- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides /
921-922

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hofkapell - Hofkapellist - Hofkapellmästare - Hofkaplan - Hofkleresiet - Hofkonsistorium - Hofkrigsrådet - Hofkvartermästare - Hoflakej - Hofleverantör - Hoflidanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fischer var kapellmästare. Bland hans efterföljare märkas på 1600-talet Anders och Gustaf Düben (se d. o.), på 1700-talet Roman och Zellbell d. y., alla fyra verkligt framstående. Emedan den svenska kungliga scenen från sin invigning 1773 ända till 1882 stod under konungens enskilda förvaltning, fick den vid operan tjänstgörande orkestern namn af hofkapell, och den officiella benämningen på de k. teatrarna (stora och dramatiska) var K. M:ts hofkapell och teatrar. Hofkapellet, som inrättades af Uttini (1773) och reorganiserades af Naumann samt redan 1786, vid tiden för operan "Gustaf Vasas" uppsättande, uppdrefs till en styrka af 61 medlemmar, bland dem 17 violiner, räknar f. n. (1909) 68 spelare, bland dem 22 violiner. Klarinetter anställdes där 1780, trumpeter och pukor 1782, harpa 1811, basuner 1816. Kapellets första chefer 1773—1909 ha varit Uttini (Naumann var ej anställd som hofkapellmästare), Kraus, Vogler, Hæffner, Eggert (t. f.), Küster, Du Puy, J. F. Berwald, Foroni, Lachner, Norman, Dente, Nordqvist och Järnefelt (den siste har dock t. v., 1909, icke fått titeln hofkapellmästare). 1879 blef hofkapellmästarna två (då Dente sattes till att biträda Norman). Den ende, som här burit titeln förste hofkapellmästare, är Nordqvist. — För medlemmar af hofkapellet finnes en särskild pensionsinrättning. A. L. (E. F—t.) Hofkapellist, medlem af ett hofkapell. Hofkapellmästare, anförare för ett hofkapell; i Sverige titel, som förlänas af konungen, och hvarå fullmakt utfärdas af riksmarskalksämbetet. Se vidare Hofkapell. Hofkaplan (se Kaplan), förr titel på präst, som tjänstgjorde vid hofkyrka (slottskapell). Hofkleresiet (af lat. clerus, prästerskap), det till hofvet hörande och under Hofkonsistorium subordinerande prästerskapet, består af öfverhofpredikanten samt ord. och e. o. hofpredikanter, hvilka, efter tur, som af den förstnämnde bestämmes, uppehålla predikoskyldigheten i k. slottskapellet i Stockholm. Hofpredikanter utnämnas af konungen på förslag af öfverhofpredikanten. Hofpredikanter ega rätt att omedelbart och utom förslag hos konungen anmäla sig som sökande till regalt pastorat. Öfverhofpredikanten och ord. hofpredikanter ega rätt att bruka prästkappa af siden, enl. k. cirkulärbref 16 febr. 1778. (J. T. B.) Hofkonsistorium, den myndighet, som handhar kyrkostyrelsen inom hofförsamlingen och alla i Stockholm varande militära kyrkoförsamlingar, synes ha tagit ordnad början med en stadga af 15 dec. 1645 ("Ordningh och skick, som Kongl. Maj:t will achtas skall emellan hovpredikanterna"), som omredigerades genom en stadga af 20 dec. 1662 (Ordning hvarefter öfverhofpredikanten och hofpredikanterna skulle sig rätta). I bägge dessa förordningar föreskrifves, att öfverhofpredikanten vid behof sammankallar de båda andra hofpredikanterna till kollegium, hvilket fick ungefär samma uppgifter som rikets andra konsistorier. Hofkonsistoriets i hufvudsak ännu gällande instruktion utfärdades 28 juni 1681; det jämställdes däri uttryckligen med rikets andra konsistorier. Genom domkapitelsförordningen 11 febr. 1687 sanktionerades öfverhofpredikanten som ordf. och ord. hofpredikanterna och regementspastorerna i Stockholm som bisittare (Skeppsholmsförsamlingens pastor insattes 1792 som ordinarie); vid behof skulle adjungeras andra skickliga prästmän. Notarien i hofkonsistorium är till tjänstgörande att anse som yngste ord. hofpredikanten, enl. k. resol. 