1851—56 tjänstgjorde han som sekreterare i de fyra kommittéerna för ny kyrkolag, psalmbok, katekes och handbok samt var vid landtdagarna 1863—64 och 1867 prästeståndets sekreterare. Vid landtdagarna 1872 och 1877—78 utöfvade han inom prästeståndet mycket inflytande, och vid 1882 års landtdag intog han talmansstolen i sitt stånd. 1877 valdes han till ordförande i allmänna besvärsutskottet, och 1879—80 var han ordförande i den stora finska skolkommittén. 1848—52 redigerade H. "Åbo tidningar". Dessutom utgaf han Åbo erkestifts matrikel (1854), Den finska kyrkans barndopsritual (1860, specimen för teol. doktorsgrad), Statistisk och biografisk matrikel öfver församlingarna och presterskapet i Finland (1873) m. m. (T. C.) Hornborga, socken i Skaraborgs län, Gudhems härad. 1,698 har. 316 inv. (1908). Annex till Broddetorp, Skara stift, Billings kontrakt. Hornborgasjön, insjö i Skaraborgs län, Gudhems och Valle härad, på västra gränsen af Hornborga socken, 356 m. ö. h. Längden är omkr. 11 km., bredden 2,7 km., arealen 2,970 har. Stränderna äro delvis mycket sanka och jämte sjön hemvist för ett rikt djurlif. Genom sjön flyter västerut Flia-ån, ett tillflöde till Lidan. Såväl för att förebygga de ständigt återkommande öfversvämningarna, som förorsaka betydlig skada på de odlade fälten kring sjön, som ock för att sänka grundvattnet, så att en mera rationell brukning må kunna bedrifvas på de mera lågländta trakterna, har man föranstaltat flera sänkningsföretag, såsom 1803, 1848—52 och 1874—77, utan att de lämnat afsevärda resultat. Ett nytt förslag till sänkning uppgjordes 1899—1902, enligt hvilket 2,822 har vattensjuk mark skulle torrläggas till ett beräknadt värde af omkr. 434,000 kr., och detta arbete har sedan dess pågått. Hornborgs slott, borglämning i Kville socken, Bohuslän, grundlades enligt sägnen af en småkonung Horne, hvars graf visas å den närbelägna Hornön. Namnet H. förekommer redan omkr. 1138 i Inge Haraldssons saga. Borgen skall sedan ha förstörts och åter uppbyggts 1218, men under tiden utgjorde stället, där borgen stått, samlingsplats för Bohusläns (Vikens) inbyggare vid deras öfverläggningar. På Hornborga ting utropades Håkan Håkansson till norsk konung, 1217. Man känner icke, när borgen andra gången ödelades. Den var belägen vid ett sund midt emot Hombergsön å en hög klippa, som åt landsidan, där den skyddas af en trång dal, har flera terrasslika afsatser. Platån omges af en mäktig jordvall, inom hvilken man finner svaga spår af byggnader samt en cistern i klippan, hvilken aldrig saknar vatten. Äfven å bergets afsatser mot landsidan samt i klyftorna finnas lämningar af murar och jordfyllnader. B. S.* Hornbæk, danskt fiskeläge på norra kusten af Själland, vid Kattegatt, som där bildar Hornbæk-bukten. H. är förenadt med Hellebæk till en socken, men hör eljest till Tikjöbs kommun. Sedan 1906 går järnväg från Helsingör till H. — H. plantage är bekant för sin skönhet, med en rad klitter främst ut mot hafvet. E. Ebg. Horndal, bruksegendom i Kopparbergs och Gäfleborgs län, omfattar H:s järnbruk, i By socken, vid H:s station å Norra stambanan, bestående af 13 lancashirehärdar och 1 martinugn, Näs två masugnar, stångjärnshammare och valsverk, i By socken, vid Näs järnvägsstation å Näs—Morshyttans järnväg samt skogs- och landtegendomar i By och Husby socknar af Kopparbergs län samt Öster-Färnebo och Torsåkers socknar i Gäfleborgs län, med en ytvidd af omkr. 13,000 har. Tillverkningen uppgick 1907 till 12,400 ton smidestackjärn, 2,860 ton martintackjärn, 10,000 ton lancashiresmältstycken, 10,800 ton martingöt och 16,000 ton stångjärn och stål, hvarjämte bolaget drifver sågverks- och kvarnrörelse. Taxeringsvärdet å bolagets fastigheter var 1905 2,841,900 kr., däraf 907,900 kr. för jordbruksfastighet. Järntillverkningen vid H. och Näs sysselsatte 1907 närmare 500 arbetare, och det köpingsliknande samhället vid H. hade 1900 1,186 inv. H:s bruk anlades 1650 af myntmästaren Is. Koch, adlad Cronström, och privilegierades 1652 jämte Valla masugn. Ur Cronströmska familjens ego öfvergingo verken omkr. 1750 genom arf till en stor mängd delegare, hvilkas arfvingar 1861 sålde dem till grosshandlaren J. Michaeli och brukspatronen F. Bergendal. Dessa sålde dem 1873 till ett bolag, Horndals järnverks aktiebolag (stadfäst 1872, aktiekapital 2 mill. kr.), som ännu (1909) eger dem. Th. N—m.* Horne [hårne], Johannes van, holländsk läkare, f. 1621 i Amsterdam, d. 1670, erhöll 1651 tillstånd att i Leiden hålla anatomiska demonstrationer, blef sedan e. o. och 1653 ord. professor i anatomi och kirurgi där. H. var en utmärkt lärare och en framstående författare. Bland hans skrifter märkas Microcosmos seu brevis manuductio ad historiam corporis humani (1660, många uppl.), Microtechne, id est brevissimus chirurgiæ methodus (1663, flera uppl.) och Observationes anatomico-medicæ (1674). Om H:s förhållande till svenska studerande se E. Wrangel, "Sveriges litterära förbindelser med Holland" (1897). R. T—dt. Horne [hå̄'n], Richard Henry (Hengist), engelsk skriftställare, f. 1803, d. 1884, deltog i spansk-mexikanska kriget på Mexicos sida, hvarefter han egnade sig åt litteraturen (sorgespel m. m., eposet Orion, 1843, många uppl.). 1852—69 bodde han i Australien som kronans kommissarie. Elizabeth Barrett Brownings bref till H. utgåfvos 1876 i 2 bd. Horneburg [hårne-], förr stad på Bremens område. Vid H. tillbakaslogos svenskarna under Lohausen af Pappenheim i april 1632. I okt. 1675 intogs H. af de allierade. L. W:son M. Horneland, halfö i sydvästra delen af Fyn, backig och skoglös, mellan Faaborgfjorden och Helnæs- l. Hornebukten, utgör Horne socken med 2,718 inv. (1906). Kyrkan är en af Danmarks 7 rundkyrkor. På H. ligger hufvudgården Hvedholm (se Brahesminde). E. Ebg. Hornelen (fno. Smalsarhorn), en 915 m. hög, brant klippa på östra sidan af ön Bremanger, i Nordre Bergenhus amt, i Norge. Den besjöngs på 1700-talet af bröderna Frimann. O. A. Ö. Hornellsville [hå̄'nelṡvil], stad i nordamerikanska staten New York, vid Canisteo. 11,918 inv. (1900). Järnvägsknut. Järnvägsverkstäder. J. F. N. Hornem., vid växtnamn förkortning för danske botanisten J. W. Hornemann (se d. o.). Horneman [hå'rne-]. 1. Klaus Frees H., dansk teolog, f. 1751, d. 1830 som professor (sedan 1776) i teologi vid Köpenhamns universitet, var en af