äro fullt hållbara, beror mera på arkeologiens ofantliga utveckling under de senare decennierna än på någon svaghet i H:s egen vetenskapliga ståndpunkt. Samma omdöme kan gälla om Nordbon under hednatiden (1852—54; ny uppl., 1871). Detta arbete åsyftade att vara en "populär framställning af våra förfäders äldsta kultur" och kan utan öfverdrift nämnas som en af banbrytarna för det nu så lifliga intresset för våra fornminnen; men i såväl metod som slutföljder är det numera föråldradt. Efter sexton års tjänstgöring som pastorsadjunkt bosatte sig H. i hufvudstaden, kallades till sekreterare i den kommitté, som af regeringen nedsatts att undersöka grunderna för städernas beskattning, samt uppträdde därjämte som föreläsare och författare: Hasslidalen och en liten färd i Schweitz (1851) och Carlsbad (1856) samt en mängd uppsatser i tidningar och kalendrar, i synnerhet i "Illustrerad tidning". Bland hans skrifter märkas ytterligare Några ord om det ömkliga tillståndet på kongl. och hvitfeldtska stipendiigodsen i Bohus län (1848), ett varmhjärtadt inlägg för de illa handterade bönderna, samt Dragsmarks kloster och sagan om Axel och Valborg (1856). —rn. (T. J. A.) Holmberg, Emilie Augusta Kristina, tonsättarinna, f. 6 maj 1821 i Stockholm, d. 28 mars 1854 i Charlestown, uppträdde vid 15 års ålder som kompositris med ett häfte sånger, hvilka snart ökades och af hvilka flera (delvis till hennes egna ord) vunno stor popularitet, t. ex. Göken gal i lunden, Sof oroliga hjerta, sof, Till skogs en liten fogel flög. 1841 inrättade hon ett musikinstitut i Stockholm, där hon s. å. blef led. af Mus. akad., och 1844 gifte hon sig med bruksegaren. P. H. Hammarsköld, hvilken hon följde till Amerika, där hon på konsertresor genom unionens förnämsta städer skördade triumfer som pianist och sångerska. Efter ett par år blef hon organist vid Peterskyrkan i Charlestown. A. L.* Holmberg, Ernst Johan, präst, f. 20 febr. 1849 i Uppsala, d. 11 jan. 1906, blef student i Uppsala 1871, filos. doktor 1875 och teol. kandidat 1878 samt utnämndes s. å. till lektor i Örebro. 1883 blef han kyrkoherde i Tierp och 1890 komminister vid Stockholms Storkyrka. H. blef 1893 e. o. hofpredikant och 1897 teol. doktor. Han gjorde sig känd som intresserad teologisk skriftställare. Bland hans arbeten må nämnas D:r M. Luthers lefverne (illustr. uppl., 1883), Minnen från sabbatsstunderna i Örebro skola 1878—84, I (1885) och Den liturgiska stridens och Upsala mötes historia etc. (illustr. uppl. 1893). E. M. R. Holmberg. 1. Gustaf Henrik Teodor H., folkhögskoleföreståndare, f. 12 jan. 1853 i Gärdslöf, Malmöhus län, blef student i Lund 1871, filos. kand. 1876 och s. å. föreståndare för Tärna folkhögskola i Västmanland samt 1904 för landtmannaskolan där. H. har i tal och skrift nitiskt verkat för folkupplysningen samt för stärkandet af fosterlandskärlek, svensk nationalitetskänsla och sedlighet. Han började 1896 utgifva sina föredrag, tal och dikter under titeln Från skolsalen. Den af honom redigerade Soldatens sångbok (1893) har fått stor spridning. Tills. med sin hustru, Cecilia (se Bååth-Holmberg), har han utgifvit 400 sånger samt Tärna folkhögskola, dess yttre och inre historia 1876—1901. Tills. med H. Odhner utgaf han 1884—86 "Folkhögskolebladet", sedan "Folkets tidskrift" 1886—87 samt "Sveriges väl" (tills. med sin hustru) fr. o. m. 1906. H. gaf 1901 idén till "fälthögskolan" och har varit med om att bilda Gustaf-Adolfsförbundet för Sveriges unga krigsmän (1904), hvars ordf. han f. n. är, Samfundet Unison sång och Svenska riksförbundet mot osedlighet i litteratur, press och bild (1909). H. studerade med statsanslag 1899 folkbildningsförhållanden i Tyskland och Österrike samt 1907 på egen bekostnad landthushållningsundervisning för kvinnor i Danmark, Tyskland och Schweiz. 2. Cecilia Ulrika Laura Lovisa Bååth-H., den föregåendes hustru. Se Bååth-Holmberg. 1. (P. E. L—m.) Holmberg, Henrik Johan, finsk naturforskare, f. 3 jan. 1818 i Kökars kapell på Åland, d. 23 dec. 1864, blef student 1839, inskrefs 1841 som extra konduktör vid finska bergsstaten och begaf sig 1850 för att vaska guld till ön Sitka (vid Nord-Amerikas västra kust, i det forna ryska Amerika), där han under ett års tid gjorde rika naturhistoriska samlingar samt studerade språk och etnografi. 1852 återkom han till Finland och utvecklade sedermera en mångsidig författarverksamhet; bl. a. skref han Etnographische skizzen über die völker des russischen Amerika (i Finska vet. soc:s "Acta", d. IV och VII) samt Mineralogischer wegweiser durch Finland (1857) och Materialien zur geognosie Finlands (1858). Under en tid var han äfven anställd som biträde vid ordnandet af universitetets historiska museum samt utgaf, förutom en katalog öfver museet, en framställning af de finska fornfynden från sten- och bronsåldern, Förteckning och afbildningar af finska fornlemningar (1863), det första utförligare arbete i detta ämne. I slutet af 1850-talet företog han med understöd af statsmedel en resa till Sverige och Norge för att studera fiskeriväsendet och utnämndes 1860 till inspektör för fiskerierna i Finland. R. T—dt. <img l>

Holmberg, Gustaf Verner, finsk målare, f. 1 nov. 1830 i Helsingfors, d. 24 sept. 1860 i Düsseldorf. Han blef student 1848, begaf sig 1853 till Düsseldorf, där han kom i skola hos norrmännen Gude och Bodom. Särskildt utöfvade den förre ett stort inflytande på H:s utveckling som landskapsmålare. Hans talang mognade förvånansvärdt hastigt, och inom några år stod han som själfständigt arbetande konstnär icke ovärdigt vid sidan af sin lärare. Sin första stora tafla, Höstmorgon, utställde han i Düsseldorf 1856. Under sina fyra återstående lefnadsår utvecklade han stor produktivitet. Icke mindre än omkr. 80 landskap säges han därunder ha målat. Erkännande kom honom från många håll till del. Så erhöll han anbud att blifva professor i landskapsmålning vid den nya konstakademien i Weimar, en utmärkelse, som han likväl afböjde. Han gjorde flera studieresor till det inre af Finland. Den finska naturen — ödemarks- och skogsnatur —