfruarna. Hoffs maltextrakt. Se Maltextrakt. <img l>

Hoffstedt, August Vilhelm, ingenjör, teknisk lärare, f. 8 mars 1841 i Svärdsjö, Kopparbergs län, d. 29 okt. 1907 i Stockholm, student i Uppsala 1860, extra elev 1861 vid Falu bergsskola och ord. elev 1862—65 vid Teknologiska institutet, från hvars mekaniska fackskola han utexaminerades 1865, blef 1868 assistent i matematik, fysik och tillämpad mekanik vid Teknologiska institutet och var från 1877 till sin död lektor i konstruktion af maskinelement och hissinrättningar vid Tekniska högskolan (sedan 1902 med titel professor). 1871—1907 var H. därjämte sekreterare vid högskolan samt öfverlärare i mekanik och maskinlära vid Tekniska skolan i Stockholm. H. egnade därjämte mycket arbete åt den af honom 1870 uppsatta "Teknisk tidskrift", hvilken 1878 öfvertogs af Svenska teknologföreningen, men för hvars afdelning för mekanik H. var redaktör ända till kort före sin död. I samband med sin lärarverksamhet utgaf H. bl. a. öfv. och bearbetningar af C. Bachs "Maskinelement" (1894) samt Handbok för maskinkonstruktioner (1906) och Maskinelement, deras beräkning och konstruktion (1907). H. var sedan 1898 led. af Landtbruksakad. G. H—r. Hoffurir (jfr Furir), hoftjänare, som sorterar närmast under förste hofmarskalken samt har uppsikt öfver ordningen bland hof- och livrébetjäningen o. s. v. Hoffwen, Ludwig von, var byggmästare på Uppsala slott, då han 1570 sändes till Gullberg för detta fästes förstärkande. 1571 gillades hans ritning till en stad vid Gullberg, och 1573 befalldes han utstaka befästningarna vid Gullbergs slott och stad, innan han fick gå öfver i hertig Karls tjänst, hvarom denne anmodat honom. L. W:son M. <img l>

Hoffvenius, Petrus, läkare, universitetslärare, f. 14 mars 1630 i Axnäs by, Ärla socken, Södermanland, d. 23 maj 1682 i Uppsala, studerade i Uppsala till en början orientaliska språk och filosofi samt blef en ifrig anhängare af de cartesianska åsikterna, men vände sig sedan till medicinen och företog, för att studera densamma, 1658 med k. stipendium en resa till Leiden, där han 1660 vann doktorsgrad för afhandlingen De Athleta hippocratico ex Aphorismo III. 1661 utnämndes han till professor i medicin vid Uppsala universitet och inlade sådana oförgätliga förtjänster om sin vetenskap, att han af I. Hwasser prisas som "den svenska medicinens fader och grundläggare". I en serie akademiska disputationer, Exercitationes artis medicinalis (1662—64), sökte han åt de studerande gifva ett kort sammandrag af fysiologien och patologien. När H. i några dem åtföljande teser angrep då rådande skolastiska principer, väckte detta mycken anstöt i Uppsala, och disputationsakterna utmärktes genom skärpa och liflighet. Häftigare blef striden 1665, då H. författade en "med cartesiansk filosofi uppfylld" afhandling: Parecbasis, qua tropos epistemos seu modus considerandi medicus ad physiologiæ medicæ meliorem intellectum exhibetur. På teologernas begäran förbjöd konsistorium afhandlingens utgifvande och ställde dess författare till