<img l>

hemsöktes af insekters härjningar och rörande skadeinsekterna meddela råd och upplysningar. H. deltog 1879 i stiftandet af Entomologiska föreningen i Stockholm. Genom vidsträckta resor i de flesta af rikets landskap samt i Danmark, Tyskland, Frankrike och till Spetsbergen (1868) främjades H:s zoologiska forskningar, som företrädesvis omfattat insektvärlden, särskildt steklarnas och tvåvingarnas ordningar. Rörande parasitsteklarnas (ichneumonidernas) grupp utgaf han ett större arbete, Ichneumonologia suecica (1864), samt ett stort antal monografier och mindre afhandlingar, meddelade i Vet. akad:s handl., i Öfversigten af Vet. akad:s förhandl. och i "Entomologisk tidskrift", hvilka arbeten gjort hans namn kändt bland vetenskapsmän i alla länder. Genom flera populära afhandlingar, Om åkerns vanligaste skadeinsekter (1873; prisbelönt af Patriotiska sällskapet), Om skadeinsekter inomhus (1879) m. fl., spred H. i stora kretsar kunskap om och väckte intresse för insektvärlden. Bland H:s öfriga utgifna arbeten märkas Anvisning att igenkänna Sveriges vigtigare löfträd och löfbuskar under deras blad- och blomlösa tillstånd (1861), Handbok i zoologi (däggdjuren och fåglarna, 1865—71), Duf- eller hönshöken med alla dess kännetecken (1866; 2:a uppl. 1876), Om småfoglarne. Den nytta de göra och det skydd de behöfva (1869) samt Om konstgjorda fogelbon och deras innebyggare (1870). De båda sistnämnda afhandlingarna ha kraftigt bidragit till framkallande af skydd för de nyttiga småfåglarna. H:s förtjänster om zoologiens tillämpning på landt- och skogshushållning äro synnerligen stora. Hans föreläsningar kryddades af pikanta, skämtsamma infall, och hans godmodiga ådra och spetsiga penna ha äfven satt märken i "Dagens krönika", där han var medarbetare. Som humorist är han mest bekant under namnet "Flugis", och många anekdoter ha varit i omlopp om honom. Se "Dagens krönika" (1889). <img l>

4. Alarik Fritiof H., den föregåendes broder, universitetslärare, fysiolog, vitterhetsidkare, f. 22 okt. 1831 i Västra Ny socken, Östergötland, d. 14 aug. 1897 å villan Åsen vid Uppsala, blef 1850 student i Uppsala, 1857 med. kandidat, 1860 licentiat och 1861 med. doktor, sedan han offentligen försvarat en afh. Om den hvita blodcellen. Under sin studietid hade H. flera gånger på förordnande bestridt praktiska läkartjänster; men sedan han 1861 utnämnts till adjunkt i teoretisk och praktisk medicin vid Uppsala universitet, egnade han sig uteslutande åt fysiologien. Efter att 1861—62 för studier i nämnda vetenskap ha vistats i Wien förordnades han 1862 att tills vidare meddela undervisning i fysiologi vid universitetet i Uppsala och inrättade för detta ändamål s. å. därstädes ett fysiologiskt laboratorium, det första i riket. 1864 utnämndes han till professor i fysiologi. Bland H:s många vetenskapliga undersökningar (de flesta urspr. offentliggjorda i Uppsala läkarförenings förhandlingar, hvarifrån en stor del öfversatts till främmande språk) märkas främst hans i början af 1870-talet begynta, med utomordentlig energi fortsatta arbeten öfver färgblindheten (se d. o.), hvilka äfven i praktiskt hänseende ha ledt till högst betydande resultat. De viktigaste af H:s dithörande afhandlingar äro Om den medfödda färgblindhetens diagnostik och teori (i "Nord. med. ark.", 1874), hvari han utförligt redogör för sin metod att genom sefirgarnsdockor snabbt uppvisa färgblindheten och dess olika arter, Om färgblindheten i dess förhållande till jernvägstrafiken och sjöväsendet (1877; öfv. till franska, tyska, engelska, ryska och italienska), Om de färgade skuggorna och färgblindheten (1878), Om pupillarafståndet hos färgblinda (1879) samt Huru de färgblinda se färgerna (1880). Han hade glädjen att se sin metod för kontroll af järnvägspersonalens färgsinne småningom införd öfverallt (utom i Frankrike). Bland frukterna af hans forskningar på andra områden af hans vetenskap böra nämnas följande, i Uppsala läkarförenings förhandl. införda, uppsatser: Undersökningar rörande iris' rörelsemekanism med tillhjelp af calabar och atropin (1866), Om den verkliga naturen af den positiva strömfluktuationen vid en enkel muskelryckning (1867), Om retina strömmen (1871), Om synpurpurn och retina strömmen (1878), Om Försters perimeter och färgsinnets topografi (1872), Om en spirograf (1873), Blodcirkulationen i grodlungan (1874) och Om halshuggning betraktad från fysiologisk synpunkt (1876; äfven särskildt utg.) samt Ueber den mechanismus des gasaustausches bei der respiration (i "Wiener sitzungsberichte", 1862) och Om den elektriska strömfluktuationen hos den arbetande muskeln (Uppsala univ:s årsskrift, 1874). 1889 grundade han det i Leipzig utkommande "Skandinavisches archiv für physiologie", hvaraf under hans lifstid 7 bd utkommo. — H. var en stor vän af kroppsöfningar. 1865—82 var han ordf. i Uppsala studentkårs skarpskytteförening och stiftade 1874 Uppsala studentkårs gymnastiska förening, hvars ständige ordf. han var. I Tankar om kroppsöfningar såsom ett af vårt folks angelägnaste behof (1881) manade han kraftigt till kroppens vård och utbildning. — H. var ej endast vetenskaps- och idrottsman, han intog äfven ett framstående rum som talare och skald. Sina i kalendrar, tidningar och mötesförhandlingar spridda tal och dikter utgaf han i En samling tillfällighetsdikter och tal (1882). Efter hans död utgafs Nya dikter och tal (1897). För sin fosterländska diktning erhöll han 1895 Karl-Johans-priset af Svenska akad. — H. var bl. a. led. af Vet. soc. i Uppsala (1873), Vitt.- och vet. samhället i Göteborg (1878) och Vet. akad. (1880). 1893 kreerades han till filos. hedersdoktor i Uppsala. 1907 aftäcktes på Uppsala kyrkogård en af kamrater,