ansvar. Sedan ett stillestånd slutits i konsistorium, afsände prästeståndet en deputation till universitetets kansler, grefve M. G. de la Gardie, med anhållan att den nya läran måtte förbjudas vid akademien; men striden slutade därmed, att kansleren förmanade till enighet och öfverlämnade frågan om den nya filosofiens värde till framtidens afgörande. Genom H:s outtröttliga bemödanden vann medicinen i Sverige en ojämförligt större aktning än den före honom haft. Han bildade en skola af hängifna lärjungar, hvilka till rikets olika delar medförde mästarens värme och nitälskan för sitt kall. Ett litterärt minnesmärke af H:s senare lärarverksamhet äro de 17 disputationer, som innefattas i Synopsis physica (1678, ny uppl. 1698). I detta arbete framlade han fysikens viktigaste läror, och det begagnades ännu långt efter hans död som lärobok i fysik. Jfr I. Hwasser, "Valda skrifter", bd IV, 1870. R. T—dt. Hoffähig [håf-.], ty., som har tillträde till hofvet. Hofförsamlingen, den församling i Stockholm, som omfattar alla de personer, som äro boende inom kungl. slottet och därtill hörande, af de kungliga och furstliga hofven begagnade hus, samt dessa personers hustrur, barn och tjänstefolk, äfvensom den kungliga och furstliga betjäning, som bär det kungliga eller furstliga livréet, jämte samma betjänings hustrur och barn. Församlingens kyrka är Slottskapellet i Stockholm, dess pastor en ordinarie hofpredikant. Hofförsamlingen lyder under Hofkonsistorium. Vid 1908 års slut räknade den 1,442 medlemmar. Hofförvaltningen, ett konungens enskilda ämbetsverk för förvaltning af hofvets finanser. I spetsen för detsamma står en särskild chef, som till sitt biträde har en sekreterare och en hofkamrerare. Hof-Gastein [håf-gasta'jn], köping. Se Gastein. Hofgeismar [håfgajsmar], kretsstad i preussiska reg.-omr. Kassel (Hessen-Nassau) 100 m. ö. h. 4,621 inv. (1900). Två saliniska järnkällor och goda badanstalter; betydliga bokskogar. I närheten borgruinerna Schönburg och Schöneberg. (J. F. N. Ln.) Hofgode, isl. Hofgoði, tempelpräst. Se Gode. Hofhaimer [hå̄f-] l. Hoffheymer, Paulus von, österrikisk musiker, f. 1459, d. 1537 i Salzburg, kejserlig hoforganist i Innsbruck 1490, var en af tidens yppersta orgelspelare och åtnjöt äfven som kompositör stort anseende. Bland hans arbeten må nämnas de jämte Senfl satta Harmoniæ poëticæ (till Horatius' m. fl:s oden, 1539; ny uppl. 1868) samt tyska visor. A. L.* Hofhetman. Se Hetman. Hofingenjör var 1646—59 titeln på en officer som undervisade hofvets pager i fortifikationsvetenskapen. L. W:son M. Hofintendent, eg. hofämbetsman, som förestår kungliga konstsamlingar; sedermera titel, som konungen förlänar. Hofjunkare, hoftjänsteman, hvars befattning i synnerhet var att skära för vid den kungliga taffeln. Titeln utdelas ej längre. Hofjägare, jägare, som har uppsikt öfver kunglig jaktpark. Hofjägmästare, hoftjänsteman, som har öfverinseende öfver jägeristaten vid hofvet och de kungliga jaktparkerna. Förste hofjägmästare, förr chef för k. hofjägeristaten; numera titel på någon bland hofjägmästarna. Jfr Öfverhofjägmästare. Hofkalender. Se Statskalender. Hofkamrerare, hoftjänsteman, som har hand om kassan vid ett hofs ekonomiförvaltning och för räkenskaperna; titel, som konungen förlänar. Hofkansler, förv., en ämbetsman inom kansliet, som omtalas redan under Johan III:s tid och som i 1634 års regeringsform nämnes som "assessor" i Kanslikollegium. Denne ämbetsman, hvars uppgift bestämdt angafs i kansliordningarna, fortfor att inom kansliet och till konungens rådgifvare intaga en egendomlig ställning, till dess att ämbetet upphörde med 1840 års omorganisation af rådet (1786—92 hade ämbetet varit obesatt). Hofkansleren blef först 1809 ledamot af statsrådet, men inom kansliet intog han plats näst efter de riksråd, som däri voro bisittare intill 1789. Enligt 1809 års kansliordning var han chefens närmaste man och själfskrifne ställföreträdare inom kansliet. Innan hofkansleren 1809 blef ledamot af rådet, deltog han i rådets sammanträden vid föredragning af sådana saker, som Kanslikollegiet kollegialt handlagt, samt svarade för, att de beslut, som fattats i rådkammaren, blefvo behörigen utfärdade i enlighet med de justerade protokollen. Som ledamot af statsrådet efter 1809 ålåg det honom särskildt att öfvervara ministeriella målsföredragning inför konungen och att i statsministerns för utrikesärendena frånvaro föredraga dessa ärenden. Han skulle jämväl enligt regeln föra protokoll öfver de utrikes angelägenheter, som sålunda af konungen afgjordes. Genom hofkansleren öfverlämnades kungliga propositioner, statsrådets protokoll och andra handlingar till riksens ständer och mottogos deras skrifvelser till K. M:t. I Kanslikollegiet (till 1802) hade hofkansleren till uppgift att biträda vid utredning och handläggning af alla de angelägenheter, som kollegialt företogos, i synnerhet de utländska, hvarjämte han skulle uppsätta skrifvelser i viktiga in- och utländska frågor, då sådant behöfdes. Enligt 1809 års kansliordning hade han endast att föra utrikes brefväxlingen angående förmälningar, födelser och dödsfall inom det kungliga huset samt att utfärda kreditiv för sändebud, diplom för konsuler och kungliga pass för utrikes resor. En särskild sida af hofkanslerens uppgift var det öfverinseende, som han från den s. k. frihetstidens början utöfvade öfver Riksarkivet och kungliga biblioteket samt sedan 1785 öfver dramatiska stycken och, enligt instr. af 23 febr. 1802, öfver boktryckerier, bokhandeln, lånbibliotek och bokauktionskamrar samt tryckfrihetens bruk. Enligt 1812 års tryckfrihetsförordning egde hofkansleren att öfver tryckfrihetens bruk utöfva den tillsyn, som efter 1840 är uppdragen åt justitieministern. Jfr Censur, sp. 1431, och Indragningsmakt. — Bland hofkanslersämbetets innehafvare märkas L. v. Engeström, G. af Wetterstedt, J. A. von Hartmansdorff och A. E. Ihre. K. H. B.* Hofkanslersexpeditionen, förv., kallades den särskilda expedition, som 1809—40 biträdde hofkansleren. Före denna tid hade han endast haft en kanslist till sin hjälp. K. H. B. Hofkapell, egentligen orkester, anställd i tjänst hos något hof. Vid svenska hofvet fanns ett hofkapell alltifrån Gustaf I på 1540-talet, då Blasius