12 febr. 1782. F. n. lyda följande församlingar under hofkonsistorium: hofförsamlingen, de tre lifgardenas, Svea artilleriregementes, Svea ingenjörkårs och Skeppsholms församlingar, med en sammanlagd folkmängd af 9,541 pers. (1908). Jfr Hj. Holmquist, "Johannes Matthiæ Gothus" (1903) och "Bidrag till domkapitlens historia" (1907). Hj. H—t. Hofkrigsrådet (ty. hofkriegsrat) i Wien var 1556—1848 inom Österrike den högsta myndigheten för behandling af alla frågor rörande krigsmakten såväl i fred som i krig. 1565—1749 fanns ett särskildt hofkrigsråd (i Graz) för den ungerska kronans länder. Genom sitt begär att från hufvudstaden vilja bestämma öfver förfaringssättet hos de i fält stående härarna inkräktade hofkrigsrådet mera än skäligt var på generalernas handlingsfrihet, hvaraf långsamhet i rörelserna och nederlag icke sällan blefvo följden. Hofkrigsrådets göromål öfvertogos 1848 af krigsministeriet. C. O. N Hofkvartermästare, förr hoftjänare, hvars befattning var att på en furstes resor skaffa kvarter åt den medföljande hofpersonalen; numera den främste bland livrébetjäningen vid ett hof. Hoflakej (jfr Lakej), hofbetjänt, som passar upp vid en furstlig persons taffel, står bakpå hofvagn vid utfärder o. s. v. Hofleverantör (jfr Leverera), en med särskildt diplom tilldelad titel åt handlande eller handtverkare, som antagits till att inom sin bransch leverera varor till någon kunglig persons hofhållning. Afgiften för hofleverantörsdiplom tillfaller hofstatens gratialkassa (se d. o.). Hoflidanden [hωv-], veter., äro ganska allmänna hos hästar och förorsakas oftast genom felaktig afskärning af hofhornet samt af felaktig skoning. Man kan särskilja sådana tillstånd, som bero af inflammation i hofläderhuden, och dem, som hufvudsakligen bestå i fel hos hofkapseln samt strålen. — En allmän och utbredd inflammation af hofläderhuden i framhofvarna förekommer icke så sällan och benämnes fång. Sjukdomen uppkommer hastigt och yttrar sig genom tecken af feber samt svårighet att flytta frambenen, hvilka äro ställda framåt och icke lodrätt, hvarjämte bakbenen skjutas långt under kroppen för att djuret med dem må kunna uppbära så mycket som möjligt af kroppstyngden. Hofvarna kännas varmare än i normalt tillstånd, och vid tryck på främre delen af hornsulan visa djuren mycken smärta. Vid hög grad af ifrågavarande lidande kunna djuren ej stå, och hofkapseln å ena eller båda framfötterna kan genom uppkommen brand i hofläderhuden affalla. I andra och flertalet fall inträder antingen hälsa inom kort tids förlopp, eller ock kommer hofbenet därigenom, att sambandet mellan kött- och hornvägg genom inflammationen försvagats och djuret under sjukdomen stöder kroppen företrädesvis på bakre delen af framhofvarna, att förändra sin ställning inom hofkapseln, så att dess främre kant kommer att stöda mot hornsulan, hvarigenom denna böjer sig nedåt. Å hofväggen uppstår därjämte en mängd ringformiga upphöjningar. Detta är det stadium af sjukdomen, som man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Sep 15 14:33:37 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbk/0483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free