45,712 inv. (1900). De viktigaste industrierna äro pappersfabrikation (19 fabriker, 8,1 mill. doll. tillverkningsvärde), bomulls- och ylle- samt maskintillverkning. 1900 funnos inalles 433 fabriker med 13,454 arbetare och 26,3 mill. doll. tillverkningsvärde. (J. F. N.) Holyrood palace [hå'lirōd pä'ləs], eng., "heliga korsets palats", konungaborgen i Edinburgh (se d. o., sp. 1358 och bild 4). Holywell [hå'liωel], wales. Treffynnon, stad i engelska grefsk. Flint (norra Wales), nära Dees mynning. 2,652 inv. (1901). I trakten finnas rika bly-, koppar- och zinkgrufvor, och invid staden ligger den s. k. S:t Winfridas källa (Holy well), som ännu åtnjuter anseende hos katolikerna. Katolskt prästseminarium. Holz [hålts], Arno, tysk skald, f. 26 apr. 1863 i Ostpreussen, kom tidigt till Berlin, där han 1883 debuterade med dikter i Geibels stil (Das buch der zeit, 1885), sökte sedan i realistiskt impressionistisk anda omskapa det poetiska uttryckssättet, dels genom teoretiska arbeten (Die kunst, ihr wesen und ihre gesetze, 1891—93; Revolution der lyrik, 1899), dels genom sin egen alstring (t. ex. Papa Hamlet, 1889, Die familie Selicke, 1890, Berlin. Das ende einer zeit in dramen. Sozialaristokraten, 1896, Phantasus, 1898—99, Lieder auf einer alten laute, 1903, Aus urgrossmutters garten, s. å., Dafnis, 1904, Traumulus, 1905, delvis skrifna i samarbete med O. Jerschke eller Johannes Schlaf). H. har varit ytterlighetsman i sin upplösning af alla fasta metriska former och i sin sträfvan att blott reproducera naturen; såväl G. Hauptmann som J. Schlaf påverkades till en tid af H., som väckt uppseende genom häftiga polemiker och doktrinärt tendensmakeri. Holzapfel [hålts-]. Se Holzappel. Holzappel (Holzapfel), Peter Melander von, grefve, tysk krigare, vanligen känd under namnet Melander (grekisk öfv. af familjenamnet Eppelmann), f. 1585, tillhörde en reformert bondefamilj i Nassau, började sin militära bana i Nederländerna, gick 1615 i Venezias tjänst och var 1620 öfverste för ett schweiziskt regemente i Basel. 1625 återinträdde han i Venezias tjänst och stred 1628 i Val Tellina samt 1629 i Lombardiet mot de kejserlige. 1633 blef han generallöjtnant och geheimekrigsråd hos landtgrefven Vilhelm V af Hessen-Kassel, hvilken sedan 1631 var Sveriges bundsförvant. I förening med Georg af Lüneburg och Knyphausen intog han 1633 Hameln, men blef 1634 slagen vid Herford och Nieheim. Han förenade sig då åter med hertig Georg, bekämpade på det hela framgångsrikt den ligistiske generalen von Bönninghausen och förenade sig 1636 med en svensk här till Hanaus undsättning. Än i förening med svenska trupper, än med franska kämpade H. i Westfalen till 1640, då han af missnöje med Hessens politik nedlade sitt befäl och trädde i underhandlingar med de kejserlige. 1641 upphöjdes han af kejsaren till riksgrefve von H., utnämndes 1642 till fältmarskalk, men trädde först 1645 i tjänstgöring. Efter Gallas' död erhöll han 1647 öfverbefälet öfver alla de kejserliga och ligistiska härarna. Sedan han förgäfves sökt undsätta det af K. G. Wrangel belägrade Eger, förenade han sig med bajrarna under Gronsfeld och tvang Wrangel till ett hastigt återtåg. Till följd af tvedräkt med Gronsfeld skilde H. sig från denne och tågade till Hessen (nov. 1647). Vid belägringen af Marburgs slott blef han sårad och drog sig därefter (jan. 1648) tillbaka på andra sidan Donau. Den förenade svensk-franska hären under Wrangel och Turenne uppsökte och slog honom vid Zusmarshausen 17 maj 1648. H. stupade i striden. Han var en man med jättelik kroppsbyggnad, dyster och otillgänglig, hade goda fältherreegenskaper, men beskrifves som alltför begifven på egen ekonomisk vinning. Jfr Hofmann, "Peter Melander, reichsgraf zu H." (2:a uppl. 1885), och R. Schmidt, "Ein calvinist als kaiserlicher feldmarschall im dreissigjährigen kriege" (1895). Holzbauer [hå'lts-], Ignaz Jakob, tysk tonsättare, f. 1711 i Wien, d. 1783 i Mannheim, blef 1745 musikdirektör vid hofteatern i Wien samt 1750 hofkapellmästare i Stuttgart och 1753 i Mannheim. Flera gånger besökte han Italien och fick åtskilliga operor uppförda, bl. a. Il figlio delle selve (1753) och Günther von Schwarzburg (1776). Mozart skattade ganska högt H:s kompositioner, hvilka utom operor utgöras af 65 symfonier, stråkkvartetter, konserter, trior, oratorier, motetter m. m. A. L.* Holzhauser [hå'lts-], Bartholomäus. Se Bartolomiter 2. Holzminden [hå'lts-], kretsstad i Braunschweig, vid Weser. 9,857 inv. (1905). Gymnasium, byggnads- och maskinbyggnadsskola. Stora stenbrott och stensliperier, järn- och stålmanufakturer samt kemiska fabriker. (J. F. N.) Homagium, mlat. Se Hyllning. Homalografisk (af grek. homalos, liknande, och grafein, skrifva), benämning på en af Babinet uppfunnen kartprojektion, där parallellcirklarna representeras af räta linjer och meridianerna af ellipser med en gemensam storaxel. Denna projektion har egenskapen, att proportionen mellan ytorna i kartprojektionen är densamma som i verkligheten, men däremot äro vinklarna i allmänhet förändrade. I. F. Homalonotus Koenig, paleont., ett under silur- och devontiden lefvande trilobitsläkte, som af Salter uppdelats i flera undersläkten. Pleurerna äro starkt affallande, otydligt afgränsade från rhachis, glabellan är nästan rektangulär med otydliga fåror, ansiktssuturen nära hufvudsköldens rand; framtill förenas de båda sidornas suturer på undersidan af randen. Ett par arter, som hänförts till detta släkte, äro funna i Sveriges silur (Västergötland, Skåne, Gottland). A. Hng. Homann [hå̄-], Johann Baptist, tysk geograf och kartritare, f. 1664, d. 1724 i Nürnberg, flydde ur ett kloster till Nürnberg, där han öfvergick till protestantiska läran och 1691 blef notarie. På lediga stunder sysslade han med koppargravyr och kartritning; och då hans arbeten vunno bifall, grundade han 1702 ett kartförlag. Därifrån utsände han efter hand omkr. 200 kartor, merendels kopior af holländska eller franska original, bland dem en stor atlas, i 126 blad, öfver hela världen (1716) och Tabula novissima totius Germaniæ (4 blad), de bästa af hans 17 originalkartor, samt fickglober och åtskilliga mekaniska konstverk. Kejsar Karl VI utnämnde honom till kejserlig geograf. Se uppsats i "Zeitschrift d. gesellschaft f. erdkunde" 1886. (Wbg.) Homann, Kristian Horrebow, norsk läkare, f. 16 aug. 1826 i Kragerö, d. där 11 mars