Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1007-1008 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holmby ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hemsöktes af insekters härjningar och
rörande skadeinsekterna meddela råd och
upplysningar. H. deltog 1879 i stiftandet af
Entomologiska föreningen i Stockholm. Genom
vidsträckta resor i de flesta af rikets
landskap samt i Danmark, Tyskland,
Frankrike och till Spetsbergen (1868)
främjades H:s zoologiska forskningar, som
företrädesvis omfattat insektvärlden, särskildt
steklarnas och tvåvingarnas ordningar. Rörande
parasitsteklarnas (ichneumonidernas) grupp
utgaf han ett större arbete, Ichneumonologia
suecica (1864), samt ett stort antal monografier
och mindre afhandlingar, meddelade i Vet. akad:s handl.,
i Öfversigten af Vet. akad:s förhandl. och i
"Entomologisk tidskrift", hvilka arbeten gjort hans namn
kändt bland vetenskapsmän i alla länder. Genom flera populära
afhandlingar, Om åkerns vanligaste skadeinsekter
(1873; prisbelönt af Patriotiska sällskapet), Om
skadeinsekter inomhus (1879) m. fl., spred H. i
stora kretsar kunskap om och väckte intresse
för insektvärlden. Bland H:s öfriga utgifna
arbeten märkas Anvisning att igenkänna Sveriges
vigtigare löfträd och löfbuskar under deras blad-
och blomlösa tillstånd (1861), Handbok i zoologi
(däggdjuren och fåglarna, 1865—71), Duf- eller
hönshöken med alla dess kännetecken (1866;
2:a uppl. 1876), Om småfoglarne. Den nytta
de göra och det skydd de behöfva (1869) samt
Om konstgjorda fogelbon och deras innebyggare
(1870). De båda sistnämnda afhandlingarna ha
kraftigt bidragit till framkallande af skydd
för de nyttiga småfåglarna. H:s förtjänster
om zoologiens tillämpning på landt- och
skogshushållning äro synnerligen stora. Hans
föreläsningar kryddades af pikanta, skämtsamma
infall, och hans godmodiga ådra och spetsiga
penna ha äfven satt märken i "Dagens krönika",
där han var medarbetare. Som humorist är
han mest bekant under namnet "Flugis", och
många anekdoter ha varit i omlopp om honom. Se
"Dagens krönika" (1889).


4. Alarik Fritiof H., den föregåendes broder, universitetslärare,
fysiolog, vitterhetsidkare, f. 22 okt. 1831 i
Västra Ny socken, Östergötland, d. 14 aug. 1897
å villan Åsen vid Uppsala, blef 1850 student
i Uppsala, 1857 med. kandidat, 1860 licentiat
och 1861 med. doktor, sedan han offentligen
försvarat en afh. Om den hvita blodcellen. Under
sin studietid hade H. flera gånger på förordnande
bestridt praktiska läkartjänster; men sedan han
1861 utnämnts till adjunkt i teoretisk och
praktisk medicin vid Uppsala universitet,
egnade han sig uteslutande åt fysiologien. Efter
att 1861—62 för studier i nämnda vetenskap
ha vistats i Wien förordnades han 1862 att
tills vidare meddela undervisning i fysiologi
vid universitetet i Uppsala och inrättade för
detta ändamål s. å. därstädes ett fysiologiskt
laboratorium, det första i riket. 1864 utnämndes
han till professor i fysiologi. Bland H:s
många vetenskapliga undersökningar (de flesta
urspr. offentliggjorda i Uppsala läkarförenings
förhandlingar, hvarifrån en stor del öfversatts
till främmande språk) märkas främst hans i
början af 1870-talet begynta, med utomordentlig
energi fortsatta arbeten öfver färgblindheten
(se d. o.), hvilka äfven i praktiskt hänseende
ha ledt till högst betydande resultat. De
viktigaste af H:s dithörande afhandlingar äro
Om den medfödda färgblindhetens diagnostik
och teori (i "Nord. med. ark.", 1874), hvari
han utförligt redogör för sin metod att genom
sefirgarnsdockor snabbt uppvisa färgblindheten
och dess olika arter, Om färgblindheten
i dess förhållande till jernvägstrafiken
och sjöväsendet (1877; öfv. till franska,
tyska, engelska, ryska och italienska), Om de
färgade skuggorna och färgblindheten (1878),
Om pupillarafståndet hos färgblinda (1879)
samt Huru de färgblinda se färgerna (1880). Han
hade glädjen att se sin metod för kontroll af
järnvägspersonalens färgsinne småningom införd
öfverallt (utom i Frankrike). Bland frukterna
af hans forskningar på andra områden af hans
vetenskap böra nämnas följande, i Uppsala
läkarförenings förhandl. införda, uppsatser:
Undersökningar rörande iris’ rörelsemekanism
med tillhjelp af calabar och atropin (1866),
Om den verkliga naturen af den positiva
strömfluktuationen vid en enkel muskelryckning
(1867), Om retina strömmen (1871), Om synpurpurn
och retina strömmen (1878), Om Försters perimeter
och färgsinnets topografi (1872), Om en spirograf
(1873), Blodcirkulationen i grodlungan (1874)
och Om halshuggning betraktad från fysiologisk
synpunkt (1876; äfven särskildt utg.) samt
Ueber den mechanismus des gasaustausches bei der
respiration (i "Wiener sitzungsberichte", 1862)
och Om den elektriska strömfluktuationen hos den
arbetande muskeln (Uppsala univ:s årsskrift,
1874). 1889 grundade han det i Leipzig utkommande
"Skandinavisches archiv für physiologie", hvaraf
under hans lifstid 7 bd utkommo. — H. var en stor
vän af kroppsöfningar. 1865—82 var han ordf. i
Uppsala studentkårs skarpskytteförening och
stiftade 1874 Uppsala studentkårs gymnastiska
förening, hvars ständige ordf. han var. I
Tankar om kroppsöfningar såsom ett af vårt
folks angelägnaste behof (1881) manade han
kraftigt till kroppens vård och utbildning. —
H. var ej endast vetenskaps- och idrottsman,
han intog äfven ett framstående rum som talare
och skald. Sina i kalendrar, tidningar och
mötesförhandlingar spridda tal och dikter utgaf
han i En samling tillfällighetsdikter och tal
(1882). Efter hans död utgafs Nya dikter och tal
(1897). För sin fosterländska diktning erhöll
han 1895 Karl-Johans-priset af Svenska akad. —
H. var bl. a. led. af Vet. soc. i Uppsala
(1873), Vitt.- och vet. samhället i Göteborg
(1878) och Vet. akad. (1880). 1893 kreerades
han till filos. hedersdoktor i Uppsala. 1907
aftäcktes på Uppsala kyrkogård en af kamrater,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>