Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 959-960 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hohenmauth ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Syd-Amerika. Alla äro skogsfåglar och tillbringa
sin mesta tid i träden; somliga tillbringa
den hetaste tiden af dygnet på marken, där de
springa med stor snabbhet. Deras föda består af
löf och frukter, som de vanligen förskaffa sig
morgnar och kvällar. Samtliga arter utmärkas genom ett
egendomligt, för hvarje art olika läte. Det
konstlöst byggda boet finnes städse i träden,
aldrig på marken. Som köttet är synnerligen
läckert, äro dessa fåglar föremål för en
mycket liflig jakt, företrädesvis under
fortplantningstiden, då deras vidtskallande
röst förråder, dem. De kunna mycket lätt
tämjas, och i Europas zoologiska trädgårdar
hållas de allmänt; däremot fortplanta de sig
mera sällan i fångenskapen. Man skiljer på tre
grupper; vi nämna här Cracinæ (hokkohönsen)
och Penelopinæ. Af de förstnämnda är Crax
alector en bland de bäst kända: svart med
purpurglans; buksida och stjärtpennornas
spetsar hvita; näbben vid roten ljusgul;
längd omkr. 95 cm. Den lefver i hela det inre
Brasilien. Penelopinæ skiljas från Crasinæ genom
mera långsträckt kropp, smärt och låg näbb,
naken hud omkring ögat, nästan naken struptrakt.
L—e.

Hokkohönset Crax alector.

Hokkohönsen, zool. Se Hokkofåglarna.

Hoksjön, insjö i Svennarums och Ödestuga socknar,
Jönköpings län, 200 m. ö. h., genomfluten
af den från Tveta härad kommande Hoksån, vid
hvars utlopp ligger H:s herrgård. Längre ned
ligger Lindefors fabrik. Efter att ha upptagit
smärre tillflöden kallas vattendraget Härån,
upptager sjön Ruskens aflopp och förenar sig
nedanför Hörle med Lagan. Längd 65 km.

Hoktschiu. Se Fu-tschóu.

Hokusai [hoksaj], japansk målare och tecknare,
f. 1760 i Yeddo, d. 1849, är den i Europa mest
bekante och berömde af Japans konstnärer. I sin
ungdom var han företrädesvis målare, men sedan
han omkr. 1810 grundat en skola, som fick stort
anseende, utförde han hufvudsakligen teckningar,
som utgåfvos i färglagda träsnitt. Första bandet
af hans teckningar, Mangwa (Flyktiga skisser),
utkom 1814. Han utgaf mer än 500 samlingar. De
mest omtalade bland dem innehålla 100 utsikter
af berget Fujiyama från olika synpunkter och
i olika stämning (1834—36). Man räknar hans
teckningar till 30,000. Han besatt en outtömlig
och outtröttlig uppfinningsförmåga, den skarpaste
blick för karaktär och rörelse både hos människor
och djur — med
ett par penseldrag ger han ett individuellt
intryck af lif och rörelse. Han skildrar
med underbar friskhet och omedelbarhet sina
landsmän i dagligt arbete, i hvila, i fest och
sitt lands natur i alla dess faser. Äfven det
fantastiska och visionära var ej främmande för
honom. Hans inflytande var mycket stort, och
han har påverkat äfven det moderna europeiska
måleriet. Han skref ock romaner, som han
själf illustrerade. Jfr monografier af E. de
Goncourt (1896) och Perzynski (1904) samt under
art. Japansk konst nämnd litteratur.
G—g N.

Hokuspokus, trollformel, som taskspelare pläga
använda vid utförandet af sina konststycken;
skälmstycke. Ordets härledning är outredd. Man
antar, att det är en förvrängning af den vid
nattvarden inom den romersk-katolska kyrkan
nyttjade latinska formeln hoc est corpus (meum),
"detta är (min) lekamen".

Hol, socken i Älfsborgs län, Kullings
härad. 3,954 har. 736 inv. (1908). H. bildar med
Siene och Horla ett konsist. pastorat i Skara
stift, Kullings kontrakt.

Hol, Richard, holländsk tonsättare, f. 1825
i Amsterdam, d. 1904 i Utrecht, lärjunge
af organisten Martens, blef 1856 dirigent
för "Amstels mannenchor" i Amsterdam, 1863
stadsmusikdirektör och domkyrkoorganist i
Utrecht samt anförare för konsertinstitut i
Haag och Amsterdam. H. var ej blott en af de
mest ansedde dirigenter och lärare i Holland,
utan äfven en utom sitt fosterlands gränser
bekant kompositör, hyllande företrädesvis
den moderna riktningen. Bland hans öfver 125
utgifna verk må nämnas 4 symfonier, operan
Floris V, flera ballader (Der fliegende
holländer m. fl.), oratoriet David, mässor,
visor och kammarmusik —. Han skref därjämte
kritiker i holländska musiktidningen "Cæcilia",
en monografi öfver J. P. Sweelinck (1859—60) m. m.
A. L.*

Hola, folkhögskola (samskola) med
landtmannaskola, i Torsåkers socken,
Västernorrlands län. På grund af en undersökning
rörande arten af skolans verksamhet indrogs 1908
statens anslag till densamma.

Hola penningar. Se Mynt.

Hólar [hoular], "kullarna", vanligt isländskt
ortnamn. Mest bekant är det gamla biskopssätet
Hólar í Hjaltadal, hvars namn oftast
höres i dativformen Hólum (se d. o.).
R. N—g.

Holaster Ag. (grek. holos, hel, och asthar,
himmel, stjärna), paleont., ett under krit- och
tertiärtiden lefvande sjöborrsläkte, tillhörande
fam. Echinocorydæ. Det hade hjärtformig
omkrets och främre ambulacrum nedsänkt i en
bred, grund fåra. En art, Holaster faxensis Hng,
finnes i Skånes yngsta krita ("étage danien").
A. Hng.

Holaveden, en skogstrakt, som sträcker sig
mellan Vättern och sjön Sommen samt går ned
öfver södra delen af Lysings och sydvästra delen
af Göstrings härad i Östergötlands län samt
norra delen af Norra Vedbo härad i Jönköpings
län. öfver H. gick konungarnas eriksgata,
och å densamma har svenska allmogen vid flera
tillfällen sökt hejda danskarnas framfart,
såsom 1452, då östgötabönderna under lagman Erik
Nipertz tillfogade konung Kristians förtrupper
ett allvarsamt nederlag; 1563, då Johan Turesson
(Rosengren) lät igenbråta vägarna; 1564,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>