Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1071-1072 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Honorius ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intogo och plundrade Rom (410). Under tiden
var H. vid hofvet i Ravenna sysselsatt med att
mata höns — hans älsklingsnöje. 421 måste han
till medkejsare antaga fältherren Konstantius,
som hade äktat hans syster Placidia.
R. Tdh.

Kejsar Honorius, elfenbensrelief på en fornromersk diptyk (i katedralen i Aosta).

Honorius, påfvar. 1. H. I (625—638), af förnäm
kampanisk familj, sträfvade att på olika områden
fullfölja Gregorius den stores verk; därom vittna
hans intresse för kristendomens utbredning på de
brittiska öarna och hans sträfvan att återföra
de arianske langobarderna till kyrkan. I den
monoteletiska striden ställde han sig på
kejsar Heraklios’ ståndpunkt. På grund häraf
blef han fördömd på sjätte ekumeniska konsiliet
i Konstantinopel 681, och domen stadfästes 682 af
påfven Leo II och äfven af följande påfvar. Denna
för ofelbarhetsläran synnerligen obekväma episod
har gifvit upphof till en vidlyftig litteratur,
i hvilken lärans försvarare på olika sätt sökt
öfverkomma svårigheten. Särskildt aktuell var
frågan om H:s kätteri på Vatikankonsiliet
1870, hvarvid inlägg gjordes af bl. a. Hefele
("Causa Honorii Papæ", 1870).

2. H. (II) — förut biskop
Cadalus af Parma — uppsattes 1061 af tyska
och lombardiska biskopar, af kejsarinnan
Agnes samlade till Basel, som motpåfve mot
Alexander II (se d. o.), men understöddes ej med
tillräcklig kraft af sitt parti, som störtades
af ärkebiskop Anno, och lyckades icke
blifva erkänd på den synod i Augsburg (1062),
där frågan företogs till afgörande.
1064 blef Alexander definitivt erkänd
på ett konsilium i Mantua. H. dog vid
årsskiftet 1071—72.

3. H. II (1124—30) gjordes af Paschalis II till
kardinalbiskop af Ostia, följde Gelasius II i hans
landsflykt till Frankrike, erhöll af Calixtus
II de viktigaste uppdrag, bl. a. att föra de
underhandlingar, som ledde till konkordatet i
Worms, blef 1124 påfve och stod i det vänligaste
förhållande till kejsar Lothar.

4. H. III (1216—27), hette eg. Cencius
Savelli, blef påfvestolens camerarius och
upplade som sådan den berömda Liber censuum,
katolska kyrkans räntebok. 1191 blef han
kardinal. Hans pontifikat behärskas i hög grad
af korstågstanken. Det tåg, som konung Andreas
af Ungern 1217 företog mot Egypten, ledde
emellertid ej till något, och H. försökte sedan
förmå kejsar Fredrik II att företaga ett redan
till Innocentius III utlofvadt korståg till
Palestina, hvilket kejsaren emellertid trots
den förbindelse han afgifvit genom fördraget i
San Germano 1225 lyckades uppskjuta öfver H:s
lifstid. I afseende på albigenserna fullföljde
H. sin företrädares politik, utan att likväl få
upplefva stridens afslutning. Båda de förnämsta
tiggarordnarna fingo H:s sanktion.

5. H. IV (1285—87) hette ursprungligen Jacopo
Savelli och blef 1261 kardinal. Han sökte stärka
det tyska konungadömet och intog gentemot
staden Roms och Kyrkostatens befolkning
en klokt tillmötesgående hållning. Litt.:
J. Langen, "Geschichte der römischen kirche
von Leo I. bis Nikolaus I." (1885), Hauck,
"Kirchengeschichte Deutschlands", III (1894),
J. Langen, "Geschichte der römischen kirche von
Gregor VII. bis Innocenz III." (1892), Clausen,
"Papst Honorius III." (1895), Fabre, "Étude
sur le Liber censuum de l’Église" (1892),
och Pawlicki, "Papst Honorius IV" (1896).
T. H—r.

Honos l. Honor, lat., heder, ära;
romersk gudomlighet, som vanligen dyrkades
i förening med gudomligheten Virtus
(hjältemodet). Båda hade i Rom tempel.
R. Tdh.

Honourable [ånrəbl], eng. (förk. Hon.),
"hedervärd", "välboren", titel för yngre söner
af en earl, för alla barn af en viscount eller
baron, för underhusets medlemmar samt för
vissa ämbetsmän. Most honourable [må͡u’st],
"högvälboren", titel för en marquess. Right
honourable [ra͡i’t], "högvälboren", titel för
hvarje earl, viscount och baron, alla barn af
en duke eller marquess, äldste sonen samt alla
döttrarna af en earl, alla medlemmar af privy
council samt för Londons lordmayor m. fl. högre
funktionärer.

Honours degree [å’nəṡ digrī’], eng. (af honour,
heder), "hedersgrad", svårare bachelorexamen vid
engelska universitet. Se Class-man. — Honours
man [å’nəṡ mä’n], eng., vid engelska universitet
detsamma som class-man (se d. o.).

Honplanta, bot. Se Honblomma.

Honshiu [-ʃiu]. Se Hondo.

Honstadium, bot. En dikogam blomma (se
Dikogami) säges befinna sig i honstadium,
när pistillernas märken äro utvecklade.
G. L—m.

Hont, ungerskt komitat vid Donau, n. om
Budapest. 2,634 kvkm. 130,641 inv. (1900),
hvaraf 54 proc. ungrare, 40 proc. slovaker
och 5 proc. tyskar. Hufvudsakligen bergland,
som i n. i Selmeczbánya-bergen går till 1,011
m. höjd (Szitnya) och i Börzsöny-bergen i
s. till 939 m. Ett ganska fruktbart slättland
ligger kring Ipoly, som genom komitatets södra
del flyter till Donau. Jordbruk, utmärkt vin,
boskapsskötsel, rika grufvor, som gifva guld,
silfver (Selmeczbánya och Bélabánya), järn,
koppar och bly. Hufvudstad är Ipolyság,
men den största staden Selmeczbánya.
K. B. W.

Hont (De Hont) l. Wester-Schelde, den sydligaste
af Scheldes mynningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>