Skofabrikation, handel med landtmannaprodukter. J. F. N. <img l>

Holk. 1. (Hulk) Sjöv., ett gammalt aftackladt, till sjöbruk odugligt fartyg, som nyttjas till förrådsrum, bostad, lasarett, fängelse, blockskepp m. m. Holken är stundom försedd med kran l. sax och kallas då vanligen kranpråm samt nyttjades förr vid andra fartygs kölhalning. Jfr Blockskepp. På 1500-talet användes benämningen holk å medelstora fartyg, som användes till lastfartyg. — 2. Bot. Se Blomställning. 1. R. N. (C. K. S.) Holkar, släktnamn för maharajan af Indor (se d. o.), hvilket rike äfven plägar kallas Holkar's dominions. Holl [hå'l], Francis Montague (Frank), engelsk målare, f. 1845, d. 1888, var en mycket populär genremålare med betydande berättartalang och rätt mycken sentimentalitet. Han gjorde ofantlig lycka med sin framställning af barnen i hemmet efter faderns begrafning (Herren gaf och herren tog, 1869). Bland hans öfriga genremålningar äro Intet budskap från hafvet (1871), Arrestering i Newgate (1878), Afsked från hemmet, Krigarnas afsked m. fl. H. var ock porträttmålare. G—g N. Hollaender [-länder], Alexis, tysk musiker, f. 1840 i Ratibor, utbildad i Berlin, var 1861—88 lärare vid Kullaks musikakademi där och öppnade 1888 en egen dylik i Berlin samt blef 1902 docent vid Humboldt-akademien. Som dirigent för den blandade kören Cäcilienverein sedan 1864 har han framfört många moderna körverk med orkester. H. har komponerat en mängd pianostycken, sånger, körer, ett rekviem, åtskillig kammarmusik m. m. och utgifvit en instruktiv upplaga af Schumanns pianoverk. Han utnämndes 1888 till professor och k. musikdirektör. E. F—t. Hollaender [-länder], Gustav, tysk violinist, f. 1855 i Schlesien, elev af F. David i Leipzig samt af Joachim och Kiel i Berlin, blef 1874 medlem af hofoperaorkestern och violinlärare vid Kullaks akademi i Berlin, 1881 konsertmästare vid Gürzenich-orkestern i Köln och lärare vid konservatoriet där samt företog som primviolinist i Kölnstråkkvartetten vidsträckta konsertresor med denna. Han är sedan 1894 direktör för Sternska konservatoriet i Berlin, med professors titel. H. har komponerat bl. a. 2 violinkonserter. E. F—t. Holland. 1. I vidsträckt mening en ofta använd benämning på konungariket Nederländerna (se d. o.). — 2. Gemensamma namnet på två provinser, Nord-H, och Syd-H., i nordvästra delen af konungariket Nederländerna, de tätast befolkade och rikaste uti konungariket. Nord-Holland (holl. Noordholland) begränsas af Nordsjön, Zuiderzee, Utrecht och Syd-Holland. 2,770 kvkm. 968,131 inv. (1899; 1907 enl. beräkning 1,095,345 inv., 395 inv. på 1 kvkm.), hvaraf 46 proc. holl. reformerta, 14,7 andra protestanter och 27,5 proc. katoliker. Provinsen utgöres till största delen af en halfö, numera en ö, sedan dess norra del, Holland op zijn smalst, blifvit genomskuren af Nordsjökanalen (mellan Amsterdam och Ijmuiden), jämte de n. därom belägna öarna Wieringen, Texel och Vlieland. Den omfattar det gamla Väst-Frisland, Wasserland och en del af Kennemerland (dynområdet vid Nordsjön) samt Gooiland, det högre, kuperade området, som gränsar till Utrecht. Den hör till den lägst belägna delen af konungariket, skyddas mot hafvet af höga dyner och har en mycket fruktbar jord, som dock begagnas mera till gräsväxt än till åkerbruk. Endast omkr. 14 proc. af arealen äro åkerjord. Boskapsskötsel är ock landets hufvudnäring jämte jordbruk-, fiske, handel och skeppsbyggen. Hufvudstad är Haarlem. — Syd-Holland (holl. Zuidholland) är beläget s. om Nord-H, och gränsar f. ö. i v. till Nordsjön, i s. till Zeeland och Nord-Brabant samt i ö. till Gelderland och Utrecht. 3,022 kvkm. 1,144,448 inv. (1899; 1907 enl. beräkning 1,340,057 inv., 443 inv. på 1 kvkm.), däraf 59 proc. holl. reformerta, 12,3 proc. andra protestanter och 24 proc. katoliker. Det är landets tätast befolkade och jämte den förra prov. mest välbärgade provins. S.-H., som omfattar Rhens och Maas' mynningar, består till hälften af stora, mellan flodarmarna liggande öar och har dessutom flera insjöar. De förnämsta vattendragen äro Oude Rijn (Gamla Rhen), Ijssel, Lek, Merwede, Maas och, på södra gränsen, Hollandschdiep. Det af Oude Rijn genomflutna området kallas Rijnland, det s. därom belägna Delfland och Schieland, ön s. om Rotterdam Ijsselmonde, den s. om Maas liggande större ön Voorne (i v.), Beierland (i midten) och Strijen (i ö.) samt den sydvästligaste ön Goeree-en-Overflakkee (i v.). Landet liknar f. ö. Nord-Holland i naturbeskaffenhet. Omkr. 22 proc. af arealen äro åkerjord. Boskapsskötsel, åkerbruk och handel äro hufvudnäringar, men därjämte förekommer äfven liflig industri: tegelslagning, brännvinsbränning, skeppsbyggen etc. Hufvudstad Haag (holl. 's Gravenhage), Nederländernas hufvudstad. — 3. Konungarike, som utgjordes af republiken Förenade Nederländernas (sedan 1795 kallad Bataviska republiken) område och af Napoleon I 1806 gafs åt hans broder Ludvig, men 1810 införlifvades med Frankrike. Se Nederländerna. — 4. Fordom grefskap, som sträckte sig öfver de nuv. provinserna Nord- och Syd-H, samt därjämte omfattade några på andra sidan Maas och Hollandschdiep belägna områden, hvilka förenats med Nord-Brabant. — Grefskapet H., kanske eg. Onland, oländigt, ofruktbart land, eller Holtland, "skoglandet", så kalladt efter den rika buskvegetationen på öarna vid Maas' mynning, som sedan äldsta tider beboddes af germaner (friser), införlifvades med det stora frankiska riket efter långvarig kamp, som slutades först genom Karl den store. Genom fördraget i Verdun (843) kom H. till Lothringen och genom fördraget i Mersen 870 till Tyskland. Först i 10:e årh. förekommer titeln "grefve af H.", och med grefve Dirk (Dietrich) III (d. 1039) begynner H:s tillförlitliga historia. Bland Dirks efterträdare, som lågo i ständiga fejder med grefvarna af Flandern, märkas Vilhelm I (d. 1228), som 1218 företog ett berömdt korståg till Heliga landet och Egypten samt förlade residenset till Haag, och dennes sonson Vilhelm II (1234—56), hvilken 1247,