spjälor, på hvilket flockarna för hand måste utbredas. G. A. W.

Fig. 2.

Hoppe-Seyler [-sä'j-], Ernst Felix Immanuel, tysk fysiolog, kemist, f. 26 dec. 1825 i Freiburg, d. 10 aug. 1895, blef med. doktor i Berlin 1850, idkade till en början medicinsk praktik, men egnade sig snart helt åt vetenskaplig forskning, var från 1856 assistent för patologisk kemi vid Virchows patologiska anstalt i Berlin, blef 1861 professor i tillämpad kemi i Tübingen och kallades 1872 till professor i fysiologisk kemi i Strassburg. H. var en af den nyare fysiologiska kemiens grundläggare, och han har genom sina många arbeten kastat ljus öfver de flesta af de spörsmål, som föreligga den fysiologiska kemien. Därjämte var han en mycket framstående lärare och utöfvade äfven genom sina läroböcker: Handbuch der physiologisch- und pathologisch-chemischen analyse (1858; 8:e uppl., utg. af Thierfelder, 1909) och Physiologische chemie (1877—81) samt den af honom 1877 uppsatta "Zeitschrift für physiologische chemie" ett betydande inflytande på sin vetenskaps utveckling. R. T—dt. Hoppets här, efter de i England och Amerika bildade nykterhetsföreningarna Bands of hope gemensamt namn på den anslutning till nykterhetsrörelsen, som i Sverige framkallades af amerikanen Eli Johnsson 1876. Denne höll då talrikt besökta nykterhetsföredrag i flera af de större städerna, där hundratals personer afgåfvo löfte om hel afhållsamhet från alla slags rusdrycker; nykterhetsföreningar uppstodo i hundratal öfverallt i landet, men deras organisation synes ha varit tämligen löslig. Särskildt inom de frikyrkliga samfunden blef "Hoppets härs" verksamhet af stor betydelse. Då godtemplarorden och blåbandsföreningarna under 1880-talet började arbeta för nykterhetssaken, upplöstes den ena efter den andra af de föreningar, som tillhört Hoppets här, och dess medlemmar ingingo i det ena eller det andra af dessa bättre organiserade sällskap. Utan tvifvel hade dock Hoppets här genom sitt nitiska arbete i form af möten, föredrag, tidningar ("Nykterhetskämpen" m. fl.) och skrifter beredt vägen för senare tiders nykterhetsverksamhet. Hoppets här kallas f. n. vissa ungdomsföreningar, som äro sammanslutna med några af de stora nykterhetssällskapen. C—th. Hoppfoting, zool. Se Loppkräftor. Hopplåda. Se Fiskredskap, sp. 453. Hoppman, krigsv. Se Hauptmann. Hoppner [hå'pnə], John, engelsk målare, f. 1758, d. 1810, studerade vid akademien i London från 1775, vann 1782 medalj för Scen ur Kung Lear, målade landskap, men öfvergick snart till porträtt, slöt sig först till Reynolds och blef Lawrences främste medtäflare som den förnäma världens porträttör. I synnerhet blef han omtyckt genom sina smakfulla och känsliga damporträtt. H. är väl representerad i nationalgalleriet, Tategalleriet, Wallacemuseet i London och i engelska privatgallerier. Äfven i Louvre finnas arbeten af honom. G—g N. Hoppning, sportt. Vid hoppning till fots skiljer man särskildt på s. k. längdhopp, höjdhopp och stafhopp. Vid ridning öfver hinder är galopp den gångart, hvari hästen lättast hoppar öfver hinder, men hinder skola äfven kunna tagas i skridt och traf samt från stället. Ett hopp öfver hinder kan indelas i: satsen, förflyttningen och nedsprånget. Se Hinder. B. C—m.

Fig. 1—4. Ridning öfver hinder i galopp. 1 satsen, 2 och 3 förflyttningen, 4 nedsprånget.