Icones plantarum (10 bd, 1837—54), Genera filicum (1842), Species filicum (5 bd, 1846—64) och The british ferns (1861—62). Dessutom redigerade han "Botanical miscellany" (1830—33), "Journal of botany" (1834—42), "The London journal of botany" (1842—48) samt "Journal of botany and Kew garden miscellany" (1849—57). Han blef led. af sv. Vet. akad. 1833 och Vet. soc. i Uppsala 1847. — 2. Sir Joseph Dalton H., den föregåendes son, f. 30 juni 1817 i Halesworth (Suffolk), medföljde 1839—43, som läkare och botanist, kapten James Ross på dennes expedition till Södra ishafvet och offentliggjorde sina studier öfver dessa trakters flora i Flora antarctica (1844—47). 1847 företog han en forskningsfärd till Ostindien, från hvilken han med rika samlingar återvände 1851. Resultaten af denna resa nedlade han i Himalayan journals (2 bd, 1854) och i flera rent vetenskapliga afhandlingar: The rhododendrons of Sikkim Himalaya (3 bd, 1849—51), Illustrations of Himalayan plants (1855) m. fl. 1855 anställdes han som biträdande direktor vid Kew garden och var 1865—85 dess föreståndare. Till Marokko gjorde han 1871 en botanisk resa, hvarvid han besteg Atlasbergens topp. Utom ofvannämnda skrifter må bland hans större arbeten nämnas Flora Novæ Zelandiæ (1853—55), Flora Tasmaniæ (1855—60), The students flora of the british islands (1870; 3:e uppl. 1884) och Flora of british India (7 bd, 1875—97). I förening med G. Bentham (se denne) utgaf han det berömda systematiska arbetet Genera plantarum (1862—83). H. har fortsatt faderns planschverk "Curtis' Botanical magazine" (39 bd, 1865—1904) och "Icones plantarum" (10 bd, 1871—90), båda ännu fortgående. H. är led. af sv. Vet. akad. (1862) och Vet. soc. i Uppsala (1865) samt blef vid Linnéjubileet 1907 förste (och hittills ende) innehafvare af Vet. akad:s nypräglade Linnémedalj. T. K.

Hooker [hu'ke], Joseph, nordamerikansk general, f. 13 nov. 1814 i Hadley, Massachusetts, d. 31 okt. 1879 i Garden city, New York, deltog 1846—48 i mexikanska kriget, under hvilket han avancerade till öfverstelöjtnant, men tog 1853 afsked ur krigstjänsten. Vid inbördeskrigets utbrott 1861 erbjöd han dock Nordstaterna sin tjänst, blef s. å. brigadgeneral och 1862 generalmajor vid de frivillige i Potomac-armén samt deltog med sådan tapperhet i denna armés strider, att han af soldaterna vanligen kallades "Fighting Joe" (Den fäktande Josef). Efter general Burnsides nederlag vid Fredericksburg (13 dec. 1862) utnämndes H. till hans efterträdare i befälet öfver Potomac-armén (25 jan. 1863), men han motsvarade som sådan ej förväntningarna: han blef af Lee slagen vid Chancellorsville och Fredericksburg (maj s. å.), begärde kort därpå afsked och ersattes (juni) af general Meade. H. erhöll sedan (sept.) kommandot öfver den till Cumberland-armén hörande 20:e armékåren och kämpade under Grant vid Chattanooga (nov. s. å.). Därefter följde han sin nye chef, Sherman, på tåget mot det befästa Atlanta. 1865 blef H. generalmajor i den reguljära armén, och 1868 lämnade han den aktiva tjänsten. De sista åren af sitt lif tillbragte han i trakten af New York. Han var en tapper soldat och skicklig organisatör, men förmådde, bl. a. till följd af alltför stor själfsäkerhet, ej fylla de kraf, som ställas på en högste befälhafvare. (V. S—g.) Hoopah. Se Hupah. Hoops [hå̄ps], Johannes, tysk filolog, f. 1865, filos. doktor 1889, vardt 1894 e. o. professor i Tübingen och är sedan 1901 ord. professor i engelsk filologi i Heidelberg. H. har skrifvit Die altenglischen pflanzennamen (1889), Keats' jugend und jugendgedichte (1895) och Waldbäume und kulturpflanzen im germanischen altertum (1905), utgifvit arbeten af Keats, flera moderna och äldre arbeten i öfv. från engelskan och redigerar "Englische textbibliotek" (från 1898), "Englische studien" (från 1899) och "Anglistische forschungen" (från 1900). Hoorn [hårn]. 1. Stad i nederländska prov. Nord-Holland, n. ö. om Amsterdam, vid en vik af Zuiderzee (kallad Hoornscher hop), som bildar en god hamn. 10,647 inv. (1900). Stadens forna vallar ha nedrifvits eller förvandlats till promenader. Under 16:e och 17:e årh. dref H. en vidsträckt utrikes handel, men denna har nu i det närmaste upphört. Omsättningen med orter inom landet är dock ännu ganska stor, särskildt med boskap och ost. Sågar, cigarrfabriker och båtbyggeri äro de förnämsta industriella inrättningarna. — 2. Kap H., Syd-Amerikas sydligaste punkt, en till Eldslandets arkipelag (se Eldslandet) hörande, 424 m. hög klippa (under 55° 58′ 50″ s. br.), som kringseglades 1616 af Le Maire och W. Schouten från ofvannämnda holländska stad och af dem uppkallades efter densamma. — Falska Kap H., den n. v. om Kap H. liggande sydligaste spetsen af Hoste-ön. (J. F. N.) <img l>

Hoorn [holländskt uttal hå̄rn], Johan von, förlossningskonstens grundläggare i Sverige, f. i febr. 1662 i Stockholm, d. där 11 juni 1724, son af Johan van H., en 1631 till Stockholm inkommen holländsk köpman, studerade medicin 1681—90, hufvudsakligen i Leiden, Amsterdam och (sept. 1687—april 1689) Paris. På sistnämnda ställe förskaffade han sig sin förnämsta praktiska utbildning i "den naturliga förlossningen" genom att, mot kontant betalning till patienterna, följa en jordegumma, m:me Allegrain, på förlossningar i fattigkvarteren kring en af Paris' stadsportar, och hos en af Paris' "jordmästare", Le Frad, lärde han sig "den onaturliga förlossningen". 1690 promoverades H. till med. doktor i Leiden, efter att ha ventilerat en afh. Departu præternaturali, en framställning af den förlossningsoperation, som kallas vändning och