rationalismens förkämpar i slutet af 18:e årh. Han tillät sig att i sina föreläsningar för blifvande präster skämta med berättelserna om Jesu underverk, men fick likväl 1822 biskops rang. — 2. Kristian H., den föregåendes kusin, dansk filosof, f. 1759, d. 1793, var den förste, som i Danmark gjorde Kants filosofi känd, i det han, hemkommen från en utländsk resa (1791), började föreläsa öfver Kants "Kritik der reinen vernunft". Postumt utgåfvos K. H:s efterladte philosophiske skrifter (1795; ty. öfv.). 1 o. 2. C. R.* Horneman [hå'rne-]. 1. Kristian H., dansk målare, f. 1765 i Köpenhamn, d. 1844, studerade vid konstakademien därstädes, utbildade sig under en sextonårig vistelse i utlandet till en skicklig och ansedd miniatyrmålare. 1805 blef han medlem af konstakademien. — 2. Johan Ole Emil H., den föregåendes son, dansk tonsättare, f. 1809 i Köpenhamn, d. där 1870, öppnade 1844 där en musikhandel (sedermera "H. & Erslev"). Han blef i sitt hemland populär genom sina melodiösa pianostycken och sånger. Bl. a. komponerade han musiken till P. Fabers "Den tapre landsoldat". — 3. Kristian Frederik Emil H., son till H. 2, dansk tonsättare, f. 1840 i Köpenhamn, d. där 1906, elev af Moscheles, Richter, Hauptmann m. fl. vid Leipzigs konservatorium, öppnade i Köpenhamn en musikhandel, stiftade med andra musiksällskapet "Euterpe" (1864), som han dirigerade, och 1874 med O. Malling "Koncertforeningen" samt 1880 ett musikinstitut och fick 1888 professors titel. Hans opera Aladdin, som innehåller åtskilligt af värde, gafs 1888 i Köpenhamn med A. Ödmann i titelrollen. Han komponerade vidare körverket Kalanus, musik till Drachmanns Esther (1889), Calderóns "Dommeren i Zalamea", sånger och duetter m. m. Hans personlighet egde mycken gemytlig originalitet. H. deltog som dirigent i 2:a nordiska musikfesten i Stockholm 1897. 1. Ph. W.* 2 o. 3. A. L. (E. F—t.) Hornemann [hå'rne-]. 1. Jens Wilken H., broder till filosofen Kr. Horneman (se ofvan), dansk botanist, f. 6 mars 1770, d. 30 juli 1841, blef 1801, efter en treårig utländsk resa, lektor vid botaniska trädgården i Köpenhamn, 1808 e. o. och 1817 ord. professor i botanik vid universitetet. 1829 blef han etatsråd. Bland hans skrifter må nämnas Forsög til en dansk ökonomisk plantelære (1796; 3:e uppl. 1821—38) och Hortus regius botanicus hafniensis (1813—15; suppl. 1819—22). Därjämte utgaf han häftena 22—39 af "Flora danica" (1806—40). — 2. Klaus Jakob Emil H., den föregåendes son, dansk läkare, f. 19 april 1810, d. 16 juni 1890, blef 1834 med. kandidat och tog 1839 doktorsgraden samt var sedan praktiserande läkare i Köpenhamn till sin död. Han sökte tidigt med stor ifver väcka intresse för den offentliga hälsovården och var under koleraepidemien 1853 som stiftare och ordf. för läkarföreningen den egentlige ledaren vid kampen mot farsoten. H. verkade sedan för byggande af sunda arbetarbostäder, var 1865—80 medl. af sundhetskollegiet och stiftade 1879 Selskab for sundhedsplejen samt utgaf tidskriften "Hygieiniske meddelelser" (11 bd, 1856—80). 1. o. 2. E. Ebg. Hornera Lmx, zool., paleont., ett i krit-, tertiär- och nutiden lefvande, till Cyclostomata hörande bryozosläkte. Djurhusens mynningar finnas endast på koloniens ena sida, vanligtvis strödda eller i svagt utpräglade tvärrader; denna sida är utan köl; baksidan är fårad och försedd med små porer. A. Hng. Horners lag [hå'rnersj, en efter den schweiziske ögonläkaren Friedrich Horner (f. 1831, d. 1886) uppkallad regel för färgblindhetens ärftlighet. Se Färgblindhet, sp. 279. Hornes [håra]. Se Hoorn, Ph. II de M.-N. Horne skans, i Skåne vid Helgesjöns södra ända, byggdes af Dahlbergh i maj 1678 under Kristianstads belägring. Efter stadens intagande raserades H. L. W:son M. Horne Tooke [hå̄'n tō'k], John, engelsk politiker och språkforskare, f. 1736, d. 1812, inträdde 1760 i det andliga ståndet och köpte sig en kyrkoherdebeställning i grefsk. Kent, hvilken han mest lät en hjälppräst sköta. I Paris gjorde H. 1765 bekantskap med John Wilkes (se d. o.), vid hvars val till underhusledamot han mycket bidrog (1768), men med hvilken han 1770 råkade i en bitter strid. Äfven med den fruktansvärde pseudonyme författaren Junius låg H. i fejd och kämpade ej utan framgång. Han afsade sig 1773 sin prästsyssla och började studera juridik. H. uppträdde ock med mycken skärpa mot engelska styrelsens politik rörande de nordamerikanska kolonierna och öppnade sommaren 1775 en subskription "till understöd för änkorna, barnen och de åldriga föräldrarna till våra älskade amerikanska medundersåtar", hvilka vid Lexington "omänskligt mördats af konungens trupper", blott därför att de "föredragit döden framför slafveriet". Uttrycken i detta upprop till hjälp kostade honom tolf månaders fängelse. Detta hindrade ej, att han med ifver ånyo kastade sig i politiken och arbetade för en parlamentsreform. 1794 anklagades han för högförräderi, men blef efter ett af stort lugn och oförskräckthet utmärkt försvar frikänd. 1801 blef han genom en rik väns inflytande invald i parlamentet för den bekanta "köpingen" Old Sarum. Ett försök att få valet förklaradt ogiltigt misslyckades, men s. å. genomdrefs en lag, som förklarade prästmän ovalbara till underhuset, och därmed var H:s parlamentariska bana för framtiden stängd. H. utgaf bl. a. Epea pteroenta, or the diversions of Purley, ett intressant, ehuru nu föråldradt, språkligt arbete (1786, flera uppl.), samt den politiska stridsskriften Two pairs of portraits (1788). — H. hette ursprungligen blott Horne, men tillade 1782 till sitt eget en väns namn Tooke. Jfr A. Stephens, "Memoirs of John Horne Tooke" (2 bd, 1813). A. B. B. (V. S—g.) Horne-öarna. Se Hoorne-öarna. Hornfiskar, Balistina l. Balistidæ, zool., en grupp af fam. Sclerodermi af ordningen Plectognathi (se Fastkäkar), bland fiskarna. Från öfriga grupper af familjen, t. ex. koffertfiskarna (Ostraciontina), skilja de sig därigenom, att de ha sammantryckt kropp, täckt af rörliga plåtar eller af små fjäll, en till tre taggar i ryggfenan och antingen inga eller rudimentära bukfenor. Af hithörande släkten är Balistes mest kändt, som har tre taggar i ryggfenan, af hvilka den främsta är sågad på framsidan som en fil, hvaraf engelska namnet file-fishes ("filfiskar"). Öfver trettio arter äro kända från de varma hafven. Ett par af dessa,