brott eller i öfrigt haft en särskildt svår karaktär. Svensk lag bestraffar hot som sådant, endast om det afsett brottslig gärning och skett muntligen eller skriftligen samt det funnits anledning befara, att hotet kunnat bringas i verkställighet. Finsk strafflag har liknande stadganden, men omfattar äfven det fall, att man hotat blott genom åtbörder. Norsk lag öfverensstämmer med finsk; dock förutsättes, att det brott, hvarmed man hotar, är af någon större betydenhet. I Danmark saknas straffbestämmelser för hot, som icke har till ändamål att tvinga. — Äfven då hot användes som medel för tvång, uppställes ofta i strafflagarna den förutsättningen, att det skall vara fråga om hot med brottsliga eller våldsamma förfaranden; eller åtminstone att det, hvarmed man hotar, skall vara något juridiskt otilllåtligt. Åtminstone för vissa fall låta dock strafflagarna äfven sistnämnda fordran falla. Så är särskildt förhållandet, om s. k. utpressning föreligger, d. v. s. då den handling man tvingar annan att företaga medför ekonomisk skada för denne, resp. ekonomisk vinst för den tvingande. En person, som tilltvingar sig penningar af annan genom hot att angifva denne för ett af honom begånget brott, bestraffas enligt ett flertal lagar för utpressning, ehuru han är rättsligen fullt befogad att företaga den åtgärd, hvarmed han hotar. En sådan utvidgning af straffområdet blott för det fall, att hotet har ett ekonomiskt ändamål, är dock godtycklig och innefattar ett ensidigt hänsynstagande till individernas ekonomiska intressen. Den, som tvingar en kvinna att prisgifva sig åt honom genom hot att eljest angifva henne eller någon henne närstående för brott, bör uppenbarligen bestraffas med samma rätt som en utpressare. Dylika fall äro äfven beaktade i nyare strafflagar. Att här uppdraga en bestämd gräns för det straffbara området utgör ett af de svåraste problemen inom nutida strafflagstiftning. Det kan uppenbarligen icke komma i fråga att straffbelägga hvarje tvingande genom hot med något rättsligen tillåtet. Det vore att kringskära den sociala maktutvecklingen på ett högst äfventyrligt sätt. Särskildt måste därvid de fall undantagas, då man tvingar någon till fullgörande af hvad som är dennes rättsliga plikt. Exempelvis må erinras om det fall, att en far med hot om aga tvingar sin son att utföra en hans befallning. Vidare de fall, då det rättsligen tillåtna, hvarmed man hotar, utgör en underlåtenhetshandling. En kund tilltvingar sig t. ex. ett lägre pris för en vara genom hot att eljest för framtiden icke göra sina inköp i en viss affär. De sistnämnda fallen stå på gränsen till och kunna icke tydligt skiljas från en annan form af inverkan på annans handlingssätt, som samhället ej kan undvara, nämligen påverkan genom utfästande af belöning. Det kan förefalla, som om redan genom dylika undantag förfaranden frikallas från straff, som vid första påseende icke synas förtjäna straffrihet. Särskildt gäller detta en viss form af hot med rättsligen tillåtna underlåtenhetshandlingar, den s. k. bojkotten, hvarigenom t. ex. en sammanslutning af personer tvingar annan att underkasta sig deras vilja genom att förklara sig icke vilja köpa viss vara eller icke vilja köpa i viss affär, om ej deras önskningar efterkommas. Denna form af tvingande är dock juridiskt sedt likartad med den, hvilken föreligger i de fall, då fackföreningarna genom hot om en rättsligt tillåten arbetsnedläggelse framtvinga bestämda medgifvanden från arbetsgifvarens sida. Båda dessa former af social maktutöfning kunna dessutom effektivt bekämpas endast genom motsvarande organisation å den angripna sidan. Det nu sagda utesluter icke, att straffet kan ur andra synpunkter i vissa fall vara ett tjänligt medel att hindra den sociala maktutvecklingen från att störande ingripa på särskildt den offentliga rättens område. Så är ett intrång i den politiska valrätten medelst dylika former af tvång redan nu straffbart enligt de flesta lagar; och i den mån föreningsrätten tillerkännes karaktären af en verklig offentlig rättighet, föreligger anledning att skydda äfven denna mot dylikt intrång, så t. ex. bestraffa den arbetsgifvare eller arbetare, som tvingar någon att ingå i eller utgå ur viss förening medelst hot om att eljest icke längre sysselsätta honom i sin tjänst, resp. icke längre arbeta hos honom, äfven då den åtgärd, hvarmed han hotar, är rättsligen tillåten. Jfr Tvång. N. S—g. Hotagen, socken i Jämtlands län, Lits tingslag. Omkr. 1,000 kvkm. 884 inv. (1908), förutom till Hotagens lappförsamling räknade 152 pers., af hvilka dock en mindre del tillhör andra församlingar. Annex till Föllinge, Härnösands stift, Jämtlands norra kontrakt. Hotagensjön, insjö i norra Jämtlands fjälltrakter, 50 kvkm., 310 m. ö. h., mottager flera tillflöden från n., hufvudsakligen från Norge, och har aflopp genom Hårkan till Indalsälfven. Ångbåtstrafik. På norra sidan ligger Hotagens kyrka. Hotchkiss [hå'tʃ-kis], Benjamin Berkeley, amerikansk artillerikonstruktör, f. 1828 i Connecticut, d. 1885 i Paris, där han 1875 grundlade en fabrik för lätta artilleripjäser samt kulsprutor och gevär. Fabriken eges nu af ett bolag benämndt Société anonyme des anciens établissements Hotchkiss & C:ie. Mest bekant har fabriken blifvit genom en på senare tiden konstruerad automatisk kulspruta (se d. o.), som antagits i Sverige, Norge, Frankrike och Japan. G. af Wdt. Hoteia japonica, bot. Se Astilbe. Hôtel [åtä'l], fr. (af lat. hospitalis, gästvänlig). Se Hotell. — Hôtel de ville [-də vill], "stadshus", rådhus. — Hôtel Dieu [-djö; af Dieu, Gud), "stora sjukhuset" i en stad, särskildt staden Paris' största sjukhus, hvilket sedan 800-talet varit beläget på olika tomter i närheten af kyrkan Notre Dame och senast nybyggdes under 1860—70-talen. — Hôtel garni, fr. (af garnir, besätta, möblera; i Frankrike maison garnie och numera maison meublée), rum för resande, möblerade rum (med servering af föga annat än frukost). — Hôtellerie [åtälrī], gästgifvargård. Hotell (fr. hôtel, se d. o.), af en hög statsämbetsman eller en rik och förnäm familj bebodd byggnad i stad (t. ex. ministerhotell); stort värdshus, hus med möblerade rum för resande och (vanligen) servering af måltider samt hvarjehanda anordningar för gästernas trefnad och bekvämlighet. I jämbredd med senaste halfseklets ofantligt stegrade samfärdsel har hotellväsendet i synnerhet i Europa och Amerika ernått en mycket stor utveckling i afseende på soliditet, hygien, lyx och genomförd organisation samt blifvit en viktig ekonomisk faktor. Hother kallas Balders baneman i den af Saxo Grammaticus framställda Balderssagan, och han