3.
Adolf H., den föregåendes broder,
indolog, f. 1838, honorarieprofessor i sanskrit
vid universitetet i Freiburg (Baden) 1890, har
offentliggjort bl. a.
Agni nach den vorstellungen
des Mahabharata (1878),
Arjuna, ein beitrag
zur rekonstruktion des Mahabharata (1879),
Grammatisches aus dem Mahabharata (ett bihang
till Whitneys "Altindische grammatik", 1883)
och
Das Mahabharata und seine teile (bd 1—4,
1892—95), värdefullt företrädesvis för utförliga
bibliografiska anvisningar.
1. Fr. L—r. (K. F. J.) 2. (E. S—e.) 3. K. F. J.
Holub, Emil, österrikisk Afrikaresande,
naturforskare, f. 1847 i Böhmen, d. 1902 i Wien,
vistades 1872—80 i Syd-Afrika, där han verkade
som läkare i Kimberleys diamantdistrikt,
hvarifrån han 1873 företog två resor till
kaffrernas sydliga område och 1875 en expedition
norr ut till Sambesi och Viktoriafallen. I slutet
af 1883 reste han ånyo till Syd-Afrika. Sitt
försök att genomvandra hela Afrika från Kapstaden
i meridianens riktning måste han uppgifva
vid Kafue (nordligt tillflöde till Sambesi)
till följd af maschkulumbestammens fientliga
uppträdande och återvände 1887 till Europa. Sina
rika naturvetenskapliga och etnologiska samlingar
(de förra omkr. 30,000 föremål) fördelade han
till flera museer i och utom Österrike. Han
skref bl. a.
Sieben jahre in Süd-Afrika, 1872—79
(2 bd, 1880—81),
Beiträge zur ornithologie
Süd-Afrikas (1882, tills. med v. Pelzeln)
och
Von der Kapstadt ins land der maschkulumbe
(2 bd, 1888—90).
Hólum (dativform af isl.
Hólar), det
ena af Islands två gamla biskopssäten,
beläget i Hjaltadal i Skagafjarðarsýsla på
Nordlandet, upprättades 1106 och omfattade
Nordlänninga-fjärdingen. Förste biskop blef
Jon Ögmundsson, som 1200 blef förklarad för
helgon. Äfven en annan af H:s biskopar,
Guðmundr Arason (1202—37), blef sedermera
af folket ansedd som helig. Bland H:s öfriga
biskopar märkas Jon Arason, påfvekyrkans
siste förkämpe i Norden (1524—50), och
Gudbrand Thorlaksson (1570—1627), Islands
egentlige reformator. I H. uppsattes det
första boktryckeriet på Island (1530,
af Jon Arason, ledt af en svensk, Jon
Mattiasson). Det 1574 upprättade nya
tryckeriet blef Gudbrands viktigaste medel
till reformationens främjande. Sedan den
siste biskopen i H., Sigurður Stefánsson,
aflidit (1798), förenades stiftet 1801 med
Skálholts stift under en biskop, hvars säte
blef Reykjavik. Samtidigt nedlades den år 1553
upprättade katedralskolan i H. I H. finnes ännu
kvar från 1700-talet en rätt ansenlig kyrka af
en röd vulkanisk stenart. Numera är H. säte för
en landtbruksskola.
C. R. (R. N—g.)
Ho-lung-kiang, stad. Se
Aigun.
Holwarda, Jan Fokkes (lat.
Johannes Phocylides),
holländsk astronom, f. 1618 i Holwerd,
Friesland, d. 1651 som professor i logik
och filosofi vid universitetet i Franeker,
är bekant som upptäckare af periodiciteten i
ljusväxlingarna hos den föränderliga stjärnan
ο
i Hvalfisken ("Mira Ceti"). Se
Variabla stjärnor.
B—d.
Holyhead [hålihe'd], wales.
Caer Gybi, stad
på en liten ö med samma namn, v. om engelska
ön Anglesea. 10,079 inv. (1901). Staden är
den förnämsta öfverfartsorten till Dublin och
eger en förträfflig säkerhetshamn (en äldre,
byggd 1846—73, och en nyare), som skyddas af
två vågbrytare, den ena 2,397 m., den andra 610
m. lång, och genom järnväg står i förbindelse med Anglesea och
Englands fastland. Där stadens kyrka nu ligger,
antages ha stått ett gammalt af S:t Gybi 610
anlagdt kloster, som gifvit staden och ön
deras såväl walesiska som engelska namn. Ön
har flera lämningar af romerska befästningar.
(J. F. N.)
Holy island [hå͡u'li-a͡iland] l.
Lindisfarne, en
liten ö (4 km. lång, 2,4 km. bred, 4,3 kvkm.) på
kusten af engelska grefsk. Northumberland,
3 km. från fastlandet. 650 inv. (1901). Väl
bibehållna ruiner af ett 635 af Northumberlands
konung Osvald anlagdt benediktinkloster, som
sedermera äfven var biskopssäte, tills detta
flyttades till Durham. (J. F. N.)
<img l>
Holyoake [hå'liå͡uk],
George Jacob, engelsk
fritänkare och socialpolitiker, f. 13 apr. 1817
i Birmingham, d. 22 jan. 1906 i Brighton, blef
vid unga år starkt påverkad af Robert Owens
socialistiskt färgade läror och verkade från 1841
en tid som föreläsare och agitator för deras
spridning bland arbetarbefolkningen. H. ifrade
äfven för en från alla kyrkliga och religiösa
element frigjord etisk odling, åt hvilken han gaf
namnet
sekularism; detta sitt system framlade
han bl. a. i tidskrifterna "The reasoner"
(grundlagd 1846) och "Secular review" (grundlagd
1874) samt i
Secularism, its origin and nature
(1897). Han agiterade ifrigt för borttagande af
stämpelskatten på tidningar och utgaf djärft
i stor utsträckning ostämplade tidningar,
till dess de böter han ådragit sig uppgingo
till öfver en half million pd st.; processerna
mot honom ledde till, att stämpelskatten afskaffades
(1854), hvarefter de nedlades. Flera
gånger sökte han förgäfves som oberoende
arbetarkandidat — kanske den förste i England —
bli invald i underhuset. Betydelsefullast
är H:s långvariga och energiska verksamhet för
den kooperativa rörelsens spridning bland de
arbetande klasserna i England. Mycket inflytande
utöfvade därvidlag hans 1857 utgifna skrift
The
history of co-operation in Rochdale (många uppl.,
de senare med titlarna
The Rochdale pioneers och
Self-help by the people), som direkt framkallade
hundratals kooperativa föreningar och öfversattes
till flera språk. Hans förnämsta arbete på detta
område är
History of co-operation in England (2
bd, 1875—79, flera uppl., den senaste reviderad
och med titeln
History of co-operation, 2 bd,
1906), och vidare märkas
Self help a hundred
years ago (1888) och
The co-operative movement
to-day (1891). Bland H:s många öfriga arbeten
må nämnas en mycket spridd handbok i det
offentliga talets konst,
Public speaking and
debate (10:e uppl. 1906), och själfbiografien
Sixty years of an agitator's life (1892, 6:e
uppl. 1906). Se monografi af Mc Cabe (1908).
V. S—g.
Holyoke [hå͡u'ljå͡uk], stad i nordamerikanska
staten Massachusetts, vid floden Connecticut,
som där uppdämmes af en 300 m. lång damm och
bildar ett 18 m. högt fall samt drifver en
mängd fabriker.
