"Hist. tidskr.", XXII, s. 99—127, 1902; en öfv. af J. Petrelli från kapten M. K. Martjenkos uppsats i "Vojennij sbornik", mars 1902). C. O. N. Holsatia. 1. Nylatinsk namnform för Holstein. — 2. Boktr., ett slags fet antikvastil för rubriker (ex. Holsatia). Holsby (Holtsby), hälsobrunn i Alseda socken, Jönköpings län, nära Holsby brunns station å Hvetlanda—Målilla järnväg, belägen i skogig trakt omkr. 200 m. ö. h., vid Emmån, som där upptager Skedeån. Anstalten har en svag järnkälla med riklig vattentillgång (omkr. 6° C.) och besökes af omkr. 250 pers. årligen, mest kringliggande befolkning. Anordningarna äro enkla. Ln. Holsfjorden kallas södra armen af sjön Tyrifjord i Ringerike (Norge). Dess omgifningar äro att räkna till Norges naturskönaste nejder. O. A. Ö. Holst, Johan Karl, målare, f. 25 juni 1746, d. 14 juni 1797 i Rom, blef k. lifdrabant och slutligen löjtnant i armén. Som målare var han, enligt en uppgift, lärjunge af Sævenbom. 1782 kom han till Rom, med anslag af Gustaf III, för att vidare utbilda sin talang; och prof af densamma visade han genom att 1786 i Målarakademien utställa ett stort italienskt landskap. Sedan afhöres H. ej vidare inom den svenska konsten. Han fortfor att vistas i Rom, där han öfvergick till katolicismen. Af hans arbeten finnas veterligem blott två i offentlig ego; det ena tillhör samlingen på Drottningholm, det andra konstakademien i Stockholm. Båda äro hållna i blågrönt och för sin tid ej utan förtjänst, men vittna ej om någon begåfning af högre ordning. —rn.* Holst, Johan Gustaf von, målare, f. 15 mars 1841 i Stockholm, officer vid Lifgardet till häst (1861) och kammarherre, tog afsked 1891 som major i armén. Han har studerat för N. Andersson, Stevens, Gussow och Verlat samt utställt en mängd djurmålningar, oftast med hundar och räfvar. Sedan 1881 är han agré af konstakademien. Holst, Nils Olof, geolog, f. 7 maj 1846 i Jämshög, Blekinge, blef 1866 student i Lund, 1874 filos. doktor, 1875 docent i mineralogi vid Lunds universitet och 1877 geolog vid Sveriges geologiska undersökning. H. blef 1905 led. af Fysiogr. sällsk. i Lund. Han har skrifvit bl. a. Berättelse om en år 1880 i geologiskt syfte företagen resa till Grönland (1886), Om ett fynd af uroxe i Råkneby etc. (1889), Om en mäktig kvartsit yngre än Olenusskiffern (s. å.), Bidrag till kännedomen om lagerföljden inom den kambriska sandstenen (1893), Har det funnits mera än en istid i Sverige? (1895), Bidrag till kännedomen om Östersjöns och Bottniska vikens postglaciala geologi (1901), Några subfossila björnfynd (1902), Om skifkritan i Tullstorpstrakten etc. (1903) och Postglaciala tidsbestämningar (1909), alla i Sveriges geol. undersökn:s Afhandl. Holst. 1. Paul Kristian H., norsk statsman, f. 21 jan. 1776 i Rökens socken i Kristiania stift, d. 7 aug. 1863 i Kristiania, blef student i Köpenhamn 1792, aflade 1798 juridisk examen och ingick 1800 i danska räntekammarens söndenfjeldska kontor, där han 1802 blef "fuldmægtig", 1804 interimschef och 1806 "renteskriver". S. å. blef han slottsfogde på Akershus samt fogde öfver Aker och Follo och var medlem af 1814 års urtima storting. Sistnämnda år kallades han till statssekreterare och fick 1819 i uppdrag att som norsk kommissarie uppgöra Norges statsskuld till Danmark. Detta värf utförde han till allmän belåtenhet och inträdde 1822 i den norska regeringen, där han 1825—37 var chef för justitiedepartementet och 1837—48 för kyrkodepartementet. H:s af Y. Nielsen utgifna Optegnelser (1876) äro en opartisk och viktig källa till Norges nyare historia. 2. Kristian H., den föregåendes son, f. 3 apr. 1809 i Aker, d. 14 juni 1890 i Kristiania, blef student 1826 och var sedan 1829 anställd vid ståthållarens sekretariat, 1834—76 ende sekreterare hos den norska regeringens chefer och 1841—78 universitetssekreterare. 1833 fästes han vid hofvet och blef 1860 öfverintendent och chef för norska hofförvaltningen; som föreståndare för Bygdö kungsgård sedan 1846 inlade han stor förtjänst om denna mönstergård. Politiskt inflytande öfvade han aldrig, men han var en trogen och samvetsgrann konungahusets tjänare. Hans efterlämnade, förseglade papper äro deponerade i norska riksarkivet och få öppnas först 1940. 1 o. 2. O. A. Ö. Holst, Paul, norsk jurist, f. 6 nov. 1789 i Drammen, d. 28 aug. 1840 i Kristiania, blef student 1807 och tog juridisk ämbetsexamen 1811. Sedan han en tid varit anställd i danska kansliet, återvände han 1814 till Norge, där han s. å. blef "justitssekretær" i Höjesteret, 1819 expeditionssekreterare i kyrkodepartementet, 1829 justitiarius i Kristiania stiftsoverret och 1831 assessor i Höjesteret. Från 1818 var han därjämte stortingsarkivarie och utgaf stortingets förhandlingar för åren 1819—40 jämte dithörande berättelser om Bodö-saken (1827) och Smaalens-saken (1834). Vid stortingen 1833, 1836, 1837 och 1839 var H. en af Kristiania stads representanter samt president i odelstinget. I flera kungliga kommittéer var han en verksam medlem. O. A. Ö. Holst. 1. Frederik H., norsk läkare, universitetslärare, f. 14 aug. 1791 i Holmestrand, d. 4 juni 1871 i Kristiania, blef student i Köpenhamn 1810, vann 1814 universitetets medalj för besvarandet af en prisfråga och tog 1815 medicinsk examen. Därefter vände han hem till Norge samt blef 1816 med. licentiat och 1817 med. doktor. 1818 utnämndes han till stadsfysikus i Kristiania, och 1823 blef han tillf. samt 1824 ord. professor i kirurgi vid universitetet. 1865 tog han afsked. — H. inlade stora förtjänster om hälsovården i Norge. I synnerhet sträfvade han för en reform af fängelseväsendet och för en förbättring af sinnessjukas behandling. 1826—37 utgaf han den medicinska tidskriften "Eyr" (11 bd), och han deltog i grundläggandet af "Norsk magazin for lægevidenskaben". Bland hans skrifter må nämnas Dissertatio de acidi nitrici usu medico (1816), Radesyge quinam sit morbus quanamque ratione e Scandinavia tollendus (1817) och Indstillinger angaaende fængsels- och sindsygepleien (1828, 1841). 2. Axel H., den föregåendes sonson, läkare, universitetslärare, f. 6 sept. 1860 i Kristiania, blef student 1878 och med. kandidat 1884, vann 1887 guldmedalj för prisafh. Om mikroorganismernes forhold til suppurative processer, tog 1892 doktorsgraden med afh. Nye forsög med kjædekokker for menneskelige affektioner och blef 1893 professor i hygien. Som medlem af Kristiania sundhetskommission har H. genomdrifvit en rad praktiska reformer