i Gastein 14 aug. 1865 bestämde segrarna, att Slesvig tills vidare skulle förvaltas af Preussen, Holstein af Österrike. Österrikiska regeringen började emellertid snart gynna hertig Fredriks anspråk och hänsköt 1 juni 1866 frågans afgörande till tyska förbundsdagen samt sammankallade H:s ständer. Detta åter förklarade Preussen för ett brott mot Gastein-fördraget och började krig. Krigets för Österrike olyckliga utgång afgjorde Slesvigs och H:s öde: genom freden i Prag (23 aug. s. å.) afstod Österrike till Preussen sin rätt till de båda hertigdömena, och 24 jan. 1867 införlifvades de under namnet Schleswig-Holstein med den preussiska monarkien. Dessförinnan hade storhertigen af Oldenburg 27 sept. 1866 mot 1 mill. thaler och amtet Ahrensböck i H. till Preussen afträdt sina anspråk på H. Sedan nämligen ryske kejsarens afsägelse 1851 genom Slesvigs och H:s skiljande från Danmark förlorat sin giltighet, hade denne i stället öfverflyttat sina arfsanspråk på storhertigen. Åt huset Augustenborg, som f. n. representeras af hertig Ernst Günther (f. 1863, broder till kejsar Vilhelm II:s gemål Augusta Viktoria), beviljade Preussen 1885 en årlig ränta af 300,000 mark samt slotten Augustenborg och Sönderborg. Huset Glücksburg i Tyskland, hvars nuv. hufvudman är hertig Fredrik Ferdinand (f. 1855, g. m. Karolina Matilda af Augustenborg, yngre syster till nuv. tyska kejsarinnan), erhöll 1905 slottet Glücksburg och ett årligt anslag af 150,000 mark. 1904 förlänades hela huset H. rang af regerande furstehus. — Under unionskonungarna (Kristian I—Kristian II) och holstein-gottorpska husets regeringstid i Sverige (1751—1818) ingick titeln hertig till H. i svenske konungens titel. Litt. (jfr Danmark [historia] och Slesvig): Schleswig-Holstein-Lauenburgische gesellschaft für vaterländische geschichte (grundadt 1833) har utgifvit "Urkundensammlung" (4 bd, 1839—80), "Nordalbingische studien" (6 bd, 1844—58), "Quellensammlung" (6 bd, 1862—1904), "Regesten und urkunden" (3 bd, 1886—96; gå till 1340), samt "Zeitschrift" (sedan 1871). F. ö.: Christiani, "Geschichte der herzogtümer Schleswig und H." (4 bd, 1775—79; går till 1460) och "Geschichte etc. unter dem oldenburger hause" (2 bd, 1781—84), Hegewisch, "Geschichte Schleswigs und H:s 1588—1694" (2 bd, 1801—02; forts. på föregående arbete), fortsatt af Kobbe (1834; till 1808), Waitz, "Schleswig-H:s geschichte" (2 bd, 1851—54; går till 1660), Möller, "Geschichte Schleswig-H:s" (2 bd, ny uppl. 1888, med 3:e bd af C. Godt för tiden 1848—88). V. K—r. (G. W—k.) Holstein, gammal tysk adlig ätt från 12:e årh., som på 1600-talet från Mecklenburg inkom till Danmark, där två grenar af densamma vunno greflig värdighet. 1. Johan Georg H., ämbetsman, f. 1662, d. 1730, trädde 1688 i dansk hoftjänst, blef 1699 oberlanddrost i Oldenburg, 1706 deputerad för finanserna och hofmästare för kronprins Kristian (sedermera konung Kristian VI) samt 1712 minister i konseljen och 1714 preses i missionskollegiet. Han sökte 1709 hindra kriget mot Sverige och hyste särskildt ovilja och misstroende till tsar Peter. — <img l>

2. Johan Ludvig H., den föregåendes son, grefve till Ledreborg, f. 7 sept. 1694, d. 29 jan. 1763, blef 1721 hofmarskalk hos kronprins Kristian och 1730, då denne som Kristian VI besteg tronen, stiftsamtman på Själland, 1734 deputerad för finanserna och preses i missionskollegiet, 1735 öfversekreterare i danska kansliet samt minister i konseljen, hvilken ställning han behöll till sin död. Under Kristian VI öfvade han stort inflytande, blef 1737 äfven preses för generalkirkeinspektionskollegiet och 1740 patronus för universitetet, visade stort nit för vetenskapernas främjande och blef 1742 president för det nystiftade Videnskabernes selskab. 1750 blef han grefve till Ledreborg, byggde där ett slott och anlade en präktig trädgård samt samlade ett betydande bibliotek. — <img l>

3. Johan Ludvig Karl Kristian Tido H., den föregåendes ättling, grefve till Ledreborg, f. 10 juni 1840, blef 1866 polit. kand. och öfvergick ett par år senare till katolicismen (som hans moder tillhörde) samt utgaf 1872 några polemiska skrifter mot statskyrkan. S. å. invaldes han i folketinget och uppträdde där till en början afgjordt mot vänsterns kraf på parlamentarism; men redan 1874 slog han om och slöt sig följande år öppet till den förenade vänstern. Han hade väsentlig del i den politiska brytningen i april 1877, emedan han ej kunde tänka sig möjligheten af en provisorisk finanslag, men sträfvade ifrigt att bota skadan i nov. s. å. och var därefter en af ledarna för den "moderata vänstern" samt till 1890 ordf. i finansutskottet. Han var en elegant talare och smidig dialektiker och spelade en framstående roll i kampen mot ministären Estrup, men drog sig 1890 från det politiska lifvet, därför att han ej såg någon frukt af sin verksamhet (1887—88 sökte han förgäfves åstadkomma samförstånd mellan bönderna och godsegarna, för att undantränga Estrup). Han var därefter bosatt i Freiburg i Schweiz, tills han 1895 vid faderns död blef länsgrefve till Ledreborg. 1901 blef han erbjuden att inträda i den nya vänsterministären, men afslog anbudet. 4. Ulrik Adolf H., grefve till Holsteinborg, f. 14 apr. 1664, d. 21 aug. 1737, hette ursprungligen Holst, blef 1679 page hos kronprins Fredrik (sedermera konung Fredrik IV) och vann hans synnerliga ynnest, fick 1700 Fuirendal som friherreskap, men aflägsnades 1703 från hofvet, därför att han afrådde konungen från giftermål med Helene v. Viereck, och blef amtman i Flensburg. Dock blef han s. å. geheimeråd och 1708 grefve till Holsteinborg. Han var gift med Kristine Reventlow och