Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Honorius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rumsvärme. Ur kakorna uttagen honung stelnar
efter någon tid, olika efter konsistens,
honungssort och temperatur. Det är drufsockret
(dextrosen) i densamma som kristalliserar, medan
fruktsockret (levulosen) icke kristalliserar. Af
proportionen mellan dem samt af vattenhalten
och möjligen äfven af andra orsaker beror den
stelnade massans fasthet. Stelnad honung kan
åter göras flytande genom försiktig uppvärmning
(40°—60°) under någon tid. Högre värmegrad
förändrar honungens sammansättning. Honungen
begagnas som läkemedel (se nedan). Äfven
honungens näringsvärde borde mera allmänt
uppskattas. Allt socker (och hit kan ju äfven
hänföras den stärkelse, som vi förtära) måste
i vår kropp först förvandlas till invertsocker,
innan det kan af kroppen assimileras. Vid mindre
god matsmältning bildas därvid ofta abnorma
och skadliga jäsningsprodukter. Honungens
invertsocker däremot kan direkt assimileras. I
hem, dit kunskapen härom inträngt, vill man icke
gärna sakna honungen på frukost- och teborden.
Af "Sveriges officiella statistik" framgår, att
den inhemska honungsproduktionen långt ifrån
räcker att fylla våra behof: år 1903 infördes
31,939 kg., 1904 31,545, 1905 34,195, 1906 27,357
och 1907 57,609 kg. En icke obetydlig del däraf
kommer från andra sidan Atlanten (Kalifornien,
Cuba, Chile o. s. v.). Honungsförfalskningar och
efterapningar äro ingalunda sällsynta. Äldre
tiders klumpiga förfalskningar med mjöl,
stärkelse, dextrin, rörsocker, sockermelass
o. s. v. torde väl numera knappast förekomma,
emedan de med våra hjälpmedel äro lätta
att upptäcka. Svåra att påvisa äro däremot
inblandning af stärkelsesirap (glukos) och med
konst framställdt invertsocker. Som förfalskad
vara bör äfven betecknas af bina indragen och
bearbetad sockerlösning, om den finnes i nämnvärd
mängd och kan tillskrifvas biodlarens slarf eller
svekfulla afsikt. Förfalskad honung och konsthonung
tillverkas i betydande mängder. I länder
med stränga lagar för handel med näringsmedel är
väl deras afsättning inom landet förbjuden, men
ingalunda deras tillverkning och utförsel. 1907,
första året då vår nya tulltaxa tillämpades,
infördes till Sverige 6,277 kg. konsthonung
eller öfver 10 proc. af hela vår honungsimport.
Renad honung (lat. mel depuratum) beredes
enligt Sv. farmakopén därigenom, att man späder
ut honung med vatten, renar den med utfälldt
lerjordshydrat (erhållet därigenom, att man
fäller en lösning af alun med ammoniak),
filtrerar samt afdunstar vätskan, tills den
erhåller en eg. v. af 1,32—1,34. Renad honung
bör vara klar, gul eller gulbrun samt med
vatten eller sprit ge klara blandningar. Honung
anlitas ofta af dem, som lida af bröstkatarrer
("hosta och heshet"). Dess verkan är
uppmjukande, lenande, närande och, i större dos,
afförande. Blandad med mjöl, ägg-gula och matolja
har honung nyttjats som ett uppmjukande husmedel
å bölder och inflammatoriska svullnader (börjande
bröstbölder o. d.). Genom giftiga beståndsdelar
ur vissa växter ha några slag af honung visat
skadliga verkningar, så företrädesvis vara
från Brasilien och Argentina. — Om honungens
betydelse, tillgång på densamma och bruk i
Sverige i äldre tider se Biskötsel, sp. 490—491.
Öbg. C. G. S.
Honungsbin, Apis, zool., släkte af
samhällsbildande bin (se Sociala bin), till hvilket
bl. a. vårt tambi (se Bi) hör. Utom detta,
som åtminstone som husdjur förekommer i alla
världsdelar, känner man fyra (enl. somliga
författare ända till åtta) andra arter, som
alla tillhöra Gamla världen. Ett för alla
arterna gemensamt drag är, att cellerna byggas
uteslutande af vax, som afsöndras mellan
bakkroppens bukleder. Nödvändigheten att
hushålla med det sålunda ej i obegränsad mängd
tillgängliga byggnadsmaterialet har framtvingat
uppkomsten af de för släktet utmärkande, lodrätt
hängande, tvåsidiga kakorna, där sidoväggarna
äro gemensamma för närliggande och bottnarna
för motstående celler. Såväl härigenom som
däri att larvcellerna lämnas öppna för att
tillåta arbetarna att mata larverna under
uppväxttiden skiljer sig släktet från andra
samhällsbildande bin (jfr Humlor och Meliponinæ).
I öfrigt visa arterna olika stadier i
samhällsutvecklingen. Den största och i fråga
om samhällsbildningen troligen ursprungligaste
arten, A. dorsata, förekommer i Indien och
bygger blott en enda, fritt på en trädgren
eller ett utsprång på en klippa eller en byggnad
hängande cellkaka, hvars alla celler äro lika
till storlek och form, så att arbetare, visar och
drönare uppstå i samma slags celler. Då födan
börjar tryta i trakten, bryter hela samhället
upp och uppsöker en lämpligare boplats. På samma
sätt bygger släktets minsta art, den likaledes
indiska A. florea, som dock däri afviker
från föregående art, att den bygger stora
drönarceller, ehuru af den vanliga sexkantiga
formen, samt oregelbundet aflånga, vid kanten
af kakorna i lodrät ställning och med mynningen
nedåt fästa celler åt visen. Så göra också
A. indica och vårt tambi, A. mellifica, hvilka
dock, i samband med sitt val af byggnadsplats
i ihåliga träd eller i klipprämnor, bygga
flera, parallellt bredvid hvarandra upphängda
kakor. Åtminstone om A. indica känner man, att
svärmningssättet är detsamma som hos tambiet (se
Bi), d. v. s. att stridigheter mellan den gamla
och de nykläckta visarna föranleda den förra
att flyga bort med försvärmen och lämna sina
döttrar i okvald besittning af det gamla hemmet.
G. A—z.
Honungsbjörn, zool. Se Veckelbjörnen.
Honungsblomma, bot., en sådan insektblomma,
som innehåller honung. Jfr Pollenblomma.
Honungsblomster, bot., namn på Herminium
monorchis L.
Honungsdagg, bot., den sötaktiga,
klibbiga vätska, som ofta förekommer å
blad, t. ex. af lind och lönn, och äfven
andra växtdelar. Den är en afsöndring af
bladlöss, hvilka frambringa en sötaktig saft,
som begärligt fortäres af myror. Honungsdagg
kallas äfven det sötaktiga, tjockflytande
slem, som afsöndras ur sådana rågblommor, som
äro angripna af mjöldrygsvampens, Claviceps
purpurea Tul., konidiestadium. Allmogen säger,
att sådana rågax "rinna". Jfr Claviceps och
Sotdagg.
O. T. S. (G. L—m.)
Honungsgrop, bot. Se Honungskörtel.
Honungsgräflingen, zool. Se Honungsgräflingsläktet.
Honungsgräflingsläktet, Mellivora, zool., ett
till mårdfamiljen, Mustelidæ, inom rofdjurens
ordn. bland däggdjuren hörande släkte, hvars enda
art har kort nos och kort svans, klumpig kropp
med bred och platt rygg, små öron, som knappt
höja sig öfver fällen, korta och starka ben,
nakna fotsulor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
