efter Henrik Raspes död, valdes till tysk motkonung mot Fredrik II. Med Vilhelm II:s sonson Johan I (1296—99) utdog grefvesläkten på manssidan, hvarefter H. tillföll Vilhelms systerson Johan II af Avesnes (d. 1304), tillika grefve af Hainaut. Efter huset Avesnes' utslocknande med Vilhelm IV, 1345, utbröt ett inbördes krig i H. och uppstodo de ryktbara partierna hoeks och kabeljaouws. Vilhelm IV:s syster Margareta, gift med tyske kejsaren Ludvig af Bajern, besteg tronen och fick understöd af de aristokratiske "hoeks", men bekämpades af det borgerliga partiet, "kabeljaouws", som stredo för hennes son Vilhelm V. Sedan denne vid Brielle besegrat "hoeks" och de med dem förbundne engelsmännen (1351), afstod Margareta (1354) från tronen. När Vilhelm ej långt därefter blef vansinnig, inkallade "hoeks" hans broder Albrekt till ståthållare l. "ruwaert" (1358), och efter Vilhelms död (1389) blef Albrekt grefve af H. och Zeeland (till grefskapet hörde sedan 1355 äfven Hainaut). Dennes sondotter Jakobæa, den holländska historiens mest romantiska figur, nödgades 1428 afträda H. till sin morfader, hertig Filip den gode af Burgund. Därefter delade H. de öfriga burgundiska ländernas öde, öfvergick 1477 till habsburgska huset och vid de habsburgska ländernas delning 1556 till Spanien. H. var en af de sju provinser, hvilka genom nederländska frihetskriget (1568—1648) lössleto sig från Spanien och 1648 erkändes såsom själfständig republik under namnet Förenade Nederländerna. Det blef den mäktigaste af provinserna; det bidrog ensamt med mer än hälften till Nederländernas inkomster och utöfvade på dess politik ett så bestämmande inflytande, att republiken vanligen benämndes H. Dess rika handelsstäder voro hufvudsätet för det aristokratiska patriotpartiet, hvilket bekämpade det oraniska husets herravälde. Sedan Bataviska republiken upprättats (1795), ingick den gamla provinsen H:s område i det närmaste i dep. H. Sedan 1814 konungariket Nederländerna bildats, återställdes provinsen H. till sina gamla gränser. Den styrdes af två guvernörer, och dess representation sammanträdde än i Haag, än i Haarlem. 1840 delades den i två provinser, Nord-H, och Syd-H. — 5. [hå'lənd] Administrative county i östra England, södra delen af det gamla grefsk. Lincoln, vid Wash, ett fruktbart marskland, i området Fens (se d. o.). 1,063 kvkm. 77,610 inv. (1901). Hufvudort är Spalding. — 6. [hå'lənd] Stad i nordamerikanska staten Michigan vid Black river, grundlagd af holländare. 7,790 inv. (1900). Hope college (tillhörigt reformerta, grundadt 1865). Stenkolsgrufvor. (J. F. N.) Holland [hå'lənd], engelsk adelstitel. Karl I:s gunstling, sir Henry Rich, f. 1590, afrättad 1649, upphöjdes 1624 till earl af H. Sedermera gafs titeln baron H. 1763 åt Henry Fox och förblef i dennes ätt till 1859; jfr Fox 2 och 4. Holland [hå'lənd], Josiah Gilbert, amerikansk författare, f. 1819 i Belchertown, Massachusetts, d. 1881 i New York, praktiserade några år som läkare i Springfield, men ingick sedan i redaktionen af "Springfield republican", där han publicerade History of western Massachusetts (1855), romanen The bay path (1857) och, under pseudonymen Timothy Titcomb, en följd bref och essayer, sedan utgifna i bokform som Letters to young people (1858; "Bref till ungdom och unga makar", 1874; 2:a uppl. 1884), samt skaldestycket Bitter-Sweet (1858). Vidare märkas dikterna Kathrina (1867) och The marble prophecy (1872), romanerna Miss Gilbert's career (1867), Arthur Bonnicastle (1873) och The mistress of the manse (1874), en biografi öfver Lincoln (1865) m. m. Från 1870 till sin död redigerade han Scribners "Monthly magazine" (sedan "The century"). Complete works utkommo 1897 i 16 bd. Se biogr. öfver H. af fru Plunkett (1894). Holland [hå'llant], Wilhelm Ludwig, tysk språkforskare, f. 1822 i Stuttgart, d. 1891 i Tübingen, där han verkat sedan 1847 som docent och professor. H. offentliggjorde ett stort antal arbeten i romansk och germansk filologi, bland hvilka märkas Crestien von Troies, eine literaturgeschichtliche untersuchung (1854) samt upplagor af "Schauspiele des herzogs Heinrich Julius von Braunschweig" (1855), "Buch der beispiele der alter weisen" (1860), "Li romans dou chevalier au lion von Crestien von Troies" (1862; 3:e uppl. 1886) och "Briefe der herzogin Elisabeth Charlotte von Orléans" (1867—82), en kritisk upplaga af Uhlands poetiska skrifter (1863, flera uppl.) samt arbeten om denne (1876 och 1886). Holland [hå'lənd], Thomas Erskine, engelsk folkrättslärd, f. 1835, blef 1874 lärare i engelsk rätt och sedermera professor i internationell rätt vid Oxfords universitet. Bland H:s många skrifter märkas The elements of jurisprudence (1880; 10:e uppl. 1906), Studies in international law (1898), The laws and customs of war on land (1904) och Neutral duties in a maritime war (1905). H. har äfven i tidningar och tidskrifter ofta gjort uppmärksammade inlägg i dagspolitiska frågor af folkrättslig innebörd. V. S—g. Holland—Amerika-linie. Se Ångfartygslinjer. Hollander. 1. Sofia Henrika H. Se Lundeqvist, N. V. 2. Sven August H., den föregåendes broder, vitterhetsidkare, f. 1817 i Stockholm, d. 21 mars 1896 i Strängnäs, erhöll 1846 Svenska akad:s andra pris för skaldestycket Den första bönhörelsen och utgaf 1849 sina Vitterhets-försök (2:a uppl. 1853) samt 1874 det biografiska arbetet Biskopar och superintendenter i Sverige och Finland efter reformationen. Han samlade och utgaf under titlarna "Minne af" etc. dödsrunorna öfver J. O. Wallin (1865), Es. Tegnér (1866), F. M. Franzén (1868) och E. G. Geijer (1869). Dessutom ombesörjde H. upplagor af Wallins "Vitterhetsarbeten" m. m. Hollandsch diep [dīp], en af Maas' mynningsarmar, på gränsen mellan Syd-Holland och Nord-Brabant. Den bildades 1421 och försvaras af Fort Ooltgensplaat i n. samt Fort De Ruyter och Willemstad i s. En väldig järnvägsbro (Breda—Dordrecht) går öfver flodarmens inre del. Hollandstimmer, Holländska bjälkar, skogsv., senvuxet, obarkadt grantimmer om 14—20 fots längd och öfver 9 tums toppmått, som exporteras till Holland för försågning på därvarande vind- och ångsågar. Hollandstimret skeppas i två klasser: prima, som är rakt, fritt från blåyta, röta, större sprickor och större kvistar, och sekunda, där