uppbyggda axeln är enkel eller förgrenad. Djuren ha vanligen 6, mera sällan 24 enkla tentakler. Hithörande arter förekomma i alla varmare haf, några i Medelhafvet; på större djup ha ock hornkoraller anträffats vid Islands västkust. Hornaxeln af vissa arter bearbetas till rosenkransar, pipmunstycken m. m. L—e. Hornkvicksilfver, miner. Se Kalomel. Hornlärksläktet, zool. Se Lärkor. Hornmjöl, landtbr., beredes genom malning af horn och användes som konstgödselmedel, men sällan enbart, utan troligen mest som tillsats till benmjöl för att höja dettas halt af kväfve, hvaraf benmjöl innehåller högst 5, men hornmjöl intill 14 proc. Kornmjölets kväfve anses tillgodogöras af växterna mindre hastigt än benmjölets. Benmjöls blandning med hornmjöl påvisas med lätthet, om benmjölet skakas med kloroform; i denna flyter nämligen hornmjöl, men ej benmjöl. H. J. Dft. Hornmusik, en af endast bleckblåsinstrument utförd musik. — Ryska hornmusiken kallas en musik, som utföres af 30—60 man, hvar och en blåsande i ett rakt horn, som återgifver blott en enda ton. Då hornen äro olika stämda, bilda de tillsammans en följd af flera oktaver, ungefär som piporna i en orgel, och det fordras en oerhörd precision och öfning hos hvarje spelare, då en dylik kår kan med noggrannhet utföra t. o. m. uvertyrer och symfonier. Denna musik uppfanns på 1750-talet af bömaren Mareš, i tjänst hos kejsarinnan Elisabet. A. L.* Hornormsläktet, zool. Se Huggormarna. Hornpaddorna, zool. Se Ceratophrys. Hornpipe [hå̄'npa͡ip], engelsk dans, sannolikt uppkallad efter ett föråldradt klarinettartadt instrument, numera kändt blott till namnet. Hornpipes skrefvos mycket under 1700-talet, de äldre i 3/2 takt, de yngre i 4/4. Exempel på en konstnärligt behandlad hornpipe finner man i den sjunde af Händels 12 grand concertos. Ett populärt exempel åter är "The college hornpipe", i Sverige mera bekant under namn af "Sailor boy's-dansen och använd af Bellman i "Bacchanaliskt häroldskapitel" n:r 4. A. L.* Hornrockan, zool. Se Djäfvulsrockor. Hornrost, bot. Se Gymnosporangium. Hornsbergen. Se Blaavandshuk. Hornsbergs villastad. Se Frösön, sp. 71. Hornsea [hå̄'nsī]. Se Holderness. Hornsey [hå̄'nṡī], förstad till London i engelska grefskapet Middlesex, 9 km. n. n. v. om Londonbron. 84,070 inv. (1905). Där ligger Alexandra palace (byggdt 1862, ombyggdt 1873), som skulle bli en konkurrent till Kristallpalatset, men ej haft mycken framgång. J. F. N. Horns herred. 1. Halfö i norra delen af Själland, mellan Isefjorden och Roskildefjorden. 7,400 inv. (1906). Där ligger Jægerspris slott. — 2. Nordligaste delen af Hjörring amt i Jylland, mellan Skagerak och Kattegatt. 528 kvkm. med 16,700 inv. (1906) förutom köpstäderna Frederikshavn och Skagen. Det är en af landets ofruktbaraste och minst befolkade trakter. E. Ebg. Hornsilfver (Kerargyrit), miner., ett af klorsilfver, Ag Cl, sammansatt, i reguljära systemet kristalliserande, hvitgrått mineral, som förekommer företrädesvis i Amerikas silfvergrufvor, men äfven på flera ställen i Europa (Freiberg, Kongsberg). P. T. C.* Hornsimpan, zool. Se Simpsläktet. Hornska fonden, rätteligen kallad "Grefvinnan Horns, född Blomstedt, stiftelse för änkor och döttrar efter aflidne militärer", utgör en under direktionen för arméns pensionskassa ställd fond, af hvars afkastning pensioner utbetalas åt änkor efter och oförsörjda döttrar till aflidna officerare, företrädesvis af kaptens och lägre grader. Fonden bildades 1858 genom testamente af Anna Sofia Horn (se Horn 17), då dess tillgångar utgjordes af egendomen n:r 6 i kvarteret Näckström, i Stockholm, hvilken fastighet med K. M:ts tillstånd 1906 såldes för 501,000 kronor. Fondens tillgångar utgjorde vid utgången af nämnda år 732,666 kr. Den utdelade under sagda år 180 pensioner med tillsammans 27,000 kr. C. O. N. Hornskatorna, zool. Se Hornfåglarna. Hornslut, log. Se Slutledning. Hornspenat, bot. Se Tetragonia. Hornsrev, ett ytterst farligt ref på Jyllands västkust, sträcker sig från Blaavandshuk omkr. 40 km. ut i Nordsjön. 2 fyrskepp finnas utlagda. E. Ebg. Horns skans. 1. Vid Hornstull söder om Stockholm byggdes 1677 en skans, som äfven försågs med kanoner, men desarmerades redan 1681 och därefter lämnades att förfalla. 1710 började ett stort batteri uppföras vid Hornsbron, och 1713 beslöts, att defensionsverket vid Hornstull skulle fullföljas, hvilket äfven egde rum; men efter krigets slut fick befästningen återigen förfalla. — 2. På en udde söder om Horns by i Södermanland invid segelleden in till det 10 km. längre in liggande Nyköping byggdes, sannolikt under Karl XI:s danska krig, en skans, som 1719 låg för fäfot och sålunda ej då kunde hindra Nyköpings brännande af ryssarna. 1720 iståndsattes skansen, men blott för att efter krigets slut lämnas åt sitt öde. L. W:son M. Hornstedt, Klas Fredrik, läkare och naturforskare, f. 1758 i Linköping, d. 1809 i Helsingfors, blef student i Uppsala 1777, företog vetenskapliga resor i olika delar af Sverige och Finland och 1783—85 en forskningsfärd till Kap, Java och Azorerna samt gjorde rika samlingar af alla slags naturalier. 1786 vann han i Greifswald med. doktorsgrad på afhandlingen Fructus Javæ esculentæ eorumque usus cum diæteticus tum medicus. 1787 utnämndes han till intendent vid naturaliekabinettet på Drottningholm och till lektor i naturalhistoria vid Linköpings gymnasium. Under finska kriget 1788—90 var H. anställd som fältläkare vid flottan, befordrades 1796 till amiralitetsmedicus vid eskadern på Sveaborg, tillfångatogs vid Sveaborgs kapitulation (1808) och förestod sedan någon tid ett ryskt hospital invid Helsingfors. Utom sin gradualafhandling offentliggjorde H. i "Uppfostringssällskapets tidningar" (1785) bref från sin utländska resa samt meddelade i Vet. akad:s Handl. och annanstädes naturalhistoriska rön. H. vardt 1788 led. af Vet. akad. — Reseanteckningar af H. publicerades i "Skrifter, utg. af Sv. litteratursällskapet i Finland", bd X (1888). R. T—dt. Hornsteklar, zool. Se Trästeklar. Hornsten, miner., en icke kristalliserad, oren, tät och matt varietet af kvarts, hvilken förekommer som pseudomorfos efter kalkspat eller som