försteningsmedel för trä. Hornstensvandlade trästycken och koraller träffas på den västindiska ön Antigua. P. T. C.* Hornstrålen. Se Hof, veter. Hornsulan. Se Hof, veter. Hornsvampar, Ceratospongiæ. Se Badsvamp och Svampdjur. Hornsärf, bot., namn på Ceratophyllum demersum. Hornsö, kronopark i Högsby, Kråksmåla och Långemåla socknar i Handbörds härad af Kalmar revir och län, inköpt genom följande k. bref: 10 okt. 1903 4,195 hektar för 409,695 kr. hemman och lägenheter från Hornsö aktiebolag, 31 dec. 1904 för 25,400 kr. 1/64 och 59/1008 mtl Elmhult n:r 4, 30 april 1906 för 210,000 kr. 4 mtl Lammhult n:r 1—6, 7 dec. 1906 för 12,000 kr. 59/1008 mtl Elmhult n:r 4, 21 dec. 1906 för 35,000 kr. 1/4 mtl Högahyltan och 31 dec. 1907 för 4,000 kr. en afsöndrad lägenhet från Elmhult, hvarjämte utskiftet till länsmansbost. Skurebo tillagts kronoparken genom k. bref 15 sept. 1905. Totalareal 4,378 har. G. Sch. Hornuf, zool. Se Berg-uf. Hornugglan, zool. Se Ugglesläktet. Hornverk. Se Framskjutna utanverk. Hornvinjardalr. Se Hornindal. Hornväggen. Se Hof, veter. Hornåskledare. Se Elektrisk arbetsöfverföring, sp. 316. Hornämne, fysiol. kem. Se Keratin. Horodenka, stad i östra Galizien, vid en biflod till Dnjestr. 11,613 inv. (1900), mest rutener. Landtbruksskola. Brännvinstillverkning. Horonaim, en ort i det gamla Moab, som omtalas i G. T. (Es. 15: 5; Jer. 48: 3, 5), hos Josefos och i konung Mesas inskrift (se Mesa). Dess läge kan ej numera bestämmas. E. S—e. Horopter (af grek. horos, gräns, och optein, se), fysiol., kallas inbegreppet af alla de punkter i rummet, som afbilda sig å samhörande punkter i de båda ögonen. För hvarje ställning af ögonen finns en särskild horopter. R. T—dt.* Horoskop [håråskå̄p; af grek. hora, tid, och skopein, se]. 1. Se Astrologi, sp. 284. — 2. Ett af Ehle konstrueradt instrument för bestämmandet af solens timvinkel eller den sanna soltiden. B—d. Horovitz [hå'rå-], Leopold, ungersk målare, f. 1839 nära Kaschau, studerade i Wien, vistades sedan 8 år i Paris, var länge bosatt i Warschau och bor numera i Wien. H. väckte uppseende med Åminnelsedag af Jerusalems förstöring (världsutställningen 1873) med goda judiska typer. Han målade flera andra bilder ur lifvet, men är främst porträttmålare och räknas som sådan till mästarna inom denna konstart. Hans föredrag är bredt koloristiskt, psykologien skarp och klar. Bland hans porträtt märkas dylika af kejsar Franz Josef (flera olika), furstinnan Sapieha, Franz Pulszky, Tisza. G—g. N. Hor-pa. folk och språk i norra Tibet (jfr Horsok). (K. F. J.) Horreboe [-bω]. Se Horrebow. Horrebow (Horreboe). 1. Peder H., dansk astronom, f. 1679 i Lögstör på Jylland, d. 1764 i Köpenhamn, där han 1703 blifvit student och varit Ole Römers lärjunge och medhjälpare. Han var äfven privatlärare och tullinspektor, men blef professor i matematik och astronomi 1714, filos. doktor 1719 och med. doktor 1725 samt erhöll afsked från professuren 1753. H. fortsatte Römers iakttagelser rörande fixstjärnornas parallax och utgaf samtliga dessa observationer i skriften Copernicus triumphans (1727, holl. öfv. af J. Lulofs, 1741), genom titeln antydande, att därmed jordens rörelse vore bevisad. Med anledning däraf uppstod en skriftväxling mellan den italienske astronomen Manfredi och H., hvarur emellertid framgick, att dessa observationer icke kunde tillmätas någon beviskraft. Bland H:s mera reella förtjänster om astronomien må nämnas en metod för bestämmande af en orts polhöjd, den s. k. Horrebow-Talcottska metoden, som i våra dagar fått en utomordentlig betydelse, särskildt vid studiet af polhöjdernas variationer. Han uppfann ock ett sätt att beräkna tiden för dagjämningarnas inträffande. H. utgaf en stor mängd arbeten, bland dem Prodromus geometriæ (1714) och Basis astronomiæ (1735). En samling af hans skrifter utgafs 1740—41 med titeln Opera mathematico-physica (d. I—III). 2. Christian H., den förres son, dansk astronom, f. 1718 i Köpenhamn, d. där 1776, blef 1753 faderns efterträdare som professor vid universitetet i Köpenhamn. H. sysselsatte sig särskildt med studier öfver solen. Dessa ledde honom till upptäckten af solfläckarnas periodicitet, hvilken upptäckt dock ej publicerades, så att den förblef obekant till långt efter hans död. 3. Otto H., den föregåendes son, dansk rationalist, f. 1769 i Köpenhamn, d. 1823, blef teol. kand. 1793 med utmärkelse samt fick en viss betydelse som en af deismens mera framstående målsmän i slutet af 1700-talet. Öfvertygad om att "tron förmörkar förnuftet", att bibeln är af ett rent mänskligt ursprung och Jesus endast en stor filosof samt att all sann religion endast är sedelära, uppträdde H., i skriften Er det en christelig lærers pligt at lyve for almuen (1796), mot sin meningsfrände Bastholm, därför att denne velat försvara, att prästen för menighetens skull predikar trosläror, som han själf icke hyllar. Ännu häftigare angrep han dock den kristna trons varme förkämpe biskop Balle i Harlekin præst och sedermera (1797—1801) i veckoskriften "Jesus og fornuften". Vidare skref han Voltaires domme om religion og bibel (1798). Hans anseende som tänkare fick emellertid ett hårdt slag, då A. S. Örsted 1798 blottade hans obekantskap med Kants filosofi, hvilken han ständigt åberopade. Vid sin död var han nästan bortglömd. 1. (B—d.) 2. B—d. 3. C. R.* Horrebow-Talcottska metoden, astron. Se Horrebow 1. Horred, socken i Älfsborgs län Marks härad. 4,514 har. 1,158 inv. (1908). Annex till Istorp, Göteborgs stift, Marks och Bollebygds kontrakt. Horreum Margi, romarnas namn på Cuprija (se d. o.). Horribel (fr. horrible, lat. horribilis, af horrere, rysa), ryslig, förfärlig, oerhörd. Horribile dictu, lat., rysligt att omtala. — Horribile visu, lat., rysligt att skåda. Horrocks, Horrox [hå'rəks], Jeremiah, engelsk astronom, f. 1617 eller 1619 i Toxteth, nära Liverpool, d. 1641. Ehuru död vid unga år,