har att uppvisa, var A. C. W. Staring (1767—1840). Striden mellan klassicitet och romantik, som i slutet af 1700- och början af 1800-talet upprörde den europeiska litteraturen, började slutligen, ehuru sent, att göra sig märkbar äfven i den holländska. Den ovanligt begåfvade J. van Lennep (1802—68) upptog i Holland romantikens strid mot den franska smaken. Hans förebilder på de områden, inom hvilka han lyckades bäst, nämligen den poetiska berättelsens och den historiska romanens, voro Byron och W. Scott, men han gjorde sig icke skyldig till slafvisk efterhärmning. Jämte Lennep ha på den historiska romanens område med stor framgång uppträdt: J. F. Oltmans (pseudonymen van den Hage, d. 1854), fru Bosboom-Toussaint (1812—86), H. J. Schimmel (1823—1906), hvilken äfven författat dramer och bynoveller, samt A. Bogaers (1795—1870), äfven lyriker. En tendensroman af stor betydelse är E. Douwes Dekkers ("Multatuli", 1820—87) mästerverk "Max Havelaar" (1860), som i de lifligaste färger skildrar de sociala missförhållandena i de holländska kolonierna. Ännu rikare är den nuv. holländska litteraturen på författare af novellistiska skisser (bynoveller), utmärkta af en sund, ofta humoristisk realism, bl. a. N. Beets (1814—1903), författare till "Camera obscura", J. P. Hasebroek (1812—96), E. J. Potgieter (1808—75), grundaren af den betydelsefulla litterära månadsskriften "De Gids" (1836), i opposition mot hvilken sedan 1885 utges "De nieuwe gids", J. Cremer (1827—80), som genom sina "Betuwsche en overbetuwsche novellen" förvärfvat sig benämningen Hollands Auerbach, samt J. ten Brink (1834—1901), hvilken i sina "Oostindische dames en heeren" tecknat bilder ur lifvet bland de holländske kolonisterna i Ostindien. Af nu lefvande författare märkas F. van Eeden (f. 1860) och L. Couperus (f. 1863). En framstående lyriker var P. A. de Genestet (1829—61); som representanter för den moderna holländska lyriken må nämnas J. Perk (1859—81), F. van Eeden, W. Kloos (f. 1859) och A. Vervey (f. 1865). Historien har flitigt bearbetats af bl. a. Groen van Prinsterer, de Jonge, van den Bergh och Bakhuizen van den Brink; äfven i biografi och litteraturhistoria finnas förträffliga arbeten. Utom den berömde filologen och litteraturhistorikern W. Jonckbloet (1817—85), hvilkens arbeten på sin tid voro grundläggande, förtjäna att nämnas som målsmän för den nederländska litteraturhistorien J. te Winkel (f. 1847) och G. Kalff (f. 1856), liksom ock den redan nämnde J. ten Brink. I Belgien har under de sista årtiondena en rad skalder och skriftställare bemödat sig att upprätthålla och till litterär betydelse bringa modersmålet och inhemskt åskådningssätt (se Flamländska) gentemot det franska inflytandet. Företrädesvis framstående bland dessa äro K. Ledeganck (1805—47), J. Th. van Rijswijk (1811—49) och den europeiskt ryktbare H. Conscience (1812—83). Jfr W. I. A. Jonckbloet, "Geschiedenis der nederlandsche letterkunde" (1868—70, 1884—86 och senare uppl.), G. Kalff, "Geschiedenis der nederlandsche letterkunde" (1905 ff.). (Hj. P—r.) Holländska nötboskapsrasen är en gemensam benämning för Hollands nötboskap, som omfattar tre olika typer: frisiska rasen, Groningenrasen och Ijsselrasen. Hvar och en af dessa består dels af marskboskap, som tack vare riklig näring och gynnsamma förhållanden i öfrigt blifvit storvuxen och produktionskraftig, dels af s. k. geestboskap, hvars afvelsområde, bestående af magra sand- och mossmarker, alstrar en i yttre hänseende mindre tilltalande boskap. Frisiska rasen är till färgen svartbrokig, har utpräglad mjölktyp och lämnar årligen per ko 4,000—5,000 kg. mjölk med en genomsnittsfetthalt af 3—3,20 proc., då den födes och vårdas väl. Enstaka kor ha producerat 9,000 kg. mjölk och däröfver per år. Fullvuxna kor väga 600—750 kg. Groningenrasen är en kombinerad mjölk- och gödtyp. Färgen kan vara antingen svartbrokig eller öfvervägande svart med hvitt hufvud, hvarvid ögat vanligen är omgifvet af en svart ring. Mjölkafkastningen uppgår i medeltal per år och ko till 3,000 à 4,000 kg. med omkr. 3 proc, fett. Fullvuxna kor väga 500—650 kg. Ijsselrasen är vanligen rödbrokig. Korna lämna årligen i medeltal 3,000—3,500 kg. mjölk och väga fullvuxna 500—600 kg. Nu nämnda siffror gälla marskboskapen. Å geesterna blir resultatet sämre, i samma mån som jordmånen blir kargare. Vår skånska låglandsboskap består till öfvervägande del af holländska raser, som utvecklats så väl här i landet, att import af afvelsmaterial numera anses vara obehöflig. Från Holland ha massor af afvelsdjur exporterats till Tyskland, Belgien, Spanien, Afrika och Amerika m. fl. länder. H. F. Holländska ramar. Se Mina. Holländska språket. Se Nederländska språket. Holländsk djupgräfning, trädg. Se Djupgräfning. Holländsk-reformerta församlingen i Stockholm, hvilkens kyrkoböcker börja med 5 maj 1692, upplöstes 1838 och införlifvades i Tyska församlingen. Holländskt hvitt, kem. Se Blyhvitt. Holländsk trädgårdsstil. Se Trädgårdskonsten. Holm. 1. Socken i Hallands län, Halmstads härad. 2,542 har. 884 inv. (1908). Annex till Halmstads stad, Göteborgs stift, Halmstads kontrakt. — 2. Socken i Uppsala län, Lagunda härad. 873 har. 206 inv. (1908). Annex (till Hjälsta) i Hjälstaholms pastorat, Uppsala stift, Lagunda kontrakt. — 3 Socken i Västernorrlands län, Indals tingslag. 30,255 har. 1,254 inv. (1908). Annex till Indals-Liden, Härnösands stift, Medelpads östra kontrakt. — 4. Socken i Älfsborgs län, Nordals härad. 5,700 har. 2,586 inv. (1908), hvaraf 756 inv. i Melleruds köping, som ligger inom socknen. Annex till Ör, Karlstads stift, Södra Dals kontrakt. — 5. Frälsesäteri, det enda inom Västernorrlands län, beläget synnerligen vackert i Öfver-Lännäs socken vid Ångermanälfven, utgör 5 43/48 mtl med ett taxeringsvärde (1908) af 176,000 kr. och tillhör Björkå aktiebolag (se Björkå), som 1905 egde inom detta och Västerbottens län omkr. 35 2/3 mtl, tax. till l,886,500. kr. H. skall i slutet af 1500-talet ha varit bebodt af underlagmannen Ed. Henriksson och nyttjades i midten af 1600-talet några år till landshöfdingesäte. 1676 skall det, förut af