ryggradsdjuren. Till dessa senare egenskaper höra, att skelettet består af brosk, att ryggsträngen står fullt utbildad kvar under hela lifvet och att ej några kotkroppar utvecklas, att refben saknas. Fenor, hjärna och fortplantningsorgan öfverensstämma med hajfiskarnas; med de sistnämnda öfverensstämma de ock i förekomsten af en spiralklaff i tarmen, af förlängningen af hjärtkammaren (Conus arteriosus) och af kopulationsorgan hos hannen, hvilka utgå från bukfenornas bas. De afvika däremot från hajfiskarna därigenom, att gälarna äro belägna under hufvudet, att gälarnas skiljeväggar ej sammanhänga med den yttre huden samt genom förekomsten af ett som gällock fungerande hudveck. En egendomlighet i deras kroppsbyggnad är, att öfverkäksdelarna äro sammanväxta med kraniet, något som utan tvifvel framkallats af de stora tandskifvorna, som för att kunna verka som krossverktyg behöfva ett stadigt stöd. Dessa tandskifvor äro (hos Chimæra, se nedan) två par i öfver- och ett par i underkäken. — Redan i devon- och kolperioderna lefde Holocephali. Numera finnes blott en familj, Chimæridæ, hafsmusfiskar, med tre släkten, däribland Chimæra, hafsmusen (se d. o.). L—e. Holodiscus discolor Maxim., bot., en till fam. Rosaceæ hörande, från Nord-Amerika härstammande prydnadsbuske med strödda, starkt håriga blad och många små gulhvita blommor i stora, hängande ställningar. G. L—m. Holoedri, Holoedrisk form, miner. Se Kristallografi. Holofernes. Se Judits bok. Holofsin, Holofzin. Se Holowczin. Holofytisk (af grek. holos, hel, och fyton, växt), bot., säges om organismer, t. ex. flagellater, som upptaga sin näring på liknande sätt som klorofyllförande, ej parasitiska växter. Hologlyfi (af grek. holos, hel, och glyfe, gravyr). Se Celluloidradering. Holograf (af grek. holos, hel, och grafein skrifva), af en viss person från början till slut egenhändigt skrifven, ej blott undertecknad skrift. Holograptus, paleont. Se Graptoliter, sp. 145. Holokristallinisk (af grek. holos, hel), helt och hållet kristallinisk. Holometopus Ang, paleont., ett i Sveriges under silur förekommande trilobitsläkte, uppställdt af Angelin. A. Hng. Holoparasit, bot. Se Parasit. Holoptychius Ag., paleont., ett till Crossopterygierna hörande, under devontiden lefvande fisksläkte. De runda fjällen visa synnerligen vackra emaljskulpturer. Hufvudet är tillplattadt, halfcirkelformigt, svansändan tillspetsad. Emellan de vanliga, små tänderna sitta andra större, hvilkas bas, liksom hos Mastodonsaurierna, är fårad. A. Hng. Holosaprofyt, bot. Se Saprofyt. Holostei, Benganoider, zool., en underordning af Ganoidei (se d. o.), som innesluter en stor och ganska brokig samling fiskar, af hvilka flertalet är utdödt. Gruppens begränsning är ganska osäker, enär några (Catopteridæ) närma sig Chondrostei, medan andra (såsom Eugnathidæ och Amlidæ) bilda en tydlig öfvergång till benfiskarna. De utmärkas genom vanligen rombiska, ganoïnklädda fjäll, genom förekomsten af egendomliga taggar ("fulcra"), hvilka bekläda fenornas framsida, och en eller flera "strupplåtar", belägna å buksidan i underkäkens närhet, samt genom bukfenornas läge i tarmöppningens närhet. Skelettet är mer eller mindre fullständigt förbenadt. Stjärtfenan är i allmänhet heterocerk, stundom med antydan till homocerki. Simblåsan är ombildad till andedräktsorgan. Hjärtkammarens förlängning (Conus arteriosus) är utrustad med klaffar. — Holostei uppträda först under permtiden och uppnå sin blomstringstid under jura; under kritperioden aftaga de, och i tertiärtiden finnas ej flera än de två släkten, som ännu kvarlefva, nämligen Amia och Lepidosteus (se Kaimanfisken). L—e. Holosterisk barometer, fys. Se Barometer 2. Holosteum Dill., bot., en liten späd, blågrön vårväxt, med tämligen breda blad, små, oftast hvita blommor i enkel flock, hörande till fam. Caryophyllaceæ, afd. Alsinoideæ. H. umbellatum L., fågelarv, växer på sandiga ställen i sydöstra Sverige. O. T. S. (G. L—m.) Holothurioideæ, zool. Se Tagghudingar. Holowczin [hålåvtjin], ry. Golovtjin, i svenska handlingar vanligen Holofsin, stad i Väst-Ryssland, guv. Mohilev, 32 km. n. v. om staden Mohilev, vid Babitja (Vabitj), en högerbiflod till Dnjepr. Omkr. 1,000 inv. (hvaraf hälften judar). H. är bekant genom det mellan svenskar och ryssar där utkämpade slaget, 4 juli 1708. Efter öfvergången af Berezina skyndade Karl XII själf fram till H., där ryssarna tagit ställning för att spärra vägen till Mohilev. Karl framkom 28 juni och undersökte ställningen. Genom vägarnas dåliga beskaffenhet fördröjdes marschen, så att de första trupperna anlände först 3 juli. Karl beslöt att anfalla redan följande dag. Ryssarna stodo under generalerna Sjeremetiev och Mensjikov i en utbredd befäst ställning bakom Babitjaån. Deras ställning delades i två delar af en skogsdunge, som sträckte sig ända till ån, och af ett s. om denna beläget moras. Svenskarnas styrka i slaget uppgick till 12,000 man mot 20,000 ryssar. Under natten lät Karl midt för moraset uppföra ett batteri, hvarifrån artilleriet på morgonen öppnade en liflig eld mot högra flanken af ryssarnas vänstra flygel. Under det denna eld pågick, vadade konungen själf med en del af infanteriet öfver ån och genom moraset samt framryckte mot samma del af ryssarnas ställning, mot hvilken artilleriet verkat. De svenske soldaternas ammunition hade till stor del blifvit förstörd i moraset och af det starka regnet, men Karl fattade ställningen och gick, utan att skjuta, till anfall med bajonetten. Annat infanteri, som gått öfver ån på iordningställda broar, kom till hjälp, och det ryska infanteriet måste vika. Samtidigt därmed kastades äfven det på ryssarnas vänstra flygel stående kavalleriet, efter en ytterst het strid, på flykten af det öfver ån gångna och anfallande svenska kavalleriet. Ryssarnas högra flygel kunde icke understödja den vänstra, utan måste utan strid draga sig tillbaka. Svenskarnas anfall var en genombrytning, särdeles väl planlagd och raskt utförd, hvarför slaget vid H. med rätta anses såsom en bland de ärofullaste af Karl XII:s alla segrar; det liknar rätt mycket slaget vid Narva. — Svenskarna förlorade 265 i döda, 1,028 i sårade, ryssarna 2,000—3,000 man. Jfr "Striden vid H." (i