Hond. Se Hondius. Honda [å'nda]. 1. San Bartolommeo de H., stad i sydamerikanska republiken Colombia, dep. Tolima, vid vänstra stranden af Magdalenafloden, och vid foten af de fall (Salto de H.), vid hvilka sjöfarten upphör. Omkr. 5,000 inv. Omgifvet af berg på alla sidor har H. ett mycket hett klimat (29,5°). -- 2. Bahia H. (Bayahonda), hamnplats på Goajira-halfön i Colombia. Se Bahia Honda 2. 1. o. 2. J. F. N. <img l>

Hondekoeter [-kōter], Melchior de, holländsk målare, f. 1636 i Utrecht, d. 3 apr. 1695 i Amsterdam, härstammade från en brabantsk familj. Äfven hans farfader, Gillis (Aegidius) de H., som utvandrade från Antwerpen till Holland, var målare. Denne hade en dotter, Josina, som blef gift med målaren Weenix, och en son, Gijsbert, som var djurmålare och fader till Melchior. — Melchior fick sin första undervisning af fadern och blef sedan lärjunge af sin berömde onkel Weenix. Mellan 1659 och 1663 finnes han upptagen i registret öfver målarsamfundet i Haag, därefter var han verksam i Amsterdam till sin bortgång. Han inskränkte sin sfär till skildringen af fjäderfäets lif, helst de tama fåglarnas i hönsgården. Genom outtröttlig iakttagelse af naturen nådde han på detta trånga område ett verkligt mästerskap, och i afbildandet af hönsfåglarna når han stundom en obeskriflig prakt i koloriten. Därtill kommer, att han äfven med aktningsbjudande skicklighet förstår att behandla landskapet. Till hans mest berömda arbeten hör Den flytande fjädern, i Amsterdam. Sveriges nationalmuseum eger af honom en bild, framställande döda fåglar i en nisch. H. utförde äfven några raderingar. C. R. N.* Hondius (Hond), en holländsk kopparstickarsläkt, af hvars medlemmar i synnerhet de två med namnet Hendrik (H. d. ä., f. 1573, d. omkr. 1630, och H. d. y., f. omkr. 1588, d. 1658) voro framstående konstnärer, i synnerhet på porträttgravyrens område. De förväxlas ofta, emedan de hade nästan samma maner. Hondo [å'ndå], Rio, flod i Central-Amerika, uppstår genom sammanflödet af Rio Bravo i Guatemala och Booth River i Brittiska Honduras samt bildar gräns mellan sistnämnda land och Yukatan. 160 km. lång, däraf segelbar 100 km. Den utfaller i Chetumal-viken af Karibiska hafvet. J. F. N. Hondo ("hufvudland"), Honshiu ("hufvudö") l. Nippon, den största af de japanska öarna mellan 33° och 42° n. br. och 130°—142° ö. lgd, skild i n. från Yeso genom Tsugarusundet, i s. från Shikoku genom Linschotensundet och det japanska innanhafvet Setoutsi och från Kiushiu genom Suo-nadasundet. Kringliggande mindre öar äro Sado, Oki-gruppen, Avaji, Shichi-to-gruppen m. fl.; man räknar inalles 167. Hufvudön har en areal af 223,469,8 kvkm., biöarna, som administrativt höra dit, 1,216,8 kvkm., tillhopa 224,686,6 kvkm. Hufvudöns kustlängd är 7,675 km. Ön är delad i tre provinser Nord-, Central-och Syd-Nippon, hvilka sönderfalla i 34 ken. Folkmängden var (Boninöarnas inberäknad) 1903 35,460,542 pers. (158 inv. på 1 kvkm.). Se vidare Japan. J. F. N. Hondschoote [å̄dskå̄t], stad i franska dep. Nord (Flandern), nära belgiska gränsen vid H.-kanalen. 1,822 inv. (1901; som kommun 3,365 inv.). — H. var förr en betydlig ort med 20,000 inv. och stor klädesindustri. Där besegrade franske generalen Houchard 7 och 8 sept. 1793 engelsmännen under hertigen af York. J. F. N. d’Hondt, Victor, belgisk jurist, f. 1841 i Gent, d. 1901, var sedan 1885 professor i civilrätt vid universitetet där och har fäst sitt namn vid den s. k. d’Hondts regel, en vid de flesta proportionella valsystem tillämpad formel. Se därom Proportionella val. d’Hondts regel. Se d’Hondt. Honduras [sp. åndu'ras, eng. håndō'räs]. 1. Republik i Central-Amerika, mellan 13° 10′ och 16° 2′ n. br. samt 83° 11′ och 89° 25′ v. lgd. Det begränsas i n. och n. ö. af Hondurasbukten och Karibiska hafvet, i s. ö. och s. af Nicaragua, Fonsecaviken och Salvador samt i v. af Guatemala. 114,670 kvkm. (enl. andra 119,820 kvkm.). I Hondurasbukten ligga de fruktbara till H. hörande s. k. Bay-öarna; Roatan, Bonacca l. Guanaja, Utilla, Elena m. fl., och i Fonsecaviken öarna Tigre med hamnen Amapala (se d. o.), Conchaguita och Manguera. Med undantag af några sumpiga och osunda lågslätter vid norra och östra kusten, i synnerhet vid flodmynningarna, är större delen af H. ett 600—1,800 m. högt högland, uppfylldt af från Anderna utgående kedjor. Sydvästra H. är ett ungeruptivt bergland med regellös anordning af de slocknade kratrarna och torftig vegetation. De där förekommande bergarterna äro andesit, basalt, liparit och äfven porfyr. Bergen nå i allmänhet icke öfver 2,000 m.; den högsta toppen är Selaque (2,800 m.). En stor del af dessa västra berg afvattnas genom Rio Lempa, som flyter till Stilla hafvet. En egendomlighet för H:s bergland äro de små högslätter (valles), som ligga mellan bergen och bildats genom alluvial, eolisk och vulkanisk aflagring. Nordvästra H. är ett mesozoiskt bergland med flera kedjor och längst i n. det arkeiska Sierra del Espiritu Santo l. Omoabergen (2,100 m.). I mellersta H. ligga Comayaguas berg (600 m.), på hvilka upprinner Rio Choluteca, som i en stor båge åt ö. flyter ned till Fonsecaviken. Från västra delen af samma bergtrakt flyter Rio Humuyo, i sitt nedre lopp kallad Rio Ulua, hvars dal är den mest trafikerade vägen från östra kusten till den västra, i det att man där kan öfvergå Anderna i ett 853 m. högt pass. Längs dalen håller en järnväg på att byggas mellan Fonsecaviken och Puerto Cortez på norra kusten. Andra floder, som utflyta i Karibiska hafvet, äro Aguan (Roman), Rio Tinto (Negro), Patuca (Guayape) m. fl. Den största sjön är Lago Yojoa, 625 m. ö. h., 36 km. lång, 5—15 km. bred, i Rio Uluas källtrakter, hvarjämte i landets östligaste del ligger strandlagunen Caratasca. — Som endast en ringa del af H. hör till Andernas vulkanregion, äro