i Stockholm, d. där 1 april 1684, kom, efter slutade juridiska studier och utrikes resor, i tjänst hos rikskansleren Erik Oxenstierna och deltog som sekreterare i de underhandlingar, som ledde till traktaten i Wehlau 1656. Därefter tjänstgjorde han som sekreterare vid fredsunderhandlingarna i Roskilde 1658, sändes 1659 som legationssekreterare till Danmark, blef där satt i fängelse, men lösgafs 1660 och blef sekreterare äfven vid den Köpenhamnska fredskongressen s. å. I Klas Totts ambassad till Frankrike 1661 deltog han som legationssekreterare. 1662 erhöll han adlig värdighet. Som tjänsteman i Kanslikollegium fick han bl. a. i uppdrag att utarbeta förslag till statuter för det 1668 upprättade universitetet i Lund. 1673 utnämndes han till "sekreterare af staten" och 1674 till kansliråd. 2. Johan H., den föregåendes broder, ämbetsman, f. 4 april 1634 i Stockholm, d. 24 dec. 1715, befordrades efter åtskilliga kamerala uppdrag 1674 till kommissarie i Reduktionskollegiet, men togs redan året därpå i anspråk för en ännu svårare uppgift, i det han utsågs till generalproviantmästare vid skånska armén, en uppgift, som han tyckes ha löst till konung Karl XI:s belåtenhet. Han adlades 1677, blef s. å. krigskommissarie och några år därefter krigsråd. Efter freden kom han att med framgång deltaga i arbetet på indelningsverkets genomförande. Särskildt är att märka, att han var med om uppgörandet af de finska knektekontrakten. Till belöning för sina tjänster utsågs H. till landshöfding i Uppsala län 1695 och erhöll friherrlig värdighet 1696. 1 o. 2. R. F. Hogland (fi. Suursaari), ö midt i Finska viken, hänförd till Kymmene härad och domsaga, Viborgs län, Finland. Jämte Tytärsaaris närmare den estländska kusten belägna ö har H. en areal af 30 kvkm. Folkmängden är på bägge öarna omkr. 1,000 pers., finnar. Den nakna granitgrunden medgifver intet jordbruk. Befolkningen, som är härdad och driftig, hämtar därför sin näring nästan uteslutande ur hafvet genom fiske, sälfångst, lotsning och bärgning af gods från strandade fartyg, den sistnämnda en icke obetydlig inkomstkälla, om hvars tillflöde de omgifvande grunden och blindskären draga försorg, i trots af talrika fyrar och känningsbåkar såväl på H. som på kringliggande skär. Af H:s tre fyrar har den öfre en höjd af 114 m. ö. h. och en lysvidd af 25′. På ön finnas porfyrbrott. — H. och Tytärsaari utgöra särskilda församlingar, som räknas till Fredrikshamns prosteri af Nyslotts stift. — Vid H., på öns norra sida, utkämpades 17 juli 1788 en sex timmars hård strid mellan de svenska och ryska flottorna, den förra under hertig Karls, den senare under amiralen Greighs befäl. Segern blef oafgjord, men den svenska flottan drog sig efter striden tillbaka till Viborg och förblef där liggande intill kampanjens slut. O. I.* Hogne, nord. myt., namn på flera mytiska hjältar. 1. Konung Gjukes son, var gift med Kostbera och hade med henne tre söner. — 2. En konung, fader till valkyrjan Sigrun, som blef gift med Helge. — 3. Fader till Hild (se d. o.), som uppväckte Hjadningarnas strid. Th. W.* Hogrän, socken i Gottlands län, Södra häradet. 2,206 har. 322 inv. (1908). Annex till Vall, Visby stift, Medelkontraktet. Hogshead [hå'gṡed l. hå'gṡ-hed], eng., eg. "svinhufvud", engelskt rymdmått för våta varor, oxhufvud, = 1/2 pipe, för vin = 63 gallons (286,2 l.), för öl = 54 gallons (245,3 l.). Hogstad, socken i Östergötlands län, Göstrings härad. 2,611 har. 844 inv. (1908). Annex till Högby, Linköpings stift, Göstrings kontrakt. Hogue [å'g], La. Se Hougue, La. Hohe acht [hå̄he], bergstopp. Se Eifel. Hohe eule [h̄he öjle], bergstopp. Se Eulengebirge. Hohenasperg [håhen-] l. Hohenasberg, förr borg, sedan statsfängelse, nu straffanstalt på en 356 m. hög, fristående klippa i württembergska kretsen Neckar. Vid foten af klippan ligger staden Asperg. Hohenberg [hå̄hen-], fordom grefskap, uppkalladt efter borgen H., vid Tuttlingen, i württembergska Schwarzwaldkretsen med Rottenburg till hufvudstad. Dess grefvar tillhörde en linje af huset Hohenzollern, som utgick 1486. Därefter innehades grefskapet genom köp af Österrike till 1805. J. F. N. Hohenelbe [håhene'lbe], tjech. Vrchlabí, stad i nordöstra Böhmen, på ömse sidor om Elbe. 6,600 inv. (1900), mest tyskar. Linne- och bomullsmanufakturer. (J. F. N.) Hohenems [håhene'ms] l. Hohenembs. 1. Fordom grefskap i Vorarlberg. — 2. Köping därsammastädes, nära Rhen. 4,625 inv. (1900). Textilindustri. Hohenfels [hå̄-], Stella, tysk skådespelerska, f. 1857 i Florens, debuterade 1873 i Berlin som Luise i "Kabal und liebe" och uppträdde s. å. som Desdemona på Burgteatern i Wien, vid hvilken hon fortfarande är fäst och med hvars förre artistiske sekreterare frih. A. von Berger (se d. o., sp. 1452) hon sedan 1889 är gift. Hennes fack har varit naiva älskarinne- och unga hjältinneroller. Hohenfriedberg [håhenfrīd-], stad i preussiska reg.-omr. Liegnitz (Schlesien), 10 km. s. v. från Striegau. Omkr. 750 inv. Där vann Fredrik II i Preussen en seger öfver österrikarna och sachsarna under prins Karl af Lothringen 4 juni 1745. C. O. N. Hohenfurth [hå̄henfort], stad i Böhmen, vid öfre Moldau. 1,586 inv. (1900). Cisterciensstift, grundadt 1250, med gotisk kyrka, bibliotek (70,000 bd) och museum. J. F. N. Hohengeroldseck [håhenge'r-], ruin., Se Geroldseck. Hohenhausen, von, en urspr. från Pommern härstammande tysk ätt, som i slutet af 1600-talet kom till Sverige och med Karl Johan von H. (se H. 1) 1786 fick svensk adlig värdighet. Ätten, som uppgifves ha haft romersk friherrlig värdighet, utgick på manssidan 1902. 1. Karl Johan von H., sjöofficer, f. 8 mars 1755, blef 1777 fänrik vid arméns flotta och gick som sådan i fransk örlogstjänst, där han utmärkte sig i striderna mot engelsmännen samt deltog i nio sjödrabbningar. 1786 adlades H. och utnämndes till kapten. Han stupade i slaget vid Svensksund 24 aug. 1789, sedan han på chefsfartyget, "Björn Järnsida", som blifvit omringadt af fienden uthärdat en nio timmars strid. 2. Karl Ludvig von H., den föregåendes son, militär, f. 2 okt. 1787 på Sveaborg, d. 7 apr.