professor i engelsk filologi vid universitetet i Kiel. H. har författat Studien zur Thidrekssaga (1884), Die Soester mundart (1886), Lehrbuch der altisländischen sprache (2 bd, 1895 ff.), Altsächsisches elementarbuch (1899), Havelok (1901), upplagor af "Beowulf" och "Cynewulf's Elene" (1905) m. m. Jämte Morsbach ger han ut "Alt- und mittelenglische texte" och ensam sedan 1901 den af honom grundlagda serien "Kieler studien zur englischen philologie". 1887 öfversatte H. Wimmers arbete om runorna till tyska. 1900 vardt H. led. af Göteborgs vet.- och vitt.-samhälle. Holtsby. Se Holsby. Holtsljunga, socken i Älfsborgs län, Kinds härad. 7,706 har. 937 inv. (1908). Annex till Mjöbäck, Göteborgs stift, Kinds kontrakt. Holtz, Wilhelm, tysk fysiker, f. 1836, sedan 1883 e. o. professor i Greifswald, är känd i synnerhet genom den af honom (1860) konstruerade influensmaskinen (se Elektricitetsmaskin, sp. 206). <img l>

Holtzendorff, Franz Joachim Wilhelm Philipp von, tysk jurist, f. 1829 i Vietmannsdorf i Ukermark, d. 1889 i München, blef 1861 e. o. och 1873 ord. professor i juridik i Berlin och s. å. professor i München. Han egnade sina krafter företrädesvis åt reformerandet af straffväsendet och fångvården samt var en af förkämparna för dödsstraffets afskaffande och det irländska fängelsesystemets tillämpande. För dessa syftemål verkade han bl. a. genom skrifterna Das irische gefängniss-system (1859), Die kürzungsfähigkeit der freiheitsstrafen und die bedingte freilassung der straflinge (1861), Kritische untersuchungen über die grundsätze und ergebnisse des irischen strafvollzugs (1865) och Das verbrechen des mordes und die todesstrafe (1875). I flygskrifterna Die brüderschaft des Rauhen hauses (1861) och Der brüderorden des Rauhen hauses und sein wirken in den strafanstalten (1:a och 2:a uppl. 1862) fäste han allmänhetens uppmärksamhet på missförhållandena i det preussiska fångvårdssystemet och framkallade den preussiska landtdagens beslut 1862 att hos regeringen anhålla om dessa missförhållandens undanröjande. Han deltog i utgifvandet af "Handbuch des deutschen strafrechts" (4 bd, 1871—77) samt "Handbuch des deutschen strafprocessrechts" (1877—79), "Handbuch des gefängnisswesens" (1888), och 1861—76 redigerade han "Allgemeine deutsche strafrechtszeitung". H. uppträdde som författare äfven på andra juridiska områden än det straffrättsliga, nämligen med Die umgestaltung der staatsanwaltschaft vom standpunkt unabhängiger strafjustiz (1865), Die principien der politik (1869) och Handbuch des völkerrechts (1885—89) samt utgaf äfven det bekanta arbetet Encyklopädie der rechtswissenschaft in systematischer und alphabetischer bearbeitung (3 bd, 1870—71; 6:e uppl., bearb. af Kohler m. fl., 1902—04). Sedan 1871 redigerade han "Jahrbuch für gesetzgebung, verwaltung und rechtspflege des deutschen reichs". Grundandet af den tyska juristdagen (1860) är väsentligen H:s verk. H. arbetade äfven för höjandet af den tyska kvinnans bildning och själfförsörjningsförmåga, särskildt genom skriften Über die verbesserung in der gesellschaftlichen und wirthschaftlichen stellung der frauen (1867; "Om förbättringarna i qvinnornas sociala och ekonomiska ställning", 1868). För folkupplysningens höjande verkade H. genom att utgifva de bekanta samlingarna "Sammlung gemeinverständlicher wissenschaftlichen vorträge" (tills. med Virchow; sedan 1866) och "Zeit- und streitfrågen" (tills. med Oncken; sedan 1872). (N. S—g.) Holtz' influensmaskin, fys. Se Elektricitetsmaskin, sp. 206, och Holtz, W. Holtzmann. 1. Adolf Karl Wilhelm H., tysk språkforskare, f. 1810 i Karlsruhe, d. 1870 i Heidelberg, blef 1837 lärare för storhertig Leopolds af Baden söner Karl och Wilhelm samt kallades 1852 till professor i germansk filologi vid universitetet i Heidelberg. H. egnade sig dels åt den germanska, dels åt den indiska filologien. Af hans skrifter på det förra området må nämnas en uppl. (1836) af den frankiska texten af "Isidori Hispalensis de nativitate Domini" (Epistola ad sororem), Über den umlaut (1843), Über den ablaut (1844), flera skrifter om och upplagor af "Nibelungenlied", som invecklade honom i vetenskaplig polemik med Lachmann, Germanische altertümer (text, öfv. o. förklaring af Tacitus' Germania; 1873), Deutsche mythologie (1874) samt Altdeutsche grammatik, umfassend die gotische, altnordische, altsächsische, angelsächsische und althochdeutsche sprache (1870—75, ofullb.). Genom sistnämnda arbete gjorde H. sig mycket förtjänt om den germanska ljudlärans vetenskapliga bearbetning, ehuru det nu måste anses som föråldradt. Efter hans död har Die ältere edda, übersetzt und erklärt utgifvits af A. Holder (1875), ett arbete, som dock saknar större värde. Som indisk filolog utgaf H. en öfv. af Ramayana (1841, 2:a uppl. 1843), Über den griechischen ursprung des indischen tierkreises (1841), Indische sagen (1845—47; 2:a uppl. 1855), skrifter om de fornpersiska kilinskrifterna m. m. Bland hans arbeten bör äfven nämnas skriften Kelten und germanen, eine historische untersuchung (1855), som sökte ådagalägga de bägge folkens identitet. 2. Heinrich Julius H., den föregåendes brorson, son af professorn och prästen Karl Julius H. (f. 1804, d. 1877, som kraftigt bidrog till att genomdrifva den nya badensiska kyrkoförfattningen), tysk teolog, f. 1832, professor i teologi i Heidelberg 1861 och i nytestamentlig exeges i Strassburg 1874—1904, är en af de främste representanterna för den kritiska bibelteologien i Tyskland. Han har skrifvit bl. a. Lehrbuch der historisch kritischen einleitung in das neue testament (1885; 3:e uppl. 1892) och (tills. med Zöpffel) "Lexikon für theologie und kirchenwesen" (1882; 3:e uppl. 1895), kommentar till synoptikerna i den af honom m. fl. utgifna "Hand-kommentar zum N. T." (1891, 3:e uppl. 1901) samt till Johannes (1891, 3:e uppl. 1908) och Lehrbuch der neutestamentlichen theologie (1897, 2:a uppl. 1909). 1893—1900 utgaf han "Theologischer jahresbericht".