ock kontrareformationens drifvande och sammanhållande kraft i nordöstra Europa. I katolska kyrkans intresse verkade han bl. a. genom skriftställen (det protestantfientliga arbetet Confessio catholicæ fidei, 1553, m. fl.), genom att införa jesuitorden i Polen (Braunsberg) samt genom sina oförtrutna bemödanden att omvända konung Johan III till katolska läran och sålunda återföra Sverige i den allena saliggörande kyrkans sköte. Sedan 1572 stod han i liflig brefväxling med Johans gemål Katarina, som han uppeggade till att arbeta på konungens omvändelse, och han föranledde, att jesuiten Stanislas Warsewitz 1574 skickades till Sverige för att utforska Johan. Äfven den i Sveriges historia beryktade jesuiten "Klosterlasse", hvilken 1576 började verka i Sverige, mottog sina order från H. — En tämligen fullständig samling af H:s till största delen polemiska skrifter, Opera omnia, utgafs 1584. Af H:s samlade bref, som till ej obetydligt antal föreligga i handskrift i Stockholm, Uppsala och Linköping, utgafs 1879 första delen, Cardinalis Hosii epistolarum tomus I, af polska akad. i Krakau genom Hipler och V. Zakrzewski; del II (brefven till 1558) utkom 1886. Viktigaste biografien är Eichhorns "S. H." (2 bd 1854). Jfr ock O. Koniechi, "Geschichte der reformation in Polen" (2:a uppl. 1901). (Hj. H—t.) Hosjö, kapellförsamling i Kopparbergs län, Falu domsagas norra tingslag. 2,015 inv. (1908). Annex till Vika, Västerås stift, Falu kontrakt. Hosor, en sorts byxor. Se Dräkt, sp. 931. Hospenthal, by i schweiziska kant. Uri, i Urserendalen, 2,8 km. ofvanom Andermatt, där vägen till Furka skiljer sig från S:t Gotthardsvägen, 1,481 m. ö. h. Turiststation. Hospes, lat., pl. hospites, gästvän; värd. I Sverige pläga de deltagare ("vetenskapens gynnare och vänner") i universitetens högtidligheter och fester, hvilka icke äro akademiska medborgare, vanligen kallas hospites. Jfr Hospitium. — Hospitant, "besökande", tillfällig elev vid ett läroverk. — Hospitera, som hospitant uppehålla sig vid ett läroverk. Hospital (af lat. hospitalis, gästvänlig) var urspr. namn på vårdanstalt för lytta, orkeslösa och sjuka personer, men är i Sverige numera benämning på statens kuranstalter för sinnessjuka, hvilka förr kallades dårhus. Från hospital bör skiljas asyl, som är vårdanstalt för sinnessjuka. Se vidare Sinnessjukvård. — Jfr Danviks hospital, Drottningens hospitalskassa, Konungens allmänna hospitalsfond och Timmermansorden. Hospital [åpita'l], M. och G. F. A. de L'H. Se L'Hôpital. Hospitalet i Norra bygd. Se Kronobäck. Hospitaliter (se Hospitium) kallas i de katolska länderna föreningar af lekmän, munkar, kanoniker och ordensriddare, som egna sig åt fattigas, sjukas och pilgrimers vård samt för detta ändamål förfoga öfver särskilda stiftelser (hospital och fattighus). De följa i allmänhet Augustinus' regel. Några af dessa föreningar lyda omedelbart under den påfliga stolen, de öfriga stå under vederbörande biskopars tillsyn. De erhöllo sin egentliga utbredning under korstågen och räkna för närvarande ett stort antal medlemmar. Jfr Antoniusorden, Barmhärtiga bröder, Johannitorden m. fl. Äfven kvinnliga föreningar, hospitaliterinnor, ha sedan korstågen haft stor utbredning. Se Heimbucher, "Orden und kongregationen der katolischen kirche" I (2:a uppl. 1907). P. F.* Hospitaliterinnor. Se Hospitaliter. Hospitalsbrand, Hospitalssjukdom, med., en med kallbrand förlöpande sårfeber, som under den förantiseptiska tiden ofta anställde svår förödelse på de kirurgiska sjukhusen. Sedan den antiseptiska och aseptiska sårbehandlingen införts, har sjukdomen blifvit i det närmaste utrotad. Dess bakteriologi är ej fullständigt utrönt, men säkert var det ej fråga om en specifik infektionssjukdom, utan branden förorsakades af olika bakterier, som vid operationen eller efterbehandlingen inkommo i såren. Blandningsinfektioner med varkocker och förruttnelsebakterier torde ha spelat en viktig roll. G. F—r. Hospitalsdeputationen. Se Deputation, sp. 171. Hospitalsfond, Konungens allmänna. Se Konungens allmänna hospitalsfond. Hospitalshemman, kam., hospitalens jordbruksfastigheter (se Ad pias causas). — Sveriges många hospital l. "helgeandshus" blefvo under den katolska tiden ihågkomna med gåfvor af jord och erhöllo, då vid reformationen klostren indrogos, stundom dessas hemman. Sedermera ha hemman ytterligare tillfallit hospitalen genom i lag stadgad arfsrätt efter hjon, hvilka inom inrättningen aflidit, genom återgång af skatteförsålda hemman, som blifvit utom börd afyttrade, genom köp och genom gåfva. Å andra sidan har antalet minskats genom tidtals pågående försäljning i stor skala. 1796 förbjöds all vidare försäljning till skatte af hospitalshemman, och vid den stora ombildningen af hospitalsväsendet 1876, då staten öfvertog bl. a. all hospitalens jordegendom, funnos kvar omkr. 400 hospitalshemman. I äldre handlingar förekommer ofta uttrycket hospitals- och barnhushemman. Anledningen torde vara den, att Allmänna barnhusinrättningen i Stockholm (se d. o.), hvilken en tid stod under samma styrelse som Danviks på hemman rika hospital, dels ännu eger egendomen Rålambshof i Stockholm, dels egt åtskilliga, sedermera till skatte försålda hemman i Skåne. Dessa hade förr tillhört hospitalet i Helsingör, men af Karl XI:s förmyndarregering skänkts åt barnhuset. Kbg. Hospitals- och barnhushemman. Se Hospitalshemman. Hospitalssjukdom. Se Hospitalsbrand. Hospitalsskansen, vid Göta älf i närheten af Hospitalskyrkan, 3 km. ofvanför Göteborg, byggdes af Wärnschiöldh i sept. 1644 och hölls besatt af svenskarna till febr. 1645, då den utrymdes, hvarefter den i juni raserades. 3 aug. s. å. besattes och reparerades emellertid H. af Sehested, hvarvid hospitalet råkade i brand. Redan 5 s. m. bortdrefs Sehested af svenskarna. L. W:son M. Hospitant. Se Hospes. Hospitera. Se Hospes. Hospites. Se Hospes. Hospitium [-tsium], lat., gästvänskap; härbärge. — 1. Främlingen hade i Rom ursprungligen ringa tillmötesgående att vänta; han var så godt som