på det sanitära området i hufvudstadens arbetarkvarter. 1 o. 2. O. A. Ö. Holst. 1. Vilhelm Konrad H., dansk skådespelare, f. 2 jan. 1807, d. 4 mars 1898, inträdde 1828 vid k. teatern och blef inom kort publikens gunstling som framställare af älskar- och tragiska hjälteroller. Vid sin afgång från scenen 1872 hade han spelat inalles öfver 400 roller. Under kriget 1848 förde han som "maanedslöjtnant" med heder en kanonbåt. Han uppträdde äfven som dramatisk författare, men hans skådespel äro utan betydelse. Hans hustru sedan 1834 Elisabeth Frederikke Margrete Heger, dotter till skådespelarparet Heger, f. 23 nov. 1811, d. 8 apr. 1891, debuterade 1827 på k. teatern, som hon tillhörde till 1870, och blef genom sin ädla personlighet och rena kvinnlighet stor gunstling hos publiken. Hon var framstående i tragiska roller. 2. Charles Frederik (Fritz) H., den föregåendes son, dansk dramatiker, f. 14 dec. 1834, blef 1853 löjtnant och utmärkte sig 1864 vid försvaret af Dybböl, blef 1874 kapten och 1886 öfverstlöjtnant samt tog afsked 1895. Förutom en uppsluppen fars, Olympen i vor tid (1863), har han skrifvit flera väl byggda och kvicka lustspel, Revuen (1869), En sand demokrat (1870), Hverdagsfolk (1871) och I overgangstiden (1876) samt många bearbetningar af utländska stycken. 1861 gifte han sig med Louise Carpentier (f. 1840, d. 1883), sedan 1857 skådespelerska på Folkteatern, framstående till en början mest i subrettroller, senare äfven i egentliga karaktärsroller. 1 o. 2. E. Ebg. <img l>

Holst, Hans Peter, dansk diktare, f. 22 okt. 1811, d. 2 juni 1893, blef student 1829 och var 1836—61 lärare i danska vid krigsskolan, 1859—60 "Berlingske tidendes" redaktör och 1864—68 samt ånyo efter 1875 till sin död sceninstruktör vid k. teatern. Han fick 1851 titeln professor och blef 1891 konferensråd. Redan 1832 utgaf han Fire romancer, och 1839 ådrog han sig allmän uppmärksamhet genom en vacker dikt öfver Fredrik VI:s död. 1840 utkom en samling Digte (2:a samlingen 1859) och efter en resa till Italien Ude og hjemme (1842, 3:e uppl. 1872), en samling dikter, noveller och reseskildringar. Äfven det romantiska skådespelet Gioacchino (1844, om Murat) och vådevillen William og Emma (1846) gjorde mycken lycka. Kriget 1848 gaf upphof till den episka dikten Den lille hornblæser (1849, 9:e uppl. 1902; sv. öfv. 1851). Senare utgaf han diktcykeln Fra min ungdom (1873), Udvalgte digte (1874), Lejlighedsdigte 1849—84 (1884) och Udvalgte skrifter (6 bd, 1887—88). Utan att vara någon betydande, ännu mindre särskildt utpräglad diktare, utmärkte han sig för vackert språk och fulländad form, och ej få af hans romanser och sånger ha vunnit stor och välförtjänt folkgunst. E. Ebg. Holst, Hermann Eduard von, rysk-tysk historiker, f. i Fellin (Livland) 1841, d. i Freiburg (Baden) 1904, nödgades för sin skrift Das attentat vom 16. April 1866 in seiner bedeutung für die kulturgeschichtliche entwickelung Russlands (1867) utvandra till Nord-Amerikas förenta stater, där han verkade som korrespondent till tyska tidningar och (fr. o. m. 1869) som medredaktör af "Deutsch-amerikanisches konversationslexikon" samt idkade omfattande studier rörande unionens historiska, politiska och sociala förhållanden. Han blef e. o. professor i historia i Strassburg 1872, ord. professor i Freiburg 1874, i Chicago 1892, men återvände 1900 till Freiburg. Hans viktigaste arbete är det mycket spridda, för många nya synpunkter och opartiskhet utmärkta Verfassung und demokratie der Vereinigten staaten von Nordamerika (I, "Staatensouveränität und sklaverei", 1873; II—V, "Verfassungsgeschichte der Vereinigten staaten von Amerika seit der administration Jacksons", 1878—91; eng. uppl. 1877—92, 7 bd). Han skref vidare bl. a. Staatsrecht der Vereinigten staaten (i Marquardsens "Handbuch" etc. 1885) och The french revolution tested by Mirabeaus career (1894). F. Arnheim. Holst, Lars Kristian, norsk publicist, f. 1848 i Bergen, juris kandidat 1871, var 1883—98 hufvudredaktör för den liberala tidningen "Dagbladet" i Kristiania och utnämndes sistn. år till justitiesekreterare vid Kristiania byret. H. har verkat mycket för det norska målsträfvandet. O. A. Ö. Holst, Elling Bolt, norsk matematiker, författare, f. 1849 i Drammen, blef realkandidat 1874, universitetsstipendiat 1876 och docent 1894 samt har därjämte sedan 1891 varit öfverlärare vid Kristiania tekniska skola. 1878 fick han universitetets guldmedalj för afh. Om Poncelets betydning for geometrien och tog 1882 doktorsgraden med afhandlingen Et par synthetiske methoder især til brug ved studiet af metriske egenskaber. Öfver hela landet har han blifvit känd genom sina förträffliga barnböcker, Norsk billedbog for börn (2 samlingar 1888 och 1890) och Barneminder og andre smaastubber (1897). O. A. Ö. Holste. Se Holstenius, L. Holstebro, dansk stad, i västra Nörrejylland, Ringkjöbing amt, 49 km. v. om Viborg och 41 km. n. ö. om Ringkjöbing. 5,968 inv. (1906). Staden genomflytes af Storaa (äfven kallad Holstebro-aa) och står i järnvägsförbindelse med Struer (sedan 1866), Ringkjöbing (sedan 1875) och Herning (sedan 1904). Handeln går till största delen öfver lastageplatsen Struer, vid Limfjorden, 15 km. n. om H., men stora kreatursmarknader hållas i staden, till hvilken höra vidsträckta jordar. H. omtalas redan 1287. E. Ebg. Holstebro-aa [-å]. Se Storaa. Holstein [hå'lstajn], da. Holsten, 1474—1864 hertigdöme, förenadt med Danmark, numera en del af preussiska prov. Schleswig-Holstein, begränsas i n. af Eider och Nord-Östersjö-kanalen, i v. af Nordsjön, i s. af Elbe och Hamburg, i s. ö. och ö. af det forna hertigdömet Lauenburg, som sedan 1876 räknas som krets i nämnda provins, samt Lybeck, Mecklenburg och Östersjön. Det oldenburgska furstendömet Lybeck samt fristäderna Hamburgs och Lybecks områden bilda enklaver i H. Det