må exempelvis nämnas: Nägelsbach, "Homerische theologie" (3:e uppl. 1884), Buchholz, "Die homerischen realien" (2:a uppl. 1885), Helbig, "Das homerische epos aus den denkmälern erläutert" (2:a uppl. 1887), Wide, "Den mykeniska kulturen och Homer" (i "Nord. tidskr.", 1896), Gladstone, "Studies on Homer and Homeric age" (3 bd, 1853), Wilamowitz, "Homerische untersuchungen" (1884), Monro, "Grammar of the Homeric dialect" (2:a uppl. 1891), Ebeling, "Lexicon Homericum" (1885); Mindre homeriska lexika af Capelle, Seiler, Autenrieth m. fl. — Illustrationer till de homeriska sångerna: Flaxman, "Umrisse zu Homer" (Iliaden 1793, Odysséen 1803, båda i ny uppl. 1865), Inghirami, "Galleria Omerica" (1831—38), Genelli, "Umrisse zum Homer" (1844, ny uppl. 1865). För den bildande konsten har H. äfven i nyare tider lämnat stoff (se t. ex. Thorvaldsens relief å pl. VII till art. Bildhuggarkonst). A. M. A. Homeros' skola. Se Chios 2. Homeros' ättlingar. Se Homerider. Home rule [hå͡u'm rō'l], eng., "hemstyrelse", "själfstyrelse" (af home, hem, och rule, styra, regera), lösensordet för de irländska partigrupper inom brittiska parlamentet, som sträfva efter inrättandet af särskild regering och särskildt parlament för Irland. I början af 1870-talet organiserades den första af dessa grupper af I. Butt och J. Biggar, och sin glansperiod hade rörelsen under Ch. St. Parnells ledning. När Gladstone 1886 upptog detta de irländske nationalisternas önskemål på det liberala regeringsprogrammet, blef det gamla liberala partiets sprängning en följd däraf. — Termen home rule användes stundom äfven om yrkanden på ett större mått af lokal själfstyrelse åt Skottland och Wales samt om nyordnande af de brittiska koloniernas förhållande till moderlandet enligt samma grundsats. Jfr Gladstone, sp. 1260—61, och Irland, historia. V. S—g. Homerulers [hå͡u'm rō'ləs], eng., anhängare af home rule (se d. o.). Homerus. Se Homeros. Homestead [hå͡u'msted], ort i nordamerikanska staten Pennsylvania, vid Monongahela, 10 km. s. ö. om Pittsburg, har storartade stålverk, hvilka lämna i synnerhet stål- och nickelpansarplåtar. 12,554 inv. (1900). (J. F. N.) Homestead [hå͡u'msted], eng., egentl. egendom, bol, boningsplats (ty. heimstatt, sv. hemstad), urspr. i Förenta staterna uppkommen benämning på mindre jordegendomar, hvilka i odlingens och den jordbrukande familjeförsörjarens intresse gjorts till föremål för särskild skyddslagstiftning. I fråga om homestead-lagstiftningen bör man skilja mellan unionslagstiftningen rörande upplåtelse af unionens obrukade jord till nybyggare och de i flera af unionens stater antagna lagarna rörande viss jords fritagande från utmätning och tvångsförsäljning. Enligt homestead-lagen af 20 maj 1862 har hvarje amerikansk medborgare, som uppnått myndig ålder eller är familjeförsörjare, på vissa villkor erhållit rätt att af unionens jord få åt sig upplåten en areal af högst 160 acres mot skyldighet att där taga sin bostad och under 5 år egna sig åt det upplåtna jordstyckets uppodling. Efter denna tid, som under vissa förhållanden kan förkortas, erhåller nybyggaren, som ej får öfverlåta sin rätt till annan person, emot en billig inregistreringsafgift full eganderätt till detta sitt homestead och fastebref därpå; under mellantiden kan jorden ej tagas i mät för tidigare åsamkad skuld, men när full eganderätt vunnits, underställes homesteadinnehafvaren i detta hänseende den särskilda lagstiftning, som därom gäller i den stat, inom hvilken jorden är belägen. 1862 års lag hade föregåtts af en liflig agitation, åsyftande att hindra jordens samling i stora komplexer på få händer och att påskynda den ouppodlade jordens läggande under plogen. Den torde ha i hög grad främjat emigrationen till de västliga delarna af Förenta staterna och räknas som en af hufvudorsakerna till dessa trakters snabba uppodling och raska folkmängdstillväxt. Numera lär nästan all värdefull unionsjord af det slag lagen åsyftade ha upplåtits åt nybyggare. — Äldre och af allmännare omfattning är den homesteadlagstiftning, som inom de enskilda staterna inskränker den fria dispositionsrätten öfver den för familjens uppehälle erforderliga jorden. Dylika homestead and exemption laws finnas numera i nästan alla unionens stater och territorier. Den första antogs 1839 i Texas, som då var en oberoende republik. Enligt dessa lagar, som till innehållet växla rätt mycket i olika stater, förstås med homestead en jordegendom, vare sig den är nyuppodlad eller ej, som till viss grad fritagits från att kunna utmätas och exekutivt försäljas. Skyddet för det för gäldenärens existens allra nödvändigaste har alltså här utsträckts äfven till den jord han anses behöfva för att kunna lifnära sig som själfständig familjeförsörjande jordbrukare. Storleken af ett dylikt skyddadt homestead bestämmes olika i olika staters lagar, antingen genom stadgande af ett maximivärde (500 à 5,000, oftast 1,000 dollars) eller af en maximiareal (40 à 200 acres). På större farmer kan ett homestead afskiljas, hvarvid återstoden af egendomen är underkastad tvångsförsäljning med rätt för gäldenären till penningersättning för den skyddade delen, om af praktiska skäl försäljningen måste omfatta hela egendomen. Vid familjefaderns död plägar skyddet räcka till änkans frånfälle eller till dess det yngsta barnet uppnått myndig ålder. Homesteadinnehafvaren kan i de flesta stater endast under förutsättning af hustruns samtycke afhända sig denna sin egendom. Skyddet gäller ej mot tidigare ådragen skuld eller mot skuld, ådragen för egendomens förvärfvande, och endast i några få stater utgör en egendoms inregistrering som homestead absolut hinder för dess hypotisering. — I Canada har liknande lagstiftning företagits efter den amerikanskas mönster. Mot slutet af 1870-talet öfverfördes tanken på sådan lagstiftning till Europa, och där ha alltsedan dess systemets förtjänster och brister varit föremål för liflig diskussion. Bland "homestead-rörelsens" förkämpar i Tyskland märkas Rudolf Meyer, L. von Stein, O. Gierke och von Riepenhausen, i Österrike K. Peyrer von Heimstätt. Bismarck uttalade sig 1882 sympatiskt om utsträckning af jordbrukares icke utmätningsbara existensminimum till viss jord med åbyggnader och inventarier, och ett af Riepenhausen utarbetadt förslag till homesteadlag föranledde 1894 ett uttalande af tyska riksdagen om önskvärdheten af dylik lagstiftning. 1903 bragtes frågan där ånyo på tal af centern och de konservative. Med den amerikanska