uppdrag af K. M:t att verkställa af riksdagen begärd utredning och afgifva förslag ang. revision af de för kungl. och Huitfeldtska stipendieinrättningen gällande bestämmelser, utgaf H. 1901 utlåtande i ämnet jämte handlingar rör. stipendieinrättningen. Han var 1900—02 led. å kronans vägnar i styrelsen för Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag och är sedan 1900 ordf. i Kopparbergs läns hushållningssällskap. Medlem af kyrkomötena 1903 ocb 1908, tillhörde han kyrkolagsutskottet och var bland dem, som i frågorna om prästlöftet, konfirmationslöftena, fakultativt civiläktenskap och själfmördares jordfästning etc. intogo en mera frisinnad och human ståndpunkt. T—s. Holmquist, Hjalmar Fredrik, universitetslärare, kyrkohistoriker, f. 28 april 1873 i Sunnemo församling, Värmland, student i Uppsala 1891, filos. kand. 1894, aflade teor. teol. ex. 1897, blef licentiat 1904, prästvigd s. å., förordnades 1903 till docent i kyrkohistoria vid Uppsala universitet och utnämndes 1909 till professor i kyrkohistoria och symbolik vid Lunds universitet. H. har bedrifvit själfständiga forskningar på den svenska kyrkans område och publicerat dem i bl. a. Johannes Matthiæ Gothus och hans plats i Sveriges kyrkliga utveckling (1903), De svenska domkapitlens förvandling till lärarekapitel 1571—1687 (1908). Dessutom har han offentliggjort en sammanfattning af den nyare kyrkohistoriska forskningens resultat rörande den gamla kyrkan i Gamla kyrkans historia till sjunde århundradets början (1907) samt författat uppsatser i Nordisk familjebok, tidskrifter m. m. <img l>

Holmqvist, Johan Henrik, präst, f. 7 febr. 1801 i Halmstad, d. 28 okt. 1879, blef student i Lund 1819 och filos. doktor 1823 samt prästvigdes 1825. H. blef 1853 kyrkoherde i Kville. Vid de båda första allmänna kyrkomötena, 1868 och 1873, representerade H. Göteborgs stifts prästerskap, och vid Uppsala universitets jubelfest 1877 utnämndes han till teol. doktor. Till Lunds universitet skänkte han vid två särskilda tillfällen ett kapital af tillsammans 20,000 kr. till en stipendiefond. Som den förnämste företrädaren på sin tid af den s. k. schartauanska riktningen hade H. stor betydelse och utöfvade ett ofantligt inflytande såväl inom sitt stånd som inom en stor del af den svenska församlingen. 1882 utgåfvos Kyrkliga tal och 1891 Predikningar öfver kyrkoårets samtliga epistlar. (E. M. R.) Holmqvist, Per Johan, petrograf, geolog, f. 23 jan. 1866 i Göteborg, studerade 1886—97 vid högskolorna i Uppsala och Stockholm samt blef 1897 filos. doktor och docent i mineralogi och geologi i Uppsala. Sedan 1901 är han vice lektor vid Tekniska högskolan. I Studien über die granite von Schweden (i "Bulletin geol. inst. of Upsala", 1906) har han gifvit en värdefull och omfattande öfversikt öfver Sveriges graniter, och i Geol. för:s i Stockholm förhandl. har han lämnat många bidrag till klarläggandet af svensk-finska urbergets petrografi och geologi. H. har utfört geologiska kartprofiler öfver de skandinaviska högfjällsbildningarna emellan Kvickjock och Sulitelma, Stor-Uman och Ranenfjord samt vid Torneträsk och därjämte bidragit till utredandet af fjällkedjebildningens tektonik. A. Hng. Hólmrinngrái. Se Holmengrå. Holmryger. Se Rogaland. Holmsbu, lastageplats i Husum, Buskeruds amt, Norge, på Drammenfjordens östra strand. 407 inv. (1900). O. A. Ö. Holms kloster. Se Munkholmen. Holmsland, dansk ö i Ringkjöbingfjorden. 85 kvkm. 2,238 inv. (1906); är delad i 2 socknar. Ön är genom broar förenad med fastlandet; och efter indämning af fjordens norra del (Stadilfjorden) hänger den tillsammans med den 40 km. långa raden af flygsandsbankar mellan fjorden och Västerhafvet, Holmsland klit, som är en af de förnämsta fiskeplatserna på Jyllands västkust. E. Ebg. Holmsland klit. Se Holmsland. Holmstrand, Emma, operasångerska, f. 22 jan. 1866 i Dalby, Värmlands län, elev af konservatoriet i Stockholm och af Bax i Paris, har på operan i Stockholm 1889—90 och 1892—95 sjungit en mängd olikartade sopranpartier, såsom Benjamin i "Josef", Zerlina i "Fra Diavolo", Margareta i "Faust", Colette i "Skrifvarkungen", Venus i "Tannhäuser", Nedda i "Pajazzo", Lalla Rookh, Navarresiskan, Fryne m. fl. 1896 var hon engagerad i Bruxelles och 1899 vid Opéra comique i Paris, hvarjämte hon flitigt konserterat i utlandet. A. L.* Holmström, Israel, skald, f. i Stockholm, antagligen mellan 1660 och 1665, d. 24 febr. 1708 i Smorgoni, Litauen, blef student i Uppsala 1675 och ingick sedan i kungl. kansliet, där han efter några år befordrades till registrator. H. gjorde sig först känd genom ett sorgetal på vers öfver drottning Ulrika Eleonora d. ä. (1693), höll 1697 ett dylikt öfver Karl XI samt kort därefter en "solenn oration" med anledning af Karl XII:s kröning. Alla dessa tal finnas tryckta. 1697 (enligt annan uppgift 1701) blef H. generalauditör, åtföljde Karl XII ifrån 1700 på dennes fälttåg och säges ha stått i synnerlig ynnest hos konungen, som han roat med sina glada och kvicka infall. H. befordrades slutligen till krigsråd. — Af H:s dikter utgafs en del af Borgius i "Småsaker till nöje och tidsfördrif" (1756—57); 1863 utgafs en samling i P. Hansellis "Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare", VI. De äro dock där ingalunda fullständigt utgifna; i handskrifter, tryck af afskrifter finnas många smärre poem, särskildt skämtvisor af H. Mindre betydande i sina tunga och tröga högtidskväden, var H. däremot en framstående företrädare för sällskapspoesien. Han har i detta afseende karakteriserats som en fortsättare af den äldre karolinska societetsdikten med dess groft komiska erotik, våldsamt chargerade drastiska skildringar och rusförhärligande dryckesvisor. På samma gång är han den förste påtaglige representanten för inflytandet från den franska burlesken (bl. a. Scarron). Uppslag, versmått och framställningssätt hos H. peka tillbaka på franska förebilder, t. ex. i den populära grafskriften öfver Karl XII:s hund Pompe, i de pretiösa, ofta frivola småvers och epigram H. egnade åt personer och hvardagshändelser i omgifningen eller i de djurfabler, hvarmed han