Det nybyggda Hohkönigsburg, sedt från s. ö. (Se sp. 956.)

blott en mast och hade storseglet försedt med bom. Fig. föreställer en holländsk hoj. Jfr Bilander. R. N.* Hoja, Johan af. Se Hoya. Hojer, Andreas, dansk historiker och rättslärd, f. 18 maj 1690 i västra Slesvig, d. 28 aug. 1739, reste som informator för ministern grefve J. G. Holsteins söner utomlands 1717—18. Närmast till vägledning för sina lärjungar skref H. Kurzgefasste dännemarckische geschichte (1718), utmärkt för sina sunda omdömen om personer och händelser, men i företalet med skarpa utfall mot danskarna för deras likgiltighet för sin egen historia: detta framkallade bl. a. Holbergs harm och en häftig anonym motskrift. Då skriften dessutom innehöll mera oförbehållsamma uttalanden om danska konungars enskilda lif, än man då var van vid, blef den förbjuden. Men sedan förbudet 1731 upphäfts, öfversattes boken på danska och begagnades i många år som lärobok. Liknande motstånd väckte en samtidig latinsk afh. af H. om äktenskap mellan släktingar, hvilken äfven stred mot gängse föreställningar. Äfven H:s litterära tidskrift "Nova literaria Daniæ et vicinarum regionum" (jan.—juli 1721), som skulle meddela en fortlöpande öfversikt af dansk-norsk och svensk litteratur, måste upphöra på grund af författarens frispråkighet. 1720 utgaf han Continuatio annalium Alberti Stadensis. Helt visst genom Holsteins inflytande blef H. 1722 kunglig historiograf. Som sådan utarbetade han en skildring af Fredrik IV:s regering (till 1711) i 8 handskrifna folioband (i Köpenhamns kungl. bibliotek), men vid konungens död, 1730, blef han afskedad som föregifven anhängare af drottning Anna Sofies parti. Han skref då till den nye konungens personliga underrättelse en förkortad bearbetning König Friedrich des vierten glorwürdigstes leben (1732, utg. först 1829 af N. Falck). 1734 blef H. professor i juridik vid universitetet med särskildt uppdrag att förklara de danska lagarna, och han utförde detta värf så väl, att han måste räknas som den danska rättsvetenskapens grundläggare. Hans Idea jurisconsulti danici (1737, öfv., "Forestilling paa en dansk jurist") var många år den första vägledningen för unga jurister, och hans föreläsningar i dansk rätt studerades och utgåfvos långt efter hans död (dansk processrätt 1769, dansk statsrätt 1783). H. blef 1734 medlem af missionskollegiet, 1736 generalprokurör och 1737 medlem af generalkirkeinspektionskollegiet samt hade säte och stämma i många viktiga kommissioner; bl. a. sträfvade han, som själf fått tysk utbildning, tyvärr förgäfves att skaffa danska folkspråket i Slesvig bättre villkor. Äfven 1736 års förordning om införande af juridiska examina kom till tack vare H. — H. var en otroligt verksam och dådlysten personlighet, begåfvad med stort skarpsinne och kraftig initiativförmåga, ehuru många af hans samtida i honom endast sågo en hänsynslös och högmodig tysk. E. Ebg. Hok (Hook), herrgård i Svennarums socken, Jönköpings län, vid Hoksåns utlopp ur Hoksjön, omkr. 3 km. från H. station å Halmstad—Nässjö järnväg och omkr. 32 km. från Jönköping. Egendomen omfattar 1 mtl med Lindefors läderkartongfabrik, tax. till 158,500 kr. (1907). H. ligger i en vild och ödslig trakt, omgifves af en nästan jämn sandhed, bevuxen med låg granskog, och utmärkes af en synnerligen frisk och stimulerande höglands- och skogsluft, hvarför drottning Sofia somrarna 1894 och 1895 valde H. till rekreationsort. Lindefors privilegierades som järnbruk 1728 och var i verksamhet ännu på 1870-talet. Hufvudbyggnaden vid H., uppförd på 1760-talet, är en envånings reveterad träbyggnad med två mindre flyglar. Egendomen tillhör E. Bengtsson, A. F. Johansson och P. Kullgren. Hokkaido (jap. hoku, norr, kai, haf, och do, väg), den japanska benämningen på norra delen af japanska riket, omfattande ön Jezo, Kurilerna och tillhörande öar. 94,012 kvkm. 843,717 inv. (1903). H. utgör ett enda ken (förvaltningsområde). J. F. N. Hok-kin, kinesisk dialekt. Se Hak-ka. Hokkofåglarna, Cracidæ, zool., en familj af fågelordningen Galliformes, äro starkt byggda med näbben i allmänhet längre än hos andra hönsfåglar, längs ryggkanten starkt böjd, vid roten klädd med naken vaxhud och stundom utstyrd med köttiga utväxter. Vingarna äro starkt afrundade; stjärten lång, kraftig. Mellanfoten ("tarsen") är lång; alla tårna sitta i samma plan. Luftstrupen bildar hos många hithörande fåglar å bröstkorgens yta flera slyngor. Hokkofåglarna finnas i Central- och