förmyndares försäljning af omyndigs fasta egendom (22 kap. 3 § Ärfdabalken). Ifrågavarande benämning har emellertid icke vunnit burskap i svensk juridisk terminologi. E. K. Homologi (se Homolog), biol., likvärdighet i anatomiskt afseende hos olika varelsers organ. Ett bland de viktigaste stegen i den biologiska vetenskapens utveckling togs då man började att göra strängare skillnad på organets anatomiska och dess fysiologiska karaktär. Organ, som äro anatomiskt likvärdiga hos olika varelser, benämnas homologa: de kunna härledas det ena från det andra eller från en gemensam grundform. De organ åter, som ha samma eller motsvarande fysiologiska uppgift, således samma funktion hos olika djur, betecknas som analoga. Hos nära besläktade djur ha gifvetvis samma organ i allmänhet samma funktion, de äro både homologa och analoga. Emellertid kan det förekomma, att samma funktion utföres af i anatomiskt afseende olikvärdiga organ; således är respirationsorganet hos de högre ryggradsdjuren, lungan, ej homologt med detsamma (gälarna) hos de lägre ryggradsdjuren. De högre ryggradsdjurens lunga är däremot homolog, men ej analog med fiskarnas simblåsa. I den jämförande anatomiens uppgift ingår således såsom ett väsentligt moment, att hos de olika djurgrupperna uppsöka de homologa organen och följa de omdaningar dessa erfara därigenom, att de träda i andra lifsyttringars tjänst, d. v. s. äro underkastade funktionsväxling (se Descendensteori). L—e. Homolog nybildning, med. Se Homolog 4. Homologumena (grek., "erkända") kallas de af nya testamentets skrifter, hvilkas apostoliska auktoritet var inom den gamla kristna kyrkan allmänt erkänd. Som sådana räknades i slutet af 2:a årh. de fyra evangelierna, de tretton paulinska brefven, Petrus' 1:a och Johannes' 1:a bref samt Apostlagärningarna. Eusebius från Cæsarea (i 4:e årh.) betecknade dem i sin kyrkohistoria med namnet homologumena, under det han kallade de öfriga antilegomena (se d. o.), d. v. s. sådana, hvilkas äkthet var omtvistad. Men meningarna om, hvilka af N. T:s böcker man borde tillskrifva ett fullt anseende eller icke, voro under de första århundradena af den kristna tidräkningen mycket skiftande. Inom den västerländska kyrkan bestriddes länge (ända in i 4:e årh.) Hebréerbrefvets anseende som kanonisk skrift, inom den österländska Uppenbarelsebokens. I slutet af 4:e årh. antog den österländska kyrkan samtliga de katolska brefven och i 5:e årh. äfven Uppenbarelseboken som obestridt kanoniska. Skillnaden mellan homologumena och antilegomena förlorade då sin betydelse inom kyrkan. Först efter reformationen upptogs den ånyo. De äldre lutherska teologerna antogo som grundsats, att man i fråga om N. T:s skrifter skulle hämta bevisningsställena för den evangeliska kyrkans trosläror endast ur homologumena. Först 17:e årh:s lutherska ortodoxi betraktade åter, i likhet med den katolska teologien, alla N. T:s böcker utan åtskillnad som äkta och inspirerade. Jfr Bibelkanon. (J. P.) Homomikt (af grek. homos, samma), geol., säges ett konglomerat och en breccia vara, hvars bergartsfragment utgöras af en och samma bergart. E. E. Homonemeæ Fr. (af grek. homos, samma och nema, groddtråd), bot., den fjärde stora "provinsen" eller hufvudafdelningen af E. Fries' naturliga växtsystem, omfattande de lägsta växtklasserna, alger (lafvar) och svampar. O. T. S. (G. L—m.) Homonoia (grek., enighet), grek. myt., personifikation af endräkten, hvilken här och där dyrkades som gudinna (bl. a. i Olympia) samt afbildades i statyer och på mynt. En motsvarighet var romarnas Concordia (se d. o.). Homonym (af grek. homos, samma, och onyma, namn), språkv., lika ljudande, säges om ord, som uttalas lika, ehuru de ha olika betydelse och härledning (t. ex. sv. gärna och hjärna, väsen = varelse och väsen = buller). Jfr Homofon 2 och Synonym. — Homonymi, ljudlikhet, tvetydighet. — Homonymik, samling af homonymer. Homo proponit, sed Deus disponit. Se Homo. Homoptera, zool. Se Stritar. Homorgana språkljud (af grek. homos, samma, och organon, verktyg) kallas sådana språkljud, helst konsonanter, hvilkas "buller" åstadkommes af samma delar af talverktygen (samma "organ") eller på samma ställe i munnen. Så äro t. ex. p, b, m sinsemellan homorgana, likaså k, g, ng sinsemellan. Lll. Homoseister (af grek. homos, samma, och seistos, skakad). Se Jordskalf. Homosexualitet (grek. homos, samma, och lat. sexus, kön) l. Konträrsexualdrift, sexualdriftens abnorma riktning mot personer af samma kön. Det normala förhållandet kallas heterosexualitet (af grek. heteros, annan). Homosexualiteten är i allmänhet medfödd och måste betraktas som ett uttryck för en inom vederbörande persons släkt förefintlig nervös degeneration. Med afseende på dess utveckling och styrka är anmärkningsvärdt, att åtskilliga olikheter förefinnas, och växlingar från den svagaste dragning till den tydligast uttalade förkärlek för personer af samma kön förekomma. Äfven med afseende på det homosexuella begärets tillfredsställande förefinnas de största skiftningar från det platoniska svärmeriet till de gröfsta utsväfningar (pederasti, sodomi). De homosexuella tendenserna äro vanligen förenade med en allmän omvärdering af synpunkter, böjelser och intressen, som i något afseende sammanhänga med det sexuella lifvet, och det sexuella lifvets inflytande sträcker sig otvifvelaktigt längre än mången tror. På grund häraf äro vederbörandes smak och estetiska åskådning, tycken, sysselsättning och vanor ofta starkt påverkade af den homosexuella läggningen, utan att denna omständighet behöfver komma till medvetande. Det är därför icke sällan fallet, att homosexuella personer i uppförande, sätt att kläda sig, hållning och åtbörder ha något visst för sexuallifvets tendenser karakteristiskt. Homosexuella män ha sålunda understundom något feminint öfver hela sin personlighet och röja i sin smakriktning en viss kvinnlig esteticism, och hos de homosexuella kvinnorna kommer omedvetet den sexuella förnekelsen af det egna könet till uttryck i ett manligt sätt att kläda sig, manlig hållning, manliga intressen. Ibland tager sig det sexuella anlaget ett ännu tydligare uttryck i vederbörandes kroppsliga byggnad, som hos de homosexuella männen företer en viss formernas rundning och spädhet, hos de homosexuella kvinnorna manliga proportioner och hårdhet i linjerna, utan att