praktisk jurist. Hans bekanta repertorium till Corpus juris civilis (1768) utgafs ånyo som "Hommel redivivus" 1858—59. Rld. Hommel, Fritz, tysk orientalist, f. 1854, 1885 e. o. och 1892 ord. professor i orientaliska språk vid Münchens universitet, har utgifvit bl. a. "Die äthiopische übersetzung des Physiologus" (1877), Die namen der säugetiere bei den südsemitischen völkern (1879), Die semitischen völker und sprachen, I (1881—83), Geschichte Babyloniens und Assyriens (1885—88), Der babylonische ursprung der ägyptischen kultur nachgewiesen (1892), Südarabische chrestomathie (Mineo-sabeisk grammatik, bibliografi, inskrifter och ordbok, 1893), Sumerische lesestücke (1894), Grundriss der geographie und geschichte des alten Orients, I (i I. v. Müllers "Handbuch der klassischen altertumswissenschaft"; 2:a uppl. 1904). Jfr Bezold, 3. K. V. Z. Homo, lat., människa, man. — H. alieni juris. Se Alieni juris homo. — H. diluvii testis, "människan, som bevittnade syndafloden". Se Andrias. — H. homini lupus, lat., den ena människan är ett vilddjur (eg. en ulf) mot den andra (ett stundom anfördt yttrande ur Plautus). — H. novus, lat., "ny person", hittills okänd, uppkomling. — H. proponit, sed Deus disponit, lat. (fr. L'homme propose et Dieu dispose), "människan spår, men Gud rår", gammalt ordspråk, som vunnit spridning i synnerhet genom Thomas a Kempis' "Imitatio Jesu Christi" (Kristi efterföljelse), där det förekommer (I, 19, 2). — H. sapiens L., människan (se d. o.). — H. sui juris. Se Sui juris homo. — H. sum, humani nihil a me alienum puto, lat., "jag är människa och anser intet mänskligt vara mig främmande". Uttrycket förekommer i Terentius' komedi "Heautontimorumenos" (akt I, sc. 1, v. 25). Homocerk (af grek. homos, lika, och kerkos, stjärt), zool. Se Fiskar, sp. 412. Homocinkonidin. Se Kina-alkaloider. Homocyklisk (af grek. homos, samma, och cyklos, ring) l. Isocyklisk (af grek. isos, lika), kem., en organisk förening med en eller flera slutna ringar, hvilkas led bildas uteslutande af kolatomer. Ojämförligt viktigast bland homocykliska ämnen äro de aromatiska föreningarna, nämligen bensol och dess derivat, samt kombinationer af flera bensolkärnor, såsom naftalin-, antracen-, fenantrengrupperna m. fl.; alla ringar i dessa ämnen äro sexledade. Betydligt mindre viktiga äro omättade homocykliska femringar, t. ex. cyklopentadien, hvarur det gula kolvätet fulven kan framställas. Till en särskild afdelning, de alicykliska föreningarna, har man sammanfört alla homocykliska ämnen, hvilkas aromatiska karaktär upphäfts genom fullständig eller partiell mättning af kolringens bindningar. Alicykliska föreningar spela en framstående roll som växtprodukter; de innefatta nämligen bl. a. terpener och kamferarter. H. E. Homodont. Se Tänder. Homodynam (af grek. homos, samma, och dynamis, kraft), bot. Se Heterodynam. Homodynami, biol., den homologi (se d. o.), som eger rum mellan de i djurkroppens längdaxel belägna organen, såsom kotorna hos ryggradsdjuren, segmenten hos leddjuren o. s. v. L—e. Homofokal (af grek. homos, samma, och lat. focus, härd), mat. Två kägelsnitt sägas vara homofokala, om de ha samma brännpunkter (foci). Två ytor af andra graden sägas vara homofokala, om deras principalsektioner ha samma brännpunkter. (I. F.) Homofon (af grek. homos, samma, och fone, ljud). 1. Mus., urspr. och egentligare, "likstämmig", om den grekiska musiken, där alla stämmor gingo i unison eller oktav; numera, "enstämmig", om en sats, där endast en stämma är hufvudstämman (melodiförande) och alla de andra ackompanjerande, i motsats mot polyfon, "flerstämmig", där alla stämmor äro lika själfständiga. Det homofona skrifsättet uppkom först omkr. 1600, betydligt senare än det polyfona. — 2. Språkv. Homofona kallas a) bokstäfver eller grupper af bokstäfver, som beteckna samma ljud, t. ex. q, k, c, eller stj, sk, sj, sch o. s. v. (sådana homofona bero på bristfällig ortografi); b) ord med samma uttal, men olika betydelse (och oftast olika ursprung), t. ex. så (verb), så (subst.), så (adv.); fara (verb), fara (subst.); värd (subst.), värd (adj.), värld (stafningen är naturligtvis likgiltig). Homofona finnas i alla språk och vålla sällan någon olägenhet, emedan sammanhanget visar deras betydelse. Att genom olika stafning skilja dem är onödigt och ur teoretisk synpunkt oriktigt samt har ingen annan betydelse än att försvåra ortografiens inlärande. Jfr Homonym och Polyfon. 1. A. L. 2. Lll. Homogami (af grek. homos, samma, och gamos, gifte), bot., kallas det förhållandet, att ståndare och pistill i en blomma samtidigt blifva befruktningsdugliga, hvarigenom befruktning med eget frömjöl kan ega rum. Jfr Dikogami. O. T. S. (G. L—m.) Homogen (af grek. homos, lika, och genos, slag), likartad. — Motsats: heterogen. — Homogenitet, egenskapen att vara likartad. 1. Mat. En funktion eller ekvation säges vara homogen med afseende på vissa däri ingående storheter, a, b, c, o. s. v., om alla termerna i funktionen eller ekvationen äro af samma gradtal i afseende på dessa storheter (med en terms gradtal menas här summan af exponenterna). Så är t. ex. ekvationen<br> <tab><tab>a³ + 3abc + a²b = 0<br> homogen i afseende på a, b, c, enär gradtalet öfverallt är 3. Om man i en homogen funktion af gradtalet n i stället för a, b, c, o. s. v. sätter ka, kb, kc o. s. v., så undergår den därigenom ingen annan förändring, än att hela funktionen blir multiplicerad med en faktor kⁿ. En homogen ekvation förblir genom samma förfaringssätt alldeles oförändrad. Så t. ex. blir ofvanstående ekvation därigenom<br> <tab><tab>k³a³ + 3ka . kb . kc + k² a² kb = 0<br> eller efter division med k³<br> <tab><tab>a³ + 3abc + a² b = 0,<br> hvilket just är den ursprungliga ekvationen. — Undersökningen af homogena funktioners och ekvationers allmänna egenskaper tillhör den högre algebran. Vid sådana matematiska kalkyler, där linjer ingå representerade, är homogeniteten ett nödvändigt villkor för en ekvations giltighet; detta villkor uttrycker nämligen algebraiskt det bekanta sakförhållandet att man ej kan addera en linje till en yta eller en yta till en solid figur, utan blott linje till linje, yta till yta o. s. v. Samma villkor gäller äfven vid matematikens alla tillämpningar på naturvetenskaperna och utgör en värdefull grundsats, med hvars hjälp man