häftiga jordbäfningar där sällsynta. — Klimatet är, utom på de osunda kustslätterna, där medelårstemperaturen stiger till 26°, hälsosamt. Belize på kusten af Brittiska H. har i dec., som är den svalaste månaden, 23,6°, i aug. 28,1°, i årsmedium 26,2° (maximum 32,9°, minimum 15,4°). I det inre växlar temperaturen efter höjden öfver hafvet, men är lägre ö. om Anderna än på deras västra sluttning, en följd af de fuktiga atlantiska vindarnas inverkan. Nederbörden stiger i Belize till 2,000 mm. och i Tegucigalpa i höglandet till 1,200 mm. — Vegetationen är mycket växlande. Där blanda sig med hvarandra Syd-Amerikas palmer med Nord-Amerikas ekar och barrträd. Kusterna äro bevuxna med mangrove, akacior, mimosor och euforbiacéer samt träskväxter. Äfven kokospalmer, manzanilla (Hippomane mancinella) och jicaro (Crescentia cucurbitina) äro typiska för kustområdet. De lägre delarna af höglandet äro rika på sydamerikanska palmarter; särdeles karakteristisk är Attalea cohune, vidare kautschukträdet (Castilloa elastica), jakaranda, mahogny, kampeschträdet (Hæmatoxylon campecheanum) och andra nyttiga träd. I bergstrakterna möta ständigt gröna ekar och högre upp barrträd. Af odlade växter märkas kaffe, kakao, indigo, sockerrör, tobak, majs, oranger och bananer samt i mindre omfattning ris och yucca. — Djurvärlden är den för Central-Amerika egendomliga, hvilken utgör en blandning mellan Nord- och Syd-Amerikas, med öfvervikt för den senare. Jfr Central-Amerika. Invånarnas antal uppgafs 1905 till 500,136 (4 inv. på 1 kvkm.). Hvita af oblandad ras äro icke många; de s. k. ladinos äro blandningar af européer och indianskor. De utgöra majoriteten af befolkningen och karakteriseras som lata, okunniga, högfärdiga och opålitliga. Vid östra kusten bo flera indianstammar, hvilka äro kraftiga, lågvuxna och i allmänhet bofasta. Där bo ock omkr. 20,000 kariber, ättlingar af de 1796 af engelsmännen från S:t Vincent till ön Roatan flyttade infödingarna. I det inre finnes en märklig stam, leuka, som i äldre tider synes ha varit ett kulturfolk, som egt tempel, städer och goda vägar. — Folkskoleundervisningen är afgiftsfri, obligatorisk och religionslös; ett universitet finnes i Tegucigalpa, en rättsskola i Comayagua, och för sekundärundervisningen underhåller staten ett centralinstitut med europeiska lärare i Tegucigalpa och understödjer åtskilliga mellanskolor. Den romersk-katolska religionen är den härskande, men religionsfrihet är rådande. — Landets hufvudnäringar, jordbruk och bergsbruk, äro outvecklade, trots de rika naturtillgångarna, och H. står därför lägst bland de centralamerikanska staterna. De viktigaste odlade växterna äro ofvan nämnda. På malmer är landet mycket rikt; det hyser ock stenkol. Någon industri att tala om finnes icke. Exporten steg 1905—06 till ett värde af 10,37 mill. kr., däraf bananer för 3,76 mill. kr., malmer för 3 mill., ädla metaller för 1,3 mill., vidare kreatur, hudar och skinn, kokosnötter (390,000 kr.), gummi, kaffe (123,000 kr.) m. m. Importens värde var 9 mill. kr., hufvudsakligen bomullsvaror och näringsmedel. Större delen af den utländska handeln drifves med Förenta staterna (87 proc. af utförseln och 63 proc. af införseln). De viktigaste hamnarna äro Puerto Cortez och Trujillo vid den östra kusten och Amapala på den västra. 1905 anlände i utrikes fart 237 fartyg om 138,244 ton; den egna handelsflottan bestod af tre små ångbåtar och två segelfartyg om sammanlagdt 1,771 ton. — En järnväg håller på att byggas från Puerto Cortez till Fonsecaviken; af den voro 1906 92 km. färdiga; äfven från Tegucigalpa bygges en järnväg till Fonsecaviken. — 1906 funnos 268 postanstalter och 6,134 km. telegraflinjer. Telefoner finnas i hufvudstaden och några andra städer. — Det metriska mått- och viktsystemet antogs 1897, men vid sidan däraf begagnas det gamla spanska. Myntenhet blef 1879 silfverpeso (25 gr., 0,900 finhet) à 8 reales = 5 frcs. Enligt författningen (ändrad senast 1904) utöfvas regeringen af en af folket för 6 år vald president, som måste vara infödd och minst 30 år gammal. Han har absolut veto mot representationen. Vid hans sida stå 5 ministrar. Representationen är en kongress, bestående af 49 ledamöter (3 från hvarje departement och 1 från Bay-öarna), valda för 4 år enligt allmän rösträtt och omedelbart. Den samlas 60—90 dagar hvarje år. — H. är deladt i 16 departement. Finanserna befinna sig i följd af den allmänna korruptionen, inbördeskrigen och krigen med Guatemala, Salvador och på sista tiden med Nicaragua i ett bedröfligt skick. Inkomster och utgifter stego enligt staten för 1907—08 till 3,703,216 pesos i silfver; af inkomster härrörde öfver 2,8 mill. från tullar och monopol. Den utländska statsskulden var 1906 5,398,570 pd st, med obetalda räntor uppgående i juli 1908 till 22,097,697 pd st.; dessutom finnes en inländsk skuld, som 1906 steg till 3,125,993 papperspesos. — Hären rekryteras genom allmän värnplikt. Hvarje medborgare tillhör armén från sitt 21:a till sitt 35:e år och reserven till sitt 40:e. De aktiva trupperna utgjorde 1902 3,050 officerare och civila samt 47,622 man. Om flaggan se flaggkartan vid art. Flagga. Hufvudstad är Tegucigalpa. Historia. H:s kust upptäcktes af Columbus 1502, men togs först 1523 i besittning för Spaniens räkning samt upphöjdes 1790 till egen provins (Comayagua) under Guatemalas generalkapten. Sedan H. afkastat det spanska oket, slöt det sig 1823 till "De förenade staternas i Central-Amerika republik" (se Central-Amerika). Unionen upplöstes 1839, men det liberala partiet i H. gjorde flera gånger försök att ånyo bilda en förbundsrepublik af H. och grannstaterna Nicaragua och Salvador. Dessa försök ledde till ett olyckligt krig med Guatemala; men sedan presidenten Cabaños 1855 blifvit slagen och drifven i landsflykt, slöt hans efterträdare, general Guardiola, ett freds- och alliansfördrag med denna stat. Under Guardiola, hvilken för sin grymhet kallades "Central-Amerikas tiger", följde därefter sex års lugn i den yttre politiken; upprorsförsök saknades dock icke, och Guardiola föll 1862 offer för ett soldatuppror. Efter flera presidentombyten antog republiken i nov. 1865 en ny författning, som bestämde presidentens ämbetstid till fyra år, och som var gällande till 1880. Under denna tid fördes ett förhärjande krig med Guatemala och Salvador 1872—76. Inre revolutioner återkommo här liksom i de andra centralamerikanska republikerna ofta. Om de försök, som gjorts